Oavsett om vi tror på Jesu mest uppseendeväckande anspråk – att han är Guds Son och världens frälsare – eller inte, kan vi konstatera att Jesus som influencer skulle kunna inspirera den unga generationen svenskar på bland annat följande sätt. SEA:s Olof Edsinger skriver om en spännande trend i vad som från början var ett debattinlägg i Expressen.
Det var en smärre sensation när Ungdomsbarometern strax före jul pekade ut religionens återkomst och sökandet efter mening som en av huvudtrenderna inför 2025. Och inte bara religion i största allmänhet – mer än något annat är det personen Jesus som fascinerar. Kristendomens förgrundsgestalt skulle därmed kunna bli det här årets största influencer. I alla fall om vi begränsar oss till Generation Z, alltså åldersspannet mellan 15 och 24 år.
En sådan här nyhet skapar förstås reaktioner. Aftonbladets biträdande kulturchef Eric Rosén hade redan innan rapportsläppet ryckt ut till ateismens försvar. ”Inte för att vara sån, men gud finns faktiskt inte”, skrev han i en uppmärksammad krönika. Och: ”Skalar vi bort allt det mysiga, sånt som egentligen inte är angelägenheter bara för troende utan verktyg för civilisation och medmänsklighet i allmänhet, då återstår mest en skadlig ideologi som vilar på ljug.”
I andra ringhörnan stod Expressens Joel Halldorf, som först i sin egen tidning och därefter i SVT:s Aktuellt, försvarade tron på Gud. Liksom, förstås, ett antal kyrkliga företrädare som nu hade en glädjande nyhet att ta fasta på. Debatten pågår fortfarande på kultursidor runtom i landet.
Men det är inte bara Ungdomsbarometern som talar för religionens återkomst. Både Rosén och Halldorf hänvisar till undersökningsföretaget Ipsos, som 2023 presenterade en internationell studie som visade att 34 procent fler svenskar i Generation Z besöker kyrkor, moskéer och andra religiösa byggnader jämfört med sina far- och morföräldrar. Liknande trender kan skönjas i övriga nord- och centraleuropa.
Och då är vi tillbaka till det där med Jesus. Ungdomsbarometerns Johanna Göransson säger till SVT: ”Det är ganska spännande att man vänder sig till en auktoritär person som kan guida en. Vår teori är att det följer sociala medier-logiken, det är väldigt persondrivet. Man är van att lyssna på specifika individer. Det känns som att man projicerar religionen på samma sätt.”
Så kan det vara. Men det kan också vara värt att spegla dessa siffror mot en annan siffra som publicerades under 2023, nämligen långtidsstudien ”Svenskarna, samtiden, framtiden” som visade att en tredjedel av alla svenska män i åldrarna 18 till 30 år beskrev sina liv som meningslösa. Detta är en fyrdubbling på bara två decennier, och vittnar om en alarmerande bieffekt av den rådande kulturen.
Klart är i alla fall att Jesus trendar. Och inte bara i Sverige. I den engelskspråkiga världen har man de senaste åren sett ett stort antal kulturpersonligheter komma ut som kristna. I ljuset av islams tillväxt i Europa har till och med en ateist som Richard Dawkins kallat sig själv för kulturkristen. Nu senast var Bibeln och den kristna tron temat i den hypade podcasten Joe Rogan Experience.
Vad kan då Jesus ha att erbjuda i sammanhanget? Det beror förstås på vem man frågar. För Eric Rosén, som talar om gudstron som en ”patetisk vanföreställning till snuttefilt” är förstås svaret: Ingenting. Men oavsett om vi tror på Jesu mest uppseendeväckande anspråk – att han är Guds Son och världens frälsare – eller inte, kan vi konstatera att Jesus som influencer skulle kunna inspirera den unga generationen svenskar på bland annat följande sätt:
• Jesus satte andra före sig själv. Han armbågade sig inte fram, utan mötte omgivningen med en attityd av tjänande och respekt. Han höll stånd mot konsumtionskulturens What’s in it for me-attityd, utan att fördenskull bli omgivningens dörrmatta. Han visade prov på en fullkomlig integritet, och kompromissade aldrig med vad han uppfattade som gott, sant och rätt.
• Jesus såg möjligheter där andra såg hopplösa fall. Han sökte medvetet upp sin tids outcasts, och ansåg sig inte för fin att umgås med människor som inte var politiskt korrekta. I stället för cancellering praktiserade han inkluderande gemenskap, och lyckades på så sätt förändra även de mest svårartade människornas hjärtan.
• Jesus var inte rädd för att utmana makten. Han hade en förunderlig förmåga att identifiera och se igenom maktstrukturer. Men till skillnad från vår tids intersektionalitetstänkande spelade han inte ut olika grupper mot varandra. I stället avslöjade han högmod och stolthet var han än fann det och han omfamnade kärlek och ödmjukhet på de mest oväntade platser.
• Jesus var mer intresserad av insidan än utsidan. Han värnade andliga praktiker i det fördolda, snarare än yta och världslig framgång. Han levde sitt liv IRL snarare än i sociala medier. Samtidigt betonade han vikten av en tro som får konsekvenser i vardagen, snarare än högljudda manifestationer och godhetssignalering.
• Jesus var allergisk mot whataboutism. Han förväntade sig personligt ansvarstagande och ett rakryggat erkännande av egna fel och brister. På bekännelse följde förlåtelse, som i grunden förändrade omständigheterna för den enskildes liv. Endast sanningen, sa han, sätter en människa fri.
• Jesus förmedlade hopp. Gång på gång i sin undervisning återkom han till talet om ett annat rike, ett upp-och-nedvänt rike som inte fungerar enligt den här världens regler. Där de första ska bli de sista och de sista bli de första. Där vare sig pengar, prylar eller världslig makt är avgörande, men där horisonten sträcker sig ända in i evigheten.
Om vi speglar detta mot vad som kännetecknar vår tids sociala medier – det vatten som Generation Z simmar i – och det är lätt att förstå varför Jesus fascinerar. På område efter område går han helt enkelt mot strömmen. Kanske kan han på så sätt bli den revolutionär som så många äldre svenskar har glömt att han från början var?
Olof Edsinger, generalsekreterare
En kortare version av denna text har tidigare publicerats i Expressen 250118
