Religionsämnet är mer aktuellt än på mycket
länge. För att kunna leva i Sverige och i världen är det i dag
nödvändigt att förstå religion och hur den påverkar människors livsval.
Det svenska samhället är inte sekularistiskt utan har en lagstadgad
religionsfrihet. Därför är inte Humanisternas krav på den nya läroplanen
för skolans religionskunskap acceptabla som de bland annat gav uttryck
för i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 28 februari:
”kristendomen måste behandlas som en av flera mytologiska berättelser om
världens uppkomst och människans plats i tillvaron, jämsides med många
andra religiösa myter runt om i världen”. Detta andas en programmatisk
intolerans mot stora grupper i Sverige. Det offentliga skolväsendet
varken kan eller ska ta ställning till huruvida religiös tro bygger på
myter eller ej, utan se till att det uppväxande släktet rustas för sin
framtid som ansvariga samhällsmedborgare.
Religionsämnet är i dag mer aktuellt är på mycket länge. För att kunna
leva i Sverige och i världen är det idag nödvändigt att förstå religion
och hur den påverkar människors livsval. Dels för att förstå hur
religionen spelar in i politiska processer, dels för att helt enkelt
förstå grannen, eller klasskamraten. Varför firar en stor del av svenska
folket Ramadan? Vad är påsk för någonting? Varför finns det kyrkor
överallt och varför blir det spänningar kring moskébyggen?
Man kan inte komma ifrån att religiös tro är av avgörande betydelse för
stora grupper av människor i det här landet och skolan får naturligtvis
inte möta denna deras livshållning med föraktfullt tal om mytologi.
Religionskunskap som sådant är ett omfattande ämne som både kräver
kunniga lärare och tid för information och reflektion. Om man skulle
göra om ämnet efter en sekularistisk agenda skulle det knappast kunna
fylla sin viktiga funktion.
Debattörerna hävdar bestämt att en majoritet av svenska folket inte är
kristen. Vem som är kristen eller ateist är en ganska komplicerad fråga,
men det går inte att komma ifrån att en majoritet av svenska folket
faktiskt är medlemmar i en kristen kyrka. Detta är de av eget val och
trots att de betalar en medlemsavgift som övergår de flesta dylika som
man betalar till olika föreningar. Kampanjerna för kyrkoutträde har inte
lyckats särskilt väl, 2008 var 72,9 procent av den svenska befolkningen
medlemmar i Svenska kyrkan och 59 procent av alla nyfödda döptes,
83procent av alla begravningar skedde där.
Det är förmätet att sätta sig över alla dessa människors livsval.
Humanisterna är bara några tusental; en majoritet svenskar har däremot
valt att låta kristen eller annan tro vara en del av deras liv. Det är
ju också intressant att även humanister med egna riter håller fast vid
så kallade rites de passage, alltså ceremonier som bearbetar
existentiella skeden i livet som födelse/namngivning, initiation i
vuxenlivet, äktenskap och död. Religionen är svår att avliva, även bland
humanister.
Självklart ska inte skolan undervisa i kristendom eller någon annan
religion. Inte heller i sekularism. Däremot är det en nödvändighet att
skolan undervisar om religion. Att den kristna religionen därvidlag
innehar en särställning i Sverige är odiskutabelt av minst tre skäl:
En majoritet av svenska folket är medlemmar i ett kristet samfund.
Kristendomens unika ställning i svensk historia från tidig medeltid till
i dag. Ingen annan livsåskådning och därmed sammanhängande kultur
kommer i närheten av den påverkan kristendom i olika avseenden haft på
samhällsliv, bildning, familjeliv och livsförståelse. Så gott som varje
elev med bakgrund i Sverige som undersöker sina rötter skulle finna att
familj och släkt på olika sätt kommit i kontakt med kristen tro.
Den stora påverkan kristendomen och bibliska motiv haft på kulturellt
liv. En kurbitsmålning i Dalarna, en sång om Susanna i Babylon av
Bellman, de tusentals kyrkor som varje år besöks av otaliga svenskar på
semester, Matteuspassionen eller Birgitta Trotzig,
frälsningsarmésoldaten eller S:ta Claras arbetare på Plattan i Stockholm
som förvaltar en lång kristen tradition av socialt ansvar.
Listan kan göras oändlig; stora delar av vårt kulturarv innehåller
element med kristen anknytning. Detta må vara störande för en så kallad
humanist, men är inte mer förvånande än att en indier behöver förstå vad
Bhagavadgita eller en iranier vad Koranen är. Av samma skäl måste den
svenska skolan då den introducerar eleverna i svenskt religiöst liv ge
kristendomen stort utrymme, och islam har naturligtvis också i dag en
viktig plats.
Påståendet att ”svenska värderingar har inte formats tack vare
kristendomen, utan trots den” vittnar om en rejäl portion okunnighet i
svensk historia. Man må tycka dessa är bra eller dåliga, men en god del
av de grundvärderingar som råder i Sverige har formats i en kristen
miljö.
Sverige behöver en skola som rustar eleverna för framtiden. I en sådan
skola behövs rejäl undervisning om religioner i allmänhet och kristendom
i synnerhet.
Anders Gerdmar, teologie doktor och docent
Stefan Gustavsson, generalsekreterare Svenska Evangeliska
Alliansen
Eva Johnsson, riksdagsledamot (KD)
Mikael Oscarsson, riksdagsledamot (KD)
Artikeln är publicerad i Dagen den 5 mars 2010