Mitt perspektiv är ett fattigt utvecklingsland, med patriarkal och hierarkisk struktur och med många och stora evangeliska kyrkor, Tanzania. Låt mig berätta om Baraka från Kandete. Baraka är kristen, går i kyrkan varje söndag, ja ibland även på ”fellowship” (uppbyggelsemöte) på söndagseftermiddagen. Gud är en verklighet för henne, Jesus är hennes frälsare, himlen är hennes hopp. Hon ber ofta, även när hon ibland gråter sig till sömns på efternatten. Jag är glad att hon ännu kan be och gråta. Det finns för många som har slut på tårar.
Föräldrarna är döda, mamma i malaria och pappa i ”den där sjukdomen” som man inte nämner vid dess riktiga namn. Det är svårt att prata öppet om HIV, så mycket skam och skuld kring den. Kyrkan predikar avhållsamhet och trohet, men det är många som inte väntar av olika anledningar. Starka krafter, visst, men också könsbundna mönster och förväntningar som kastar åtminstone flickor i situationer där de inte borde behöva hamna.
Som Baraka. Utan framtid i Kandete reste hon för ett par år sen in till Uyole, Mbeya, i västra Tanzania. Här möts huvudvägarna från södra, västra och östra Afrika. Här finns världens mest aggressiva blandning av HIV-virus, hittransporterade av långtradarchaufförerna.
Baraka fick inget jobb, började besöka barer för att döva hunger och förtvivlan. Han hade gott om pengar. Baraka var desperat, han var samtidigt rätt trevlig – men väldigt bestämd: Utan kondom skulle han ge henne ett rejält bidrag till gymnasieavgiften. Baraka gick med på förslaget trots att hon kände sig förnedrad och egentligen inte ville.
Hon blev gravid. När hon insåg det drog kylan in i själen. Släkten, ungdomsgruppen, församlingsgemenskapen, chansen att bli gift, allt skulle sättas på spel. En kompis berättade om en läkare. För gymnasiebidraget kunde hon få ”hjälp”. Men det blev en kvinna i ett kåkområde som gjorde ingreppet för en bråkdel av summan. Baraka fick infektion och höll på att försvinna i feberfrossorna. Sen tog det månader innan hon hjälpligt läkte samman.
Ikväll gråter Baraka sig till sömns. Imorgon ska hon testa sig för HIV…
Barakas ögon ställer frågor till mig. Hur ser du på min skuld? Vilka alternativ hade jag? Vilken plats har jag i mitt samhälle och min kyrka? Och jag tänker vidare: Hur gör vi med orsakerna till hennes situation? Med vilket budskap ska kyrkan möta Baraka?
Det finns inte någon reglerad legal abort i Tanzania. Är det något som kyrkan har ansvar att verka för? Hur skulle ett program för alternativ till abort se ut i Tanzania, ett land där antalet barn utan riktigt hem vuxit lavinartat och de flesta är fattiga. Kyrkan förvaltar evangeliet om förlåtelse, ny chans och evigt liv. Förvaltar den också evangeliet om rättfärdighet, lika valmöjligheter för alla för alla och gemenskap för de som inte kan bli lyckade längre?
Kampen för sanning och goda äktenskap ser annorlunda ut i Tanzania. Utmaningen för den som vill vara trogen Bibelns budskap och en del av Guds världsvida kyrka är att försöka se vad som är Guds mission, vad som ligger på hans hjärta. Vår hjälp och vår ledstjärna är den Jesus som ”var fylld av nåd och sanning”. Vad ser jag när jag ser in i hans ögon?
STEFAN HOLMSTRÖM
Utsänd av EFS och Svenska kyrkan
