Kom ihåg att det inte är ett demokratiskt problem att det finns avvikande uppfattningar; det är det som är demokrati, skriver Stefan Gustavsson i en kommentar till kritiken som riktats mot EU-kommissionären Tonio Borg och pingstkyrkan Smyrna i Göteborg.
Diskussionen om Tonio Borg som EU-kommissionär för hälsofrågor har varit mycket hätsk. Den svenska Europaparlamentarikern Cecilia Wikström (FP) har gått i taket och kallat honom för både dinosaurie och mumie. Det väcker en del frågor om vilket sorts offentligt debattklimat Cecilia Wikström tycker är lämpligt att odla.
Vad som är värre är de tankefigurer som anas bakom Cecilia Wikströms osande utfall. Så här skriver hon i Aftonbladet (9/11): ”Som privatperson får herr Borg ha vilka moralkonservativa uppfattningar han vill.” Verkligen generöst! Han får alltså tänka själv och bilda egna uppfattningar Ä bara han håller dem för sig själv. Den rätten har man också i de flesta diktaturer.
I en demokrati är rättigheterna radikalt annorlunda och mycket vidare än så, vilket en liberal politiker borde vara medveten om. Herr Borg Ä liksom alla vi andra Ä har full rätt att, inte bara som privatperson utan också som offentlig person och som politiker, ha vilka moralkonservativa eller moralradikala uppfattningar som helst. Det är själva essensen av att leva i ett öppet och fritt samhälle.
Valda representanter och ämbetsmän av olika slag måste förstås följa det gällande regelverket, men de har samtidigt frihet att argumentera för att ett annat regelverk kanske är bättre.
I ett demokratiskt samhälle försöker man inte tysta den andre eller definiera ut varandra med tillmälen som dinosaurie eller mumie; där argumenterar man i stället med varandra i tuff men saklig debatt. Där odlar man ett civiliserat samtalsklimat med rationella argument och med respekt för meningsmotståndare.
Ett annat exempel är liberala Expressens upprörda artikel (19/10) om att pingstkyrkan Smyrna i Göteborg får statsbidrag, trots att man har en klassiskt kristen syn på samlevnad.
Man kan självklart diskutera hela frågan om att staten först genom beskattning ska plocka in våra pengar och sedan skicka tillbaka dem till valda delar av det civila samhället. För min del tycker jag det vore hälsosammare med en riktigt radikal avdragsrätt. Då kan individer och företag sponsra den verksamhet de själva tror på, i stället för att överlåta pengarna och bestämmanderätten över dem till staten.
Men utifrån det system vi nu har, är det självklart att samfund och organisationer som inte tänker som Expressen och inte instämmer i rådande lagstiftning, ska kunna få statsbidrag. Tänk tillbaka två eller tre decennier. Då arbetade RFSL i motvind och hade uppfattningar som inte stämde överens med rådande lagstiftning och som inte hade stöd hos folkmajoriteten. Men de fick statsbidrag för att kunna driva sin normkritiska verksamhet.
Vill man dra undan statsbidrag för kyrkor som vill tänka själva i abortfrågan eller i samlevnadsfrågor borde kanske RFSU och RFSL bli återbetalningsskyldiga? De fick statsbidrag trots att de ihärdigt kritiserade den då rådande lagstiftningen.
I dag är det många kyrkor som står för ett normkritiskt perspektiv Ä kritiskt mot den politiskt korrekta rådande normen. Kom ihåg att det inte är ett demokratiskt problem att det finns avvikande uppfattningar; det är det som är demokrati.
Stefan Gustavsson
Fotnot: Artikeln har även publicerats i Världen idag 23/11
