För en van bibelläsare är det lätt att räkna både stora som små avvikelser i Ridley Scotts kommande storfilm Exodus: Gods and Kings från Bibelns texter om uttåget ur Egypten. Det gäller även annorlunda skildringar än vad många kanske är vana vid. Samtidigt innehåller filmen underlag för intressanta samtal och diskussioner om Gud och existentiella frågor.
Moses säger aldrig ”Släpp mitt folk”. Han använder ingen stav och ägnar sig inledningsvis åt gerillakrigsföring för att kunna befria israeliterna. Aron är i stort sett tyst genom hela filmen. Efter ett hårt slag mot sitt huvud som skapar vissa frågetecken för hans familj, får Moses sin kallelse tillbaka till Egypten. Även om den brinnande busken förekommer kommunicerar Gud främst genom en liten pojke som sedermera uppenbarar sig vid olika tillfällen för Moses (i 2 Mosebok kap 3 anges det att det var en ”Herrens ängel” eller budbärare som visade sig för Moses i eldslågan). Varför Gud utvalde Moses som den som skulle befria sitt folk framkommer inte heller. Däremot skildras de israelitiska slavarnas lidande på ett påtagligt sätt, liksom den egyptiska elitens kyla gentemot dem.
Skildringen av påskens instiftande och Guds förbund med sitt folk är avsevärt nedkortat och lämnar mycket att önska. Trots detta är ändå kommentaren Moses ger till lammblodets funktion på dörrposterna både betydelsefull och framåtsyftade: ”Vi kommer att välsigna lammet i evighet”.
Liksom Darren Aronofsky i Noah har Ridley Scott som regissör tagit sig vissa konstnärliga friheter även om Exodus håller sig betydligt närmare källmaterialet. Skildringen av de tio plågorna är visuellt mycket stark. Samtidigt är faraos undersåtars försök att möta utmaningarna både intellektuellt och existentiellt talande:
Intellektuellt. Även om en av rådgivarnas naturalistiska förklaringar av plågornas natur är en aning anakronistiska och faller på sin egen orimlighet, har de ändå en viss pedagogisk poäng: Människans benägenhet att sträcka sig oerhört långt för att ge inomvärldsliga förklaringar jämfört med att vara öppen för Guds existens. Här finns vissa blinkningar till dagens nyateism.
Existentiellt. Inledningsvis skildras även Moses som en stark skeptiker av allt övernaturligt. Han betraktar de egyptiska prästernas spådomar och sin kulturs religiösa riter som ren vidskepelse. Det antika Egyptens polyteism är underförstådd genom hela filmen. Parallellt med plågorna och försöken att ge icke-övernaturliga förklaringar, vädjar prästerna till de egyptiska gudar som en efter en visar sig vara maktlösa. I en nyckelscen då farao ställs inför det faktum att plågorna kommer från Gud hävdar han ihärdigt: ”Jag är en gud! Jag är en gud!”. Detta leder i sin tur till ett intensifierat förtryck och dödande från faraos sida.
Det är i detta sammanhang som den lilla pojkens/Guds indignation över de egyptiska ledarnas förtryck och gudomliga anspråk ska förstås: ”Dessa faraoner, som tror att de är levande gudar, är inget annat än kött och blod! Jag vill se dem på knän och böna om att det ska sluta!”. Beroende på filmtittarens inställning, kan pojkens temperament tolkas som hård och hämndlysten. Detta kan accentueras när farao, efter den känslostarka skildringen av när alla förstfödda i Egypten dör, bärandes på sin döde son frågar Mose vad det är för Gud han tjänar.
Samtidigt som filmens beskrivning av Gud har sina brister, öppnar sig här möjligheten för kristna att ta sig an ett mycket konstruktivt samtal kring Bibelns gudsbild, krigstexterna i GT och Guds dom över människors ondska.
Ämnet har varit uppe för diskussion i regelbundna omgångar. Inte minst under höstens debatt i Svenska Dagbladet och Dagen, som initierades av religionsfilosofen Martin Lembke. Lembke föreslår att man antingen får välja och vraka i Guds ord, tolka Bibeln mer metaforiskt, eller dra slutsatsen att Gud medvetet lagt in felaktigheter i ”sitt ord”. I det senaste avsnittet av sin poddradio analyserar Stefan Gustavsson framkomligheten i dessa förhållningsätt (ett poddavsnitt som tar sig an Exodus: Gods and Kings kommer inom kort).
I Gud och hans kritiker (2012, Credoakademin) ägnar Stefan även kapitlet ”Är Gud ett ondskefullt monster” åt att räta ut frågetecknen kring moralen i GT, vilket han också tar upp i denna inspelade föreläsning. Paul Copan, etikprofessor och expert på GT:s problemtexter har även skrivit denna artikel om de utmanande texterna i Moseböckerna.
För ytterligare material och resurser till Exodus: Gods and Kings, har våra vänner på den brittiska organisationen Damaris tagit fram flera intressanta underlag för cellgrupper, diskussionsfrågor och videoklipp om några av de frågor som filmen väcker. De går att finna dem på denna länk: http://www.damaris.org/media/exodus/
Även om Ridley Scotts Exodus: Gods and Kings lämnar en hel del att önska, öppnar den upp för många intressanta och viktiga samtal om Gud.
Fotnot: Exodus: Gods and Kings har Sverigepremiär juldagen den 25 december.
Jacob Rudolfsson, bitr. Generalsekreterare
