Just nu pågår ett gigantiskt socialt experiment i svensk förskola och skola. Det kallas för ”normkritisk pedagogik”, och har de senaste åren lanserats på bred front av RFSL, RFSU och ett antal statliga myndigheter. Flera av våra största elev- och studentorganisationer har därtill fattat beslut om att göra normkritiken till en central del av sin nationella påverkansstrategi. Det skriver Olof Edsinger författare till SEA:s nya Brytpunkt.
Nyligen beslutade exempelvis elevrådsorganisationen SVEA att fokusfrågan för 2016-2017 ska vara ”normkritisk sex- och samlevnadsundervisning”. Vi talar alltså om idéer som under de närmaste åren kommer att ha en massiv påverkan inom vår svenska förskola och skola.
Normkritiken hämtar mycket av sin inspiration från queer-rörelsen. Dess företrädare vänder sig inte bara emot heteronormativiteten, utan normbildning som sådan. Allt tal om ”normalt” och ”onormalt” ifrågasätts, och inte minst den så kallade tvåkönsnormen hamnar konstant i skottgluggen Ä alltså tanken på att mänskligheten i huvudsak kan delas in i två olika kön.
Här skiljer sig den normkritiska pedagogiken från den mer klassiska formen av feminism, som visserligen ifrågasatte det sociala könet (genus), men som ändå höll fast vid de biologiska könsskillnaderna. Queer-ideologerna förkunnar i stället att både det sociala och det biologiska könet är konstruerat, och en naturlig följd av detta blir att den sexuella identiteten betraktas som flytande. Vi kan alla röra oss fram och tillbaka på en skala av hetero-, homo- och transsexualitet.
Detta får dramatiska konsekvenser inte minst för arbetet i förskolan. I våras skickade Diskrimineringsombudsmannen (DO) ut ett antal tips på hur man som pedagog ska kunna undvika att ”upprätthålla och befästa tvåkönsnormen” bland barnen. Till förslagen hör sådant som att se till ”att det finns könsneutrala toaletter så att barnen inte måste välja mellan flick- och pojktoaletten” och ”att frågor som rör homo-, bi- och heterosexualitet på ett likvärdigt sätt blir behandlade och integrerade i verksamheten”. I alla förskolor ska det vidare läsas ”barnböcker om regnbågsfamiljer” och det är viktigt att personalen inte lägger på barnen någon förväntan om att de i framtiden kan komma att bli kär i en person av motsatt kön. ”En främjande insats är till exempel att inte spekulera i om Kajsa och Mustafa, tre år, fattat tycke för varandra och är ett blivande par.”
Än en gång: Såväl heteronormen som tvåkönsnormen betraktas som ett problem Ä som något förtryckande som vi med gemensamma krafter behöver bekämpa.
För oss som är kristna innebär detta ett antal utmaningar. Den första är antagligen den som berör våra egna familjer. Det är ju trots allt våra barn och barnbarn som håller på att utsättas för detta sociala experiment! Men utmaningen är också ideologisk: Är det verkligen rimligt att det biologiska könet betraktas som ett problem snarare än en tillgång i vårt identitetsbygge? Och vad händer med vårt samhälle i stort när fler och fler av de normer som tidigare togs för givna håller på att monteras ned? Är det i själva verket så att detta är en av förklaringarna till den galopperande psykiska ohälsan bland barn och unga?
I boken När minoriteten tar majoriteten som gisslan går jag i närkamp med dessa och liknande frågor. Förutom en kartläggning av fenomenet som sådant försöker jag bena ut vilka konsekvenser normupplösningen håller på att få för vårt samhälle i stort Ä för vår självförståelse, för våra relationer och för de barn och ungdomar som ska orientera sig i det nya landskapet. Sist men inte minst ger jag en belysning av detta fenomen utifrån den bibliska världsbilden. Här avhandlar jag alltifrån Bibelns skapelseberättelse och lagarna om rent och orent till gnosticismen och den könsneutrala äktenskapslagen.
Min tanke med boken är att den ska vara av intresse för alla som vill förstå sin egen samtid. Men särskilt viktig är den förstås för dem som i vår tid ska förmedla bibelgrundad undervisning om sexualitet och relationer, till exempel i rollen som präst/pastor, ungdomsledare eller lärare.
För första gången i kyrkans historia lever vi i dag i en queer värld.
Olof Edsinger
Teolog, författare och samhällsdebattör
