Bibelns uppmaning att hjälpa nödställda svarar inte på frågan
hur vare sig EU eller Sverige bör utforma sin invandrings- och
migrationspolitik. Även om de politiska avvägningarna för en rättvis flyktinghjälp är svåra, har den kristna kyrkan ett moraliskt ansvar att ta emot och hjälpa nödställda vare sig det handlar om kristna, muslimer eller icke-troende, skriver Jacob Rudolfsson.
För en kristen är det naturligt att hjälpa människor i nöd. I ett brev från den romerske kejsaren Flavius Claudius Julianus (332-363), mest känd som ”Julianus Avfällingen” pga att han övergav sin kristna tro och gjorde aktivt motstånd mot den kristna kyrkan, ondgjorde han sig över att så många övergav de romerska gudarna och anslöt sig till tron på Jesus från Nasaret.
”[Den kristna tron] har framför allt avancerat genom den kärleksfulla hjälpen till främlingar och genom omsorgen de visat genom att begrava de döda. Det är en skandal att det inte finns en enda judisk tiggare och att de gudlösa galiléerna inte bara tar hand om sina egna fattiga utan även våra; medan de som tillhör oss förgäves ser till oss för att få den hjälp som vi borde ge dem.”
Medmänsklighet var något revolutionerande i det romerska imperiet och unikt för de kristna. Givetvis medförde det praktiska utmaningar och interna spänningar för de tidiga kristna i hur hjälpen bäst skulle genomföras (omsorgen för de nyomvända grekisktalande änkorna i Apg 6:1 är ett exempel). Men att bistå nödställda människor, även de utanför den egna gemenskapen – till och med ens fiender – sågs som en självklar konsekvens av tron.
Därför är det både inkonsekvent och bekymmersamt när till exempel Ungerns premiärminister Viktor Orbán vill villkora flyktinghjälp utifrån religionstillhörighet i syfte ”bevara Europa kristet”. På vilket sätt människor väljer att ta ställning till Jesu anspråk kan inte vara vägledande för det statliga flyktingmottagandet. I mötet med andra livsåskådningar måste dessutom församlingen ha större tilltro till evangeliet än politiska styrmedel.
Den moraliska pliktkänsla och mobilisering för medmänsklighet som skett i Europa för människor på flykt från Syrien är välkommen och vittnar om Europas kristna arv. Medan 7,6 miljoner människor, enligt UNHCR, som är på flykt inom Syrien, har ytterligare 4 miljoner sökt skydd i grannländerna. Mellan valet att försöka nå de rika Gulfstaterna, antingen genom IS-kontrollerade områden eller stora ökenområden, har hundratusentals riskerat livet på Medelhavet för att komma till Europa.
Samtidigt som Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Qatar inte har tagit emot några flyktingar från Syrien, har de varit delaktiga i att underblåsa konflikten i Syrien genom att finansiera islamistgrupperna. Twitter-hashtaggen #Welcoming_Syria’s_refugees_is_a_Gulf_duty har använts mer än 33 000 gånger den gångna veckan av människor inne i Gulfstaterna. Många inlägg är besvärade över att Gulfstaterna inte tar emot flyende muslimska trossyskon medan det ”otrogna” Europa gör det.
Mycket tyder på att flyktingkrisen kommer att pågå under en överskådlig framtid och behovet av akuthjälp är övergående. Som statsvetaren Andreas Johansson Heinö skriver i Borås Tidning:
”Dagens flykting är morgondagens medborgare. Den som i dag behöver en filt och en nalle till sina barn behöver i morgon ett jobb och en bostad. Den som i dag behöver medmänsklighet behöver i morgon betraktas som en likvärdig samhällsmedborgare.”
Långsiktiga lösningar för att hantera en växande invandring innebär svåra politiska avvägningar, bland annat i frågor som arbetsmarknadspolitik, bostadspolitik, och utbildningspolitik.
Bibelns uppmaning att hjälpa nödställda svarar inte på frågan hur vare sig EU eller Sverige bör utforma sin invandrings- och migrationspolitik. Här kommer kristna till olika slutsatser och både politisk demonisering och glorifiering av olika ställningstaganden skapar snarare polariseringar än en konstruktiv samhällsdebatt. Även om de politiska avvägningarna för en rättvis flyktinghjälp är svåra, har den kristna kyrkan ett moraliskt ansvar att ta emot och hjälpa nödställda vare sig det handlar om kristna, muslimer eller icke-troende.
Den givmildhet som hjälporganisationer upplevt den senaste tiden kommer dock med största sannolikt att gå över. Därför behöver kyrkor och andra frivilligorganisationer också tänka långsiktigt.
Konkreta sätt att hjälpa i Sverige är att församlingar hjälper till som flyktingguider eller familjekontakter i sina hemkommuner. Uppmaningen från Niklas Piensoho, pastor i Filadelfiakyrkan i Stockholms, till kyrkor att erbjuda jour- och familjehem för ensamkommande flyktingbarn är också ett konkret sätt att erbjuda långsiktig hjälp.
Jacob Rudolfsson, bitr. generalsekreterare SEA
SEA har samlat ett antal länkar nedan till närstående organisationer som just nu arrangerar hjälpinsatser och arbetar långsiktigt. Även om mycket av mediernas fokus just nu ligger på flyktingsituationen i Europa, pågår den största flyktingkatastrofen i Syrien där människor flyr undan Islamiska statens terrormaskin.
- Open Doors Sverige, genom insamling för ”Akut matbrist i Syrien och Irak”. För att läsa mer klicka här.
- Pingströrelsen, genom PMU (Pingstmissionens Utvecklingssamarbete) du ger till Syriens barn i både Libanon och Syrien. För att läsa mer klicka här.
- Frälsningsarmén, genom att hjälpa flyktingar direkt på plats i Italien och Grekland, för att läsa mer klicka här. De hjälper även till att ta emot flyktingarna här i Sverige på olika orter. För att läsa mer klicka här.
- Evangeliska Frikyrkan, genom katastrofinsamling till flyktingläger i norra Libanon och inne i Syrien. För att läsa mer klicka här. Vill ni i er församling göra något konkret för flyktingar i er omgivning? ”Öppna kyrkan” är EFK-pastorn Bengt Sjöbergs enkla tips, läs mer här.
- Alliansmissionen, genom en insamling till OM till förmån för människor på flykt. För att läsa mer klicka här.
Uttalande från European Evangelical Alliance med anledning av flyktingkrisen
Öppet brev från Libanons baptistsällskap till europeiska kyrkor – en närstående organisation till Evangeliska Alliansens
