Det är svårt att föra en saklig diskussion om dagens transsexualism, skriver Jacob Rudenstrand i en krönika i Dagen.
I den nyligen avlidne Monty Python-stjärnan Terry Jones kända film ”Life of Brian”, som nu visas igen på svenska biografer, möter vi upprorsmannen Stan som drömmer om att bli kvinna och få barn. Trots biologiska begränsningar framhärdar han. Stans barnlängtan symboliserar kampen mot Roms förtryck, sägs det. Men upprorsledaren invänder: Snarare är det en symbol för hans kamp mot verkligheten. I dag kan den komiska scenen klassas som transfobisk.
Anklagelser om transfobi för att man hävdar att kön inte är något som kan ändras drabbade nyligen författaren till Harry Potter-serien, JK Rowling. I ett Twitterinlägg tog hon ställning för forskaren Maya Forstater, som avskedades efter att ha kritiserat ett brittiskt regeringsförslag om att låta var och en avgöra sitt kön oavsett könsorgan. Det skulle urholka kvinnors rättigheter, menade Forstater. Enligt en domare var hennes hållning inte ”värd respekt i ett demokratiskt samhälle”, varpå Rowling tweetade att det var absurt att tvinga en kvinna från sitt jobb för att hon ”slår fast att kön existerar”. För detta stämplades hon som transfob, något svenska medier upprepade.
Det är inte bara i Storbritannien som transfrågan engagerar. Ämnet berör inte minst kristna, då det handlar om hur vi ser på människan som skapad till man och kvinna enligt Bibelns första kapitel. Evangeliska allianser i Storbritannien, Spanien, Sverige – och den europeiska paraplyorganisationen EEA – har alla tagit fram material som analyserar idéerna och ger argument.
Till exempel för aktivister fram flera inkonsekventa argument. Å ena sidan hävdas det att könet är oberoende av biologin och friheten att leva enligt den upplevda könsidentiteten hyllas. Å andra sidan förväntas det biologiska anpassas till det upplevda medan hyllningskören plötsligt tystnar om någon ångrar sig.
Samtidigt är det svårt att föra en saklig diskussion om dagens transsexualism, inte minst då många transsexuella har diskriminerats genom historien. Många kyrkor duckar trots att medlemmar möter dessa frågor i sin vardag. När vi på Svenska evangeliska alliansen nyligen gav ut en lathund efter att flera bekymrade föräldrar sett hur deras barns skolor bejakat transideologin eller arrangerat pridedagar, har vi i vissa forum jämförts med IS och fascister. Knappast sakliga invändningar.
I Europa diskuteras alltmer förbud av så kallad konverteringsterapi. Ofta är udden riktad mot kristna som ber med dem som kämpar med sin sexualitet, men som inte alls är ute efter att ”bota” homosexuella. Sällan hörs liknande kritik mot de transaktivister som predikar att könsidentiteten är flytande och uppmuntrar till drastiska könsalternerande ingrepp på barn.
Jacob Rudenstrand, biträdande generalsekreterare
Läs krönikan på Dagen.se
