Alla fronter kan inte bevakas samtidigt, och alla fronter kan inte ligga på alla troendes ansvar. Men ur strategisk synvinkel borde det ändå vara avgörande för oss att känna till var den onde just nu är på framryckning. Annars är risken överhängande att vi, som uttrycket lyder, vinner ett antal småsegrar – men finner oss förlora kriget som helhet. SEA:s Olof Edsinger reflekterar utifrån ett utmanande citat.
Ett citat som i vissa kretsar har tillskrivits Martin Luther, men som vid närmare efterforskning har visat sig komma från en annan källa, lyder så här:
Om jag med den starkaste rösten och klaraste utläggningen bekänner mig till varje del av Guds Ord, utom just den lilla del som världen och djävulen vid detta tillfälle attackerar, står jag inte upp för Kristus, hur frimodig jag än är i min bekännelse till Honom. Soldatens lojalitet visar sig där striden rasar; och att vara ståndaktig på alla de andra krigsfronterna är bara flykt och vanära om han ryggar tillbaka på denna punkt.
Oavsett vem som från början formulerade dessa ord, är de väl värda att reflektera över. Inte minst för SEA upplever jag citatet som högaktuellt.
Även inom kyrkan kan vi förvisso ha lite olika relation till beskrivningen av det kristna livet som en strid. Men få kan ändå förneka att detta är en av Nya testamentets bilder för lärjungaskapet. Inte minst framgår detta av aposteln Paulus skrifter. ”Lid också du som en god Kristi Jesu soldat”, skriver han till sin vän och medarbetare Timotheos (2 Tim 2:3). Och till församlingen i Korinth: ”För även om vi lever i världen, strider vi inte på världens sätt. Vapnen vi strider med är inte köttsliga utan har kraft från Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig mot kunskapen om Gud” (2 Kor 10:3–5).
Den aggressiva parten i denna konflikt är naturligtvis djävulen själv. Eller som Luther brukade formulera det: synden, världen och den onde. Bakom många av våra diskussioner, bakom de konkurrerande ideologierna, bakom de mer eller mindre öppna påhoppen … döljer sig helt enkelt också en andlig fiende. ”Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna”, skriver aposteln. Och så fortsätter han med följande råd: ”Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och stå upprätt när ni fullgjort allt” (Ef 6:12–13). I texten som följer instruerar han sina läsare om trons rustning, där det offensiva vapnet är just ”Andens svärd, som är Guds ord” (Ef 6:17).
Därmed blir det också viktigt att vara klar över var själafienden lägger sitt krut. Alla fronter kan inte bevakas samtidigt, och alla fronter kan inte ligga på alla troendes ansvar. Men ur strategisk synvinkel borde det ändå vara avgörande för oss att känna till var den onde just nu är på framryckning. Annars är risken överhängande att vi, som uttrycket lyder, vinner ett antal småsegrar – men finner oss förlora kriget som helhet.
En sådan hållning utmanar förstås vår egen bekvämlighet. De flesta av oss ägnar oss trots allt helst åt våra favoritfrågor. Och Gud unnar oss verkligen att till stora delar göra detta! Men i krig kan man aldrig välja helt fritt. Tvärtom måste man ständigt förhålla sig till motståndarens nästa drag. Att inte göra detta är förödande. I värsta fall är det att svika Jesus själv – honom i vars armé vi tog värvning den dag vi sa vårt ja till Kristus.
Låt oss därför läsa citatet ovan på nytt. Och låt oss utifrån dessa ord rannsaka oss själva och det sammanhang vi är en del av: Var står den ideologiska och teologiska striden om vår egen själ – just nu? På vilka områden möts vi av störst hätskhet och ifrågasättande från det omkringliggande samhället?
Och när vi har besvarat dessa frågor: Hur kan vi bidra till att församlingen på dessa områden verkligen blir farligför den onde och hans hantlangare? Hur kan vi undgå att svika vår Herre där hans Ord släpas i smutsen i Sverige i dag?
Klart är att det i mångt och mycket är denna kallelse som vi på SEA har tagit fasta på. Inte för att det alltid är roligt. Inte heller för att vi aldrig skulle vilja ägna oss åt andra frågor. Den som har följt med i vår material- och artikelproduktion vet också att vi ägnar oss åt många olika saker samtidigt. Men som jag ibland brukar uttrycka det: En apologet kan inte välja sina frågor – det gör samtiden åt oss.
Vi måste helt enkelt satsa vårt krut där den onde för tillfället mobiliserar. Soldatens lojalitet visar sig där striden rasar.
Olof Edsinger, generalsekreterare
