Nu börjar den viktiga diskussionen om hur man ska förena etiska, politiska och pragmatiska hänsynstaganden och försöka hålla samman ett USA med extremt olika abortsyner, skriver Olof Edsinger tillsammans med företrädare för fem andra organisationer.
Den slutgiltiga domen i det amerikanska rättsfallet Dobbs mot Jackson Women’s Health Organization (JWHO) offentliggjordes den 24 juni, och som väntat blev resultatet i enlighet med det beslut som läckte ut från Högsta domstolen i början av maj. Kort sagt lyder domen att det är förenligt med den amerikanska konstitutionen att delstaten Mississippi sätter sin abortgräns till vecka 15 – förutom vid grava fosterskador och andra akuta medicinska tillstånd.
Därmed faller det tidigare prejudikatet Roe mot Wade från 1973, som hade “livsduglighet” som abortgräns. Domen betyder samtidigt att övriga delstater får rätt att stifta egna abortlagar.
Avsikten med att låta beslutet läcka ut på förhand tycks ha varit att sätta press på de konservativa domarna. En våg av stundtals våldsamma protester utlöstes också efter läckan. Kyrkor har attackerats, kriscenter för gravida kvinnor har vandaliserats och abortaktivister har hotat att bränna Högsta domstolens byggnad och döda domare och tjänstemän.
En 26-årig man har åtalats för mordförsök efter att beväpnad ha försökt ta sig in i Brett Kavanaughs hem. Abortaktivister har även riktat hot om fysiskt våld mot Amy Coney Barrett och hennes barn. Inga av domarna i Högsta domstolen böjde sig dock för dessa hot, som i praktiken även är riktade mot den demokratiska processen, utan utförde sitt uppdrag: Att tillämpa konstitutionen utan att böja sig för yttre påtryckningar baserade på aktivisters åsikter.
Också i Sverige har upprördheten varit stor, och detta trots att vår abortlag är mer restriktiv än USA:s enligt den numera upphävda Roe mot Wade. Felaktigheter har spridits om att domen betyder att USA “avskaffar”, “häver” eller “ger sig på” den så kallade “aborträtten”.
Men att Roe mot Wade upphävs betyder främst att auktoriteten över abortlagstiftningen tillfaller folket genom deras valda representanter. Alltså ungefär som det fungerar i Sverige, och som det fungerade i USA fram till 1973 innan Högsta domstolen genom sju domare (7–2) kringgick delstaternas makt över lagstiftningen och fattade ett beslut som skulle gälla för hela landet.
Den dom som nu fastslagits säger att det var Roe mot Wade som från början var felaktig, eftersom domstolen tog sig en lagstiftande uppgift som den inte ska ha. Det är inte Högsta domstolens uppgift att skapa nya rättigheter eller skyldigheter som inte finns i konstitutionen, utan enbart att tillämpa denna som den är skriven. Själva begreppet “livsduglighet” anses därtill strida mot konstitutionen eftersom det inte är baserat på fosterutvecklingen utan på den medicinska utvecklingen, vilken är i ständig förändring.
Även om abort slentrianmässigt omtalas som en mänsklig rättighet, är det inte vars och ens individuella tyckande som avgör rättigheter. I den amerikanska konstitutionen nämns inte abort över huvud taget, således innehåller den inte heller någon rättighet till abort.
Genom domen i Dobbs mot Jackson Women’s Health Organization-fallet fastslår USA:s Högsta domstol – likt Europadomstolen 2010 i A, B och C mot Irland – att rätten till privatliv och personligt självbestämmande inte gör abort till en rättighet. Även det ofödda barnets rätt tillåts nu vägas in, och positivt är att de amerikanska delstaterna – förutom att lagstifta om en viss abortgräns – ges möjlighet att förbjuda diskriminerande aborter på grund av kön, etnicitet eller funktionshinder.
Domen kan därmed vara lärorik för den ofta ensidiga svenska debatten, där det ofödda barnets skyddsvärde negligeras. Inte ens det faktum att flera amerikanska delstater tillåter abort fram till födseln, det vill säga när det juridiskt sett handlar om ett barn, har renderat någon större uppmärksamhet hos oss.
Abort är och förblir en etisk debattfråga och Högsta domstolens utslag innebär inte att debatten är avslutad utan att den flyttas till respektive delstat. Nu börjar den viktiga diskussionen om hur man ska förena etiska, politiska och pragmatiska hänsynstaganden och försöka hålla samman ett USA med så extremt olika abortsyner.
Även i Sverige kan vi kanske hoppas på en mer nyanserad debatt i frågan. Just nu vill vi i alla fall glädja oss över detta beslut i livets tecken och se fram emot vad det kan innebära för människovärdet i USA och i övriga världen.
Johanna Byman, ordförande Människovärde
Olof Edsinger, generalsekreterare Svenska Evangeliska Alliansen
Per Ewert, direktor Claphaminstitutet
Benedicta Lindberg, generalsekreterare Respekt
Malin Schelin, ordförande Livsval
Mats Selander, ordförande Människorätt för ofödda
Läs på dagen.se
