I en ny rapport från den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet granskas en rad läroböcker i religion om hur kristendomen beskrivs. Betyget är allt annat än godkänt, skriver Jacob Rudenstrand.
När Harvardprofessorn Karen King för tio år sedan presenterade ett papyrusfragment vid en konferens i Rom orsakade hon världssensation. På fragmentet, lika stort som ett visitkort och påstods vara skrivet på 300-talet, stod texten: ”Jesus sade till dem: Hon är min hustru.” Även om King betonade att texten inte erbjöd historiskt definitiva bevis för huruvida Människosonen hade en maka, menade hon ändå att det indikerade en tidig tro på detta inom den kristna kyrkan.
Trots delade meningar bland forskare om papyrusets äkthet kablades nyheten snart ut och nådde även Sverige: ”Ny forskning: Jesus var gift” (Aftonbladet), ”Äkta papyrus vittnar om Jesus fru” (SVT), ”Ny upptäckt tyder på att Jesus var gift” (SR). Trots journalistiska och akademiska principer om källkritik proklamerade en i stort sett enig mediekår ut att papyrusfragmentet var äkta. Detta tills sommaren 2016, då den amerikanske journalisten Ariel Sabar kunde berätta att fragmentet var en nutida förfalskning och att det var en del i ett omfattande bedrägeri, något som Karen King själv nu medgivit.
Att konspirationsteorier om historiska personer får stor spridning – även efter att de avslöjats – är ingen hemlighet. Se bara på hur liknande teorier om Jesus fru fick genomslag via Da Vinci-koden. Annat borde det dock vara i facklitteraturen – i synnerhet när det gäller läroböcker för skolelever, där saklighet och allsidighet ska vara i fokus. Men hos ett av de ledande läromedelsförlagen, Gleerups Utkik Religion för högstadiet, förs trots detta uppgiften fram att Jesus var gift med Maria Magdalena som om detta vore en fullgod uppfattning. Detta i motsats till etablerad forskning.
I en ny rapport från den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet granskas en rad läroböcker i religion om hur kristendomen beskrivs. Betyget är allt annat än godkänt.
Förutom påståendet om Jesus äktenskap, spekuleras det i läroböcker om att Maria Magdalena var författare till Johannesevangeliet (ingen källa anges för detta) och att de tidiga kristna valde bort skrifter som inte passade in i Nya testamentet. Visserligen debatterades de så kallade apokryfiska texterna tidigt, men som NT-professorn Michael J. Kruger har påpekat fanns det redan i början av 100-talet en enighet om majoriteten av de skrifter som än idag hör hemma i Nya testamentet.
Men felen i läroböckerna går djupare än så: Även det faktum att Jesus var jude och verkade i en judisk kontext utelämnas helt i ett antal läroböcker. Som om Gamla testamentet inte hade något med det Nya att göra. Tillsammans med ett flertal stora och små brister ger läroböckerna intrycket att fakta om en av världshistoriens största rörelser är oviktigt.
Från och med i höst gäller nya kurs- och läroplaner i grundskolan. Fakta och förståelse i de olika ämnena betonas och saklighet och allsidighet ska vara i fokus. När Skolverket häromåret tog bort hänvisningar till Bibeln i förslaget till nya kursplaner i religions-, historie- och samhällskunskapsämnet ansågs det vara en ”bildningsmässig katastrof”, som historikern Dick Harrison uttryckte det. Nu är förhoppningen att läroboksförlagen gör sin hemläxa och inte upprepar en liknande katastrof. En bra början vore att skicka lärobokstexter på remiss till teologer och kyrkoledare som kan komma med värdefulla synpunkter.
Jacob Rudenstrand, bitr. generalsekreterare Svenska Evangeliska Alliansen
