Påtryckningarna ökar mot Sverige att förbjuda koranbränningar. Men muslimer borde i stället inspireras av andra religiösa gruppers respons på religionshån, skriver SEA:s Jacob Rudenstrand i en gästkrönika i Kvartal.
Som bekännande kristen i världens kanske mest sekulära land kan jag känna igen den uppgivenhet många muslimer upplever inför uppeldandet av Koranen. Samma sak känner jag och många andra kristna när Jesus och Bibeln återkommande utsätts för respektlös drift – oftast i etablerade medier.
Som när SVT häromåret spred ett humorklipp på sin Facebooksida där komikern Per Andersson håller bland annat ett krucifix framför sitt könsorgan sjungandes Jesus från Nasaret. Eller som när Bingolottos uppesittarkväll i TV4 2018 bjöd på ett vulgärt julspel om Jesu födelse dagen före julafton. Saklig och vuxen kristendomskritik är en sak, den kan man bemöta med fakta. Hån och att skända religiösa texter och symboler är en annan. Då får man ingen lust till att diskutera, då kommer i stället känslan av att bli tillplattad.
Samtidigt är detta en del av ett öppet och fritt samhälle. Det finns inga heliga kor – religionsfrihet innebär inte frihet från religionskritik. Det finns ingen rätt att slippa bli sårad eller förolämpad. Att Turkiets president Erdogan därför pekade ut Paludans koranbränning utanför ambassaden i Stockholm som en hädelse mot islam och ett hatbrott som inte borde skyddas av yttrandefriheten, illustrerar våra samhällens avstånd till varandra. Samma sak skedde i samband med publiceringen av de danska Muhammedkarikatyrerna…