Det Nya testamentet lär är att Gud klivit ner och blivit människa i Jesus Kristus som ett svar på ondskans problem, skriver Jacob Rudenstrand i en artikel om intervjun med ärkebiskopen i 30 minuter.
Det hör inte till vardagsutbudet att SVT i sitt främsta intervjuprogram ägnar tid åt frågan om ondskans problem, nu i säsongsavslutningen av 30 minuter då ärkebiskop Martin Modéus intervjuades. Dock var det inte främst svaret på det så kallade Teodicéproblemet som blev en snackis efter programmet, utan ärkebiskopens uttalande om att mycket i livet är ett mysterium när han fick frågan om hur Jesu uppståndelse gick till:
”Rätt mycket i livet är mysterium. Kärleken är ett mysterium, solnedgången är ett mysterium. Gud är ett mysterium. Om du tittar på ditt liv är det fullt av mysterium.” Särskilt påståendet att en solnedgång är ett mysterium tycks ha fått bokstavstroende sekularister att gå i taket:
”Vet han inte vad solnedgång är?” undrade många. Fysikern Patrik Norqvist, vid Umeå universitet, kände sig till och med nödgad att förklara att en solnedgång är en ”väldigt etablerad grej”.
Att även kärlek är en ”väldigt etablerad grej” där dopamin, noradrenalin och serotonin gör att vi känner förälskelse förklaras säkert mer än gärna av någon professor i kemi.
Men för att fritt citera den anglikanske prästen och fysikern vid Cambridgeuniversitetet, John Polkinghornes liknelse om vattnet som kokar på spisen. Hur-svaret är att energin generar värme som i sin tur ökar temperaturen i vattnet till dess att det kokar. Varför-svaret är att jag vill ha en kopp te. Att något kan förklaras med fysik, biologi och kemi, betyder inte att det inte finns någon mening eller intention bakom. Skönhet, godhet och kärlek är nämligen mer än bara signalsubstanser i hjärnan. De kan till och med vara mysterier – de kan inte förklaras fullt ut.
Och visst, frågan för en kristen om hur Jesu uppståndelse gick till må vara ett mysterium. Men tron på detta mysterium vilar ändå på goda historiska och förnuftiga skäl då evangelierna är skrivna som historiska biografier ch går tillbaka till ögonvittnen, något bland annat bibelforskaren NT Wright vid St. Andrewsuniversitetet har visat: den tomma graven, ögonvittnena till den uppståndne Jesus (bland annat kvinnorna som var först vid graven, men som i sin patriarkala samtid inte sågs som trovärdiga), och den kristna kyrkans framväxt med just uppståndelsebekännelsen från början i centrum.
För de första lärjungarna var det allt annat än självklart att tro på vittnesmålen om den uppståndne Jesus. Kvinnornas uppgifter avfärdades som ”tomt prat” (Luk 24:11) och det var först efter konkreta belägg, (de fick röra vid Jesus och han åt) som de trodde. Även på denna tid visste man att döda människor förblev döda – om inte Gud finns förstås och väljer att ingripa.
När det kommer till frågan om ondskans problem är det dock underligt att de sekularister som vill förklara allt utifrån vetenskapen inte såg sin chans att lägga allt till rätta och förkunna att våra moraliska omdömen bara är signalsubstanser. Ont och gott är trots allt inte naturvetenskapliga kategorier. Eller som evolutionsbiologen och författaren Richard Dawkins skriver i River out of Eden (1995): ”Vårt universum har just de kännetecken vi skulle förvänta oss om det i grunden inte finns någon design, ingen avsikt, inget gott eller ont, inget förutom blind, obarmhärtig indifferens. … DNA varken bryr sig eller förstår. DNA bara är. Och vi dansar till dess musik.” Även för den sekuläre svensken är ondskans existens ett problem att hantera. Eller snarare godhetens existens.
För en kristen är lidandets problem inte främst ett argument mot Guds existens utan mot hans karaktär: ”Hur länge ska vi lida, Gud?” är ett återkommande tema i Psaltaren som ärkebiskop Martin Modéus förklarade. Och han har rätt i att Gud inte stoppar lidandet genom att någon stiger ner från himlen – än. Vad Nya testamentet lär är däremot att Gud redan klivit ner och blivit människa i Jesus Kristus och levt i vårt lidande. Det är därför vi firar jul.
Jacob Rudenstrand
Biträdande generalsekreterare
Artikeln har även publicerats i Upsala Nya Tidning
