Som kristna är vi vana vid en viss friktion med majoritetssamhället. ”Mitt rike hör inte till denna världen”, säger Jesus, och detta tar sig många olika uttryck. Grundläggande handlar det om att inse sitt beroende av någon Annan – oändligt mycket större, visare och kärleksfullare än vi själva. Steget från otro till tro handlar om att säga ja till detta beroende, och som en följd av det talar vi om Jesus som vår Herre och Frälsare. Vi litar helt enkelt på hans nåd och kärlek, och vill i allt han har att säga följa hans undervisning.
Detta behöver inte vara ett problem i relation till människor av annan tro. Jesusgestalten fascinerar långt utanför de kyrkliga leden, och delar av den kristna etiken sammanfaller med den sekulära humanismen. Men på några områden tenderar vägarna att gå isär. Ett sådant är sexualiteten.
I sin debattartikel Frikyrkor bör välkomna hbtq-personer delar Per-Olof Eurell sin smärta över att ha lämnat det frikyrkliga sammanhang han tidigare kallade för sitt. Orsaken han anger är att alternativet hade varit att ta avstånd från sin son, som vid det laget hade kommit ut som homosexuell.
Eftersom vi båda känner till familjen och även ingår i vissa sammanhang han refererar till, vill vi kommentera några saker han tar upp. Vi tänker att vi därmed kan hjälpa personer med en annan utgångspunkt än vi själva att förstå vad det hela handlar om.
Först och främst: Vi känner inte igen oss i den beskrivning som Eurell ger av situationen. Han skriver att människor blev upprörda för att hans son ”accepterade sig själv och trodde att Gud älskade honom som den han är”. Men sanningen är att det även för oss – och för alla andra vi haft kontakt med i anslutning till detta – är en självklarhet att Gud älskar alla människor.
Skillnaden mellan oss och Eurell är att vi menar att man behöver skilja mellan sak och person, handling och läggning. Oavsett läggning menar vi helt enkelt att den bibliska etiken för äktenskap och sex är fortsatt eftersträvansvärd. För den som snubblar eller faller på denna resa är vår ärliga vilja att det ska finnas nåd och barmhärtighet. Däremot menar vi oss inte ha mandat att ändra själva målbilden. Den har vi ju fått från Jesus själv.
Per-Olof Eurell vill förändra de pingstkarismatiska frikyrkornas teologi, deras lära. Och här blir det av naturliga skäl komplicerat. Vad Bibeln tydligt lär, och vad kyrkan i 2000 år har hållit för sant, ändrar man nämligen inte i en handvändning.
Här kommer vi till den andra delen av Eurells artikel. Den klassiskt kristna sexualetiken går i grunden tillbaka på Bibelns skapelseberättelse. Detta är också den text som Jesus lyfter fram när han talar om äktenskap och sex. Att människor kan ha olika sexuella läggningar och/eller begär förtar inte det faktum att äktenskapet mellan man och kvinna har en särställning och ses som den självklara och trygga platsen för sexuellt samliv i Bibelns texter.
Per-Olof Eurell hänvisar till den vetenskapliga insikten. Men vad han inte säger är att de flesta av de mest erkända bibelforskarna har landat i en annan hållning än han själv. Även de exegetiska standardverken motsäger Eurells tes att Bibeln bara kritiserar pedofili, övergrepp och sexuella orgier. Visst gör den även detta, men äktenskapet som skapelseordning ses ändå som binärt och som grunden för släktets fortbestånd.
I det antika Grekland var man väl införstådd med sexualitetens många vindlingar – inklusive den om dragning till det egna könet – och Paulus, som skrev de viktigaste bibeltexterna på temat, hörde till samtidens akademiska elit. Att han inte skulle ha känt till något annat än promiskuös homosexualitet framstår därför som helt osannolikt.
Sammanfattningsvis är det fullt möjligt att ha Jesus som förebild och hålla fast vid en klassisk kristen sexualetik. Från vår horisont ser vi också att det finns påtagliga baksidor med priderörelsens budskap. Inte minst tänker vi på den könsförvirring som är så utbredd i den unga generationen.
Framtiden lär utvisa vilken hållning som i realiteten skördar flest offer. Vi för vår del upprepar gärna att alla människor, oavsett sexuell läggning, är välkomna till de sammanhang vi representerar. Vilka vi än är kan vi få ett livsförvandlande möte med Jesus!
Olof Edsinger, generalsekreterare Svenska Evangeliska Alliansen
David Ekerbring, ordförande Trosrörelsen
Läs på svd.se
