Hur bygger vi ett samhälle med gemensamma värderingar präglat av allt större mångfald? Frågan ställs av regeringens Framtidskommission men den är också angelägen för kyrkorna som kan fungera som demokratiskolor – så länge de inte kompromissar med sina övertygelser, skriver Jacob Rudolfsson.
Igår (21/2) presenterade regeringens Framtidskommission sin nya utredning i samband med ett seminarium i Stockholm. Utmaningarna som analyseras i rapporten rör sammanhållnigen på flera viktiga områden:
Hur bygger vi ett samhälle med gemensamma värderingar präglat av allt större mångfald? Hur skapar vi mötesplatser när människor lever alltmer segregerade?
Frågorna är många och angelägna. Samma tankar återkommer också i Samvetsfördraget, som SEA släppte på svenska under hösten. Utmaningen att leva med våra djupaste skillnader är det fler som känner av.
Framtidskommissionens rapport lyfter bland annat fram civilsamhället, där kyrkorna utgör en stor roll, som en viktig mötesplats för skapandet och förmedlandet av värderingar. Rapporten slår också fast att det är där människor skolas i demokratiska principer, något som står i tydlig kontrast med populära uppfattningar om att organiserad religion i allmänhet, och kristendomen i synnerhet knappast kan fungera som demokratiskola.
Inte sällan hävdas just motsatsen: Där de religiösa övertygelserna går in, går demokrati och bildning ut.
I november skrev Dilsa Demirbag-Sten, författare och verksamhetsansvarig för Berättarministeriet, i DN: ”Det är inte tack vare utan trots kristendomen som vi har demokratiska rättigheter i den fria världen”. I en Metrokrönika förra året skrev journalisten Lisa Magnusson: ”Det är lite med religion som med sprit och sex: om det hade uppfunnits nu så hade det genast blivit förbjudet i lag.” Även i riksdagen har uppfattningen om kristendomens hämmande effekt på utvecklingen förts fram. Vid en partiledardebatt 2011 sa dåvarande språkröret Maria Wetterstrand (MP): När samhället på medeltiden styrdes av konservativa kyrkor stagnerade utvecklingen tills andra, mer öppna krafter tog vid”.
Många felaktigheter har givetvis gjorts i kristendomens namn Ä vilken övertygelse står fri från det? Men det är direkt missvisande att påstå att det är trots kristendomen som vi har demokratiska rättigheter. Det var knappast radikal sekularism som banade vägen för demokrati och bildning i Sverige. Det var tvärtom mycket genom att kristna hävdade sin särart och inte kompromissade med statsmakten eller statskyrkan – det som var ”politiskt korrekt” då.
Ronny Ambjörnsson, tidigare professor i idéhistoria vid Umeå universitet, som har skrivit om den svenska väckelserörelsen under 1800-talet, skriver bland annat i ”Idéhistoria i tiden” (2008): ”Väckelserörelsen förde fram begrepp som mötesfrihet och organisationsrätt. Därigenom har den betydelse för vårt lands demokratiska utveckling Ä [M]ed väckelserörelsen, läseriet, grundläggs ett läsbeteende som är av stor vikt för förståelsen av den litterata arbetarkultur som sedan växer fram inom företrädesvis arbetar- och nykterhetsrörelserna.”
Den tidigare chefredaktören på DN, Anders Johnson, som har skrivit mycket om Sveriges politiska och ekonomiska historia, skrev i idétidskriften Axess nr 6/2012: ”Väckelserörelserna bidrog till demokratins utveckling i Sverige genom att kräva religionsfrihet”.
Bildning och demokrati inte trots men tack vare den kristna tron. Här har kyrkorna en viktig roll att fylla och då genom att fortsätta hävda sin särart och inte kompromissa med sina övertygelser med vad som nu framstår som politiskt korrekt.
Jacob Rudolfsson, samordnare
