Begreppen ”fake news” (”falska nyheter”) och ”alternativa fakta” har blivit väletablerade i svensk debatt. Inom flera samhällssektorer har man gått ut och varnat för spridandet av falska uppgifter som kan vilseleda människor. Det är bra. En ny undersökning om prästers tro på Jesu uppståndelse visar dock på en brist på konsekvens i hur man förhåller sig till historien. Det skriver Jacob Rudenstrand.
Hösten 2012 lanserade Svenska kyrkans forskningsenhet ett nytt projekt med fokus på spänningen mellan tro och vetenskap. Syftet var att undersöka hur dagens präster tolkar kyrkans tro och lära. Arbetsnamnet på projektet, som bl.a. skulle undersöka synen på Jesu uppståndelse, var ”Om prästers trostolkning”.
Anne-Louise Eriksson, forskningschef (nu även rektor för Svenska kyrkans utbildningsinstitut) förklarade undersökningen så här:
– Vi kristna tänker och tolkar de kristna berättelserna på många olika sätt. När jag nyligen analyserade ett antal predikomanuskript var det påfallande ofta omöjligt att avgöra hur bokstavligt eller bildligt prästerna tolkar till exempel berättelsen om den tomma graven. Det gjorde mig väldigt nyfiken! Dels på hur de tolkar ett sådant bibelställe som tycks motsägas av dagens vetenskap, och dels på varför de uttrycker sig så försiktigt eller öppet, beroende på hur man ser det.
1348 präster har nu svarat på frågor om inställningen till Jesu uppståndelse, evigt liv, försoningen, under och Svenska kyrkans troslära. Därtill fick prästerna uppge ålder, kön, prästvigningsår och stift. Forskningsprojektet är nu färdiganalyserat och Kyrkans tidning rapporterade torsdagen den 2 mars om resultatet.
75,5 procent tror att Jesu döda kropp fick liv. Det innebär att en fjärdedel av prästerna inte stämde in i påståendet att uppståndelsen innebar att Jesus uppstod fysiskt från de döda. Stockholm och Västerås är de stift där prästerna utmärks som ”friare” i relation till trosläran. I en anslutande intervju till nyheten om undersökningen intervjuas, förutom biskop Mikael Mogren, tre präster i Västerås stift som är det stift som sticker ut. Man talar om ”erfarenheten av den uppståndne Kristus” men ställer sig ambivalent till en fysisk uppståndelse. I samtalet jämför man uppståndelsen med innebörden i olika fabler; uppståndelsen tolkas symbolisk. Prästen Johan Linnman avslutar med att rikta sig mot tron på den fysiska uppståndelsen som avgörande:
”- Vad skulle de säga om man hittade Jesu skelett? Jag har svårt att tro att de skulle sluta tro då. Den kristna tron handlar väl inte om ett skelett? Det är ju för världens skull vi är kristna, inte kyrkans. Och världen finns ju kvar oavsett vilket.”
För de tidiga kristna var Jesu fysiska uppståndelse avgörande. Att föreställa sig en andlig eller symbolisk uppståndelse var ”fake news”. Så här skriver aposteln Paulus omkring år 54:
”Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och
även er tro meningslös. Då står vi där som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat om Gud att han uppväckt Kristus, som han ju inte har uppväckt ifall det verkligen är så att döda inte uppstår.” (1 Kor 15:14-15)
För Paulus och hans samtida vore den kristna tron meningslös om Jesu fysiska uppståndelse var ”fake news”. Enligt den ateistiske Jesusforskaren Bart Ehrman, som själv förnekar uppståndelsen, trodde Paulus ”definitivt att Jesus uppstod fysiskt från de döda” i en kommentar till 1 Korinthierbrevet 15.
Att man markerar mot falska nyheter och uppgifter är bra. Men man kan dock hoppas på mer konsekvens. Intressant att notera att till och med Humanisterna reagerade mot undersökningen när den lanserades (om än väldigt syrligt): ”När svenska kyrkan behöver enkätundersöka sina egna för att få reda på vad de tror och därmed förkunnar har det gått rätt långt. Och de är lite hjärtknipande att man är så ängslig att man inte vågar tala om rätt och fel. Finns det överhuvudtaget någon ”kärna” i kyrkans budskap längre?”.
Intervjun med Västeråsprästerna har skapat reaktioner och kritik. En annan präst i samma stift menar nu att ”dogmatiska påståenden inte hör hemma i gudstjänsten” och kritiserar formuleringar i nicenska trosbekännelsen. Samtidigt är hon mycket dogmatisk om att hon vill ha nya samtidsanpassade trosbekännelser.
I en replik på en debattartikel skriver Johan Linnman och övriga att för dem gör deras syn på uppståndelsen ”kyrkans arbete meningsfullt och ger oss en tro att leva och dö på.” För Paulus hade arbetet knappast varit meningsfullt om man hade hittat Jesu skelett.
Jacob Rudenstrand
Bitr. Generalsekreterare