En artikelserie på Svenska Dagbladets Idag-sida ger oss ett antal avslöjande inblickar i den sexuella revolutionens baksidor. Det kristna svaret på dessa är det trogna monogama äktenskapet, skriver Olof Edsinger inför inför den nya Äktenskapsveckan som börjar den 11 februari.
Under början av detta år har Svenska Dagbladets Idag-sida haft en artikelserie på temat ”Polyamorös vardag”. Den ena familjekonstellationen märkligare än den andra har passerat revy, och som grädde på moset fick vi en sammanfattande artikel med rubriken ”Polyamori för nybörjare Ä 8 tips om du är intresserad”. Där kan vi få del av livsvisdom i stil med:
Ä Det är lätt att ta frågan om att öppna en monogam relation som kritik, i stil med ”räcker det inte med mig?”. Då är det viktigt att förtydliga att det inte handlar om att det är fel på partnern. Ä Hela poängen med en poly-relation är att i andra relationer hitta något som inte är ens partner och att växa som person genom att utforska alternativ.
Ä Ofta är man rädd för att förlora kärlek, fast det kanske egentligen blir tvärtom när man bryter den monogama normen Ä att man får mer kärlek i sitt liv.
Ä Ett nybörjarmisstag kan vara att ha för många och strikta regler för att skapa en känsla av trygghet i den nya situationen. Men att sätta upp förhållningsregler för alla potentiella situationer som kan komma att uppstå i en relation är omöjligt. Då är det bättre att tillsammans hitta verktyg för hur man löser problem när de uppkommer.
Även i det moderna Sverige är det nog få människor som väljer att okritiskt praktisera dessa tips. Men samtidigt ska vi inte underskatta genomslagskraften i den polyamorösa trenden. Den är trots allt en naturlig förlängning av vår tids mer allmänna normupplösning. Därför var det också välgörande att läsa den intervju med Inger Liljefors som Svenska Dagbladet publicerade en vecka efter ovanstående artikel. Den 80-åriga Liljefors var i fyra decennier tillsammans med Hans Nestius, och de var båda centralgestalter i den så kallade ”sexuella revolutionen”. Nestius var under 80-talet ordförande i RFSU, och när de blev ett par gjorde han klart att han inte kunde garantera någon sexuell trohet. Något som Liljefors gick med på, samtidigt som hon i dag har kommit till en punkt där hon har omvärderat många av sina tidigare val.
Ä Jag hade tappat fotfästet, visste inte vem jag var och vad som var rätt och fel. Jag vet i dag att det fria sexet i mitt fall hade att göra med händelser i min barndom, säger hon.
Hon säger också om sin mångårige livskamrat:
Ä Han tyckte man skulle ha medglädje när ens partner var med någon annan, men jag kände nog snarare acceptans. I dag hade jag sagt tack och gått Ä
När journalisten frågar hur hon skulle göra om hon träffade en ny man svarar hon:
Ä Berätta att mina behov är en i taget. Jag behöver inte mer övergivenhet. Jag vill inte ställa villkor och jag vill inte ha mer villkorad kärlek, som Hans överenskommelse innebar.
Artikeln är hjärtskärande och på flera ställen brutalt ärlig. Mellan raderna skymtar man en man som varken kan eller vill kontrollera sina lustar, och som å ena sidan förför och å andra sidan utnyttjar den kvinna som han lever tillsammans med. En kvinna som förvisso inte bara är ett offer Ä hon var ju själv en del av den sexliberala ideologin Ä men som har blivit insnärjd i ett spel som hon med tiden blir allt mindre intresserad av att spela.
Det kristna svaret på de dilemman som skymtar fram i Inger Liljefors vittnesbörd är det trogna monogama äktenskapet. När en man och en kvinna ingår ett offentligt förbund med varandra säger de ju samtidigt att ”från och med nu säger jag nej till alla andra potentiella partners, och investerar mitt liv i dig Ä och bara dig”. Självklart inte för att isolera sig socialt (något som tyvärr ibland kan bli fallet) men för att isolera sig sexuellt. Den djupa överlåtelse till ande, själ och kropp som kommer till uttryck i samlaget skänker vi bara till den enda person som vi har ingått vårt äktenskapsförbund med. Till detta hör sedan också att vi tar ett gemensamt ansvar för sådant som hus och hem, barn och ekonomi.
Intressant nog finns det även forskning som visar på ett antal positiva bieffekter av äktenskapet. Gifta har exempelvis bättre hälsa än frånskilda och singlar, särskilt på sin ålderdom. Gifta löper mindre risk att bli allvarligt sjuka, samt har bättre prognos för tillfrisknande från cancer, än frånskilda och singlar. De blir därtill i mindre grad drabbade av psykisk sjukdom och död genom självmord än befolkningen i stort.
Och inte nog med det. Den sexuella revolutionen fokuserade ju på den sexuella utlevelsen, och promotades med ett löfte om ett friare och bättre sexliv. Men enligt stora amerikanska sexualundersökningar är det faktiskt så att andelen individer som upplever stark tillfredsställelse kärlek, upphetsning, en känsla av att vara väl omhändertagen etcetera) i samband med sex är större hos par som lever i sitt första äktenskap än hos tidigare frånskilda och singlar. Samma sak gäller vid en jämförelse mellan gifta och samboende.
Faktum är att samma studier visar att även regelbundna kyrkobesökare vittnar om en större sexuell tillfredsställelse än mindre regelbundna kyrkobesökare, och att de minst nöjda var de som beskrev sig själva som icke-religiösa. Självklart ger inte detta någon grund för påståendet att alla kristna har ett strålande sexliv. Kanske står det också för att man sätter värde på andra saker i sitt samliv än de himlastormande upplevelserna Ä att det i vissa fall är själva djupet i relationen som skänker tillfredsställelse i det gemensamma samlivet.
Men även detta är i så fall något både stort och viktigt. Och om vi går tillbaka till intervjun i Svenska Dagbladet var det inte minst det som Inger Liljefors saknade. Överenskommelsen mellan henne och Nestius innebar först att de skulle berätta allt för varandra, men efterhand omförhandlades den till att betyda att de inte skulle berätta någonting alls. Så här i backspegeln konstaterar Liljefors:
Ä Vi var så rädda för verklig närhet och sårbarhet.
Sannolikt är det så att alla par behöver jobba på dessa saker, och att inte ta något för givet bara för att det under en tid har fungerat bra. Men äktenskapet skapar ändå de bästa tänkbara förutsättningarna för det liv som Inger Liljefors och många med henne ropar efter. När vi firar Alla hjärtans dag onsdagen den 14 februari är det något att ta med sig. Och på alla andra dagar som vi lever tillsammans med vår partner, om vi har en sådan!
Sedan 2007 har vi på SEA uppmuntrat församlingar att fira Äktenskapets dag söndagen innan genom att särskilt lyfta fram Guds tanke med äktenskapet och mänsklig samlevnad. Men från och med nu vill vi uppmuntra församlingar och kristna gemenskaper att fira Äktenskapets vecka med start söndagen innan Alla hjärtans dag (11 februari i år). I andra länder firar man redan ”Marriage Week”, där församlingar belyser äktenskapets syfte vid flera tillfällen under en vecka. Detta kan även kan vara till inspiration för svenska församlingar genom att belysa ämnet på bibelstudiekvällar, hemgrupper, äktenskapsalpha, osv (se vår tipssida för resurser i ämnet).
Förbundsrelationen mellan en man och en kvinna, med den tydlighet och trygghet som denna för med sig för alla parter, är i sanning värd att fira.
Olof Edsinger
Generalsekreterare
