Att katoliker och protestanter står tillsammans i så många frågor som möjligt är viktigt. Men samtidigt finns det avgörande frågor där vi som evangeliskt troende kristna inte kan stå tillsammans då den katolska kyrkan inte delar samma trosinnehåll. Det skriver Stefan Gustavsson i samband med releasen av ett nytt dokument om evangelisk tro i relation till katolicismen.
Att påven kommer till Sverige är roligt och det är verkligen inte svårt att känna glädje inför en så speciell person. På kort tid Ä han utsågs till påve i mars 2013 Ä har Franciskus anspråkslöshet, värme och hans omsorg om de som lider satt djupa avtryck. Påvens betydelse som person kan alla Ä katoliker som protestanter Ä vara överens om.
När katoliker och lutheraner kommer samman i Lund den 31 oktober heter det att man ”uppmärksammar” 500-årsminnet av reformationen. Formuleringen på Svenska kyrkans hemsida är medveten; det går ju varken att gemensamt beklaga eller att fira reformationen.
Många röster har redan höjts för att reformationen är över, ett påstående vi kommer att höra många gånger de kommande veckorna. Men är det sakligt sett riktigt? Mitt svar är nej.
Att katoliker och protestanter möts är bra och behovet av dialog och relation är självklart. Det har skett påtagliga framsteg i hur man ser på varandra och hur man förstår de teologiska skillnaderna och det ska vi vara tacksamma för. Men samtidigt kvarstår avgörande frågor.
För katoliker är besluten vid kyrkomötet i Trient på 1500-talet, som var den katolska kyrkans svar på reformationen, bindande. Ingenting har skett när det gäller den avgörande auktoritetsfrågan (Skriften allena eller Skrift och tradition såsom de uttolkas av läroämbetet). Inte heller är frågan om rättfärdiggörelse genom tro Ä trots de klargöranden som gjorts i Den gemensamma deklarationen från 1999 Ä på långa vägar löst. Och nya tvistefrågor har tillkommit genom den romersk-katolska kyrkans tre nya lärobeslut om jungfru Marias obefläckade avlelse (1854), påvens ofelbarhet (1870) och jungfru Marias himmelsfärd (1950).
Att katoliker och protestanter står tillsammans i så många frågor som möjligt är viktigt. I Svenska Evangeliska Alliansen har vi haft glädjen att få samarbeta med katoliker i många olika frågor som rör religionsfrihet, etik, samhällsengagemang och diakoni. Och det ser vi fram emot att få fortsätta att göra. Men lika självklart är det också att det finns andra frågor där vi inte kan stå tillsammans därför att vi ärligt Ä från båda sidor Ä konstaterar att vi inte delar samma övertygelser och inte har samma trosinnehåll.
Frågan handlar inte om vem som är kristen, utan om vad som är det ursprungliga innehållet i kristen tro. Det finns självklart pånyttfödda kristna i den romersk-katolska kyrkan och namnkristna och hycklare bland protestanter Ä och tvärtom. Frågan handlar istället om trons innehåll. I det nuvarande ekumeniska klimatet tycks frågan om synlig enhet överordnad frågan om trons innehåll. Det är en kontrast som inte är hållbar. Jesus bad i Johannes 17 om både enhet och sanning.
Frågan handlar om vilken attityd vi har till våra olikheter: ska frågorna upp på bordet eller ska de sopas under mattan? En ekumenisk enögdhet Ä enhet på bekostnad av sanning Ä leder till att vi föser sakfrågorna åt sidan
Detta utgör bakgrunden till att jag, tillsammans med många evangeliska ledare världen över, har skrivit under dokumentet ”Is the Reformation Over? A Statement of Evangelical Convictions”(www.isthereformationover.com). Det utgörs av en analys av de viktigaste teologiska skiljelinjerna mellan romersk-katolskt och evangeliskt.
”I alla dess variationer och ibland motstridiga tendenser, var den protestantiska reformationen ytterst en uppmaning till att (1) återupprätta Bibelns auktoritet över kyrkan och (2) på nytt uppskatta det faktum att frälsningen kommer till oss genom tron allena.”
En svensk översättning av texten finns här.
Luthers svidande kritik av avlatshandeln innebar början på reformationen. När jag i somras besökte Peterskyrkan i Rom möttes man av skyltar som visade vägen till en helig port, som öppnats för pilgrimerna. Påven utlyste i december 2015 ett barmhärtighetens jubelår, med erbjudande om just avlat. För den som med rätt inställning går genom porten mildras botgöringen och tiden i skärselden minskar.
För evangelisk tro är detta främmande och understryker att reformationen inte är över. Det handlar om mer än en enstaka läroformulering; det handlar om ett sammanhängande system av övertygelser. Läran om avlaten bygger ju på läran att Kyrkan som institution förfogar över nåd att dela ut.
Det är ingen tvekan om vem av Luther och påven som kommer att få mest ljus på sig de kommande veckorna. Det är ingen anklagelse mot påven. Snarare mot den låga självrespekten hos reformatorns arvtagare.
Stefan Gustavsson, Generalsekreterare
Svenska Evangeliska Alliansen
