Vad kan vi egentligen veta om Muhammeds liv och Koranens tillkomst? Frågorna är angelägna men tystas ibland av olika skäl. SEA:s Jacob Rudenstrand skriver om behovet av en seriös diskussion om islam.
I nästan femtonhundra år har islam och kristen tro relaterat till varandra, men det är först på senare tid som mötet mellan de två livsåskådningarna diskuterats i Sverige. De teologiska friktionerna som finns mellan de båda religionerna har jämfört med sociala aspekterna inte fått tillräckligt stor plats i den allmänna debatten. Även om religionsdialog är en viktig del av mötet mellan olika livsåskådningar – vi behöver alla växa i förståelse av varandra och även bryta med fördomar – finns det en tydlig plats för religionsdebatt och religionskritik. Respekt för varandras olikheter innebär även att dessa olikheter tydliggörs och att sanningsanspråken granskas kritiskt.
Samma Gud?
Ta till exempel frågan om muslimer och kristna tillber samma gud. Även om troende kan vara överens om vad titeln ”Gud” står för (evig, allsmäktig och allestädes närvarande) är ändå tawheed, Guds transcendens och odelbarhet, central för islams gudsbild. Exempelvis lär Sura 112:1–4 att Allah inte har någon jämlike eller son och i Sura 4:171 underkänns treenigheten.[1] Men treenigheten är grundläggande för kristen tro. Den utgör fundamentet i tron på vem Gud är och hur Gud har agerat i historien, specifikt genom Jesus från Nasaret, hans död och hans uppståndelse, något som förkastas av islam. Islams och kristendomens radikalt olika påståenden kring detta kan inte samtidigt vara sanna eller kompletterande.[2] Antingen är båda religioner falska eller så är den ene sann och den andra falsk.
Muslimer ifrågasätter Bibeln
Samtidigt förekommer det invändningar mot kristen tro från muslimskt håll. En sådan brukar vara att evangelierna motsäger varandra.
I exempelvis häftet Jesus i islam enligt Bibeln, som delades ut i samband med en temadag om Jesus i Stockholms moské den 16 april 2016, hävdas det: ”Man finner många klara motsägelser och undrar om den Heliga Anden är så inkapabel att inspirera de olika författarna att skriva en biografi utan några som helst motsägelser och fel.” Författaren Salih Tufekcioglu, muslimsk föreläsare och initiativtagare till Koranpodden, pekar bland annat på att antalet kvinnor vid den tomma graven skiljer sig åt mellan evangelierna och att sättet som Judas Iskariot dog är olika hos Matteus respektive Apostlagärningarna.
Att vissa uppgifter i evangelierna kan stå i spänningsförhållande till varandra är dock något man snarare kan förvänta sig när det gäller olika författares redogörelser som går tillbaka på ögonvittnesskildringar. Och samtidigt som det är viktigt att konstatera att evangeliernas genre är grekisk-romersk biografi,[3] där författarna hade stor frihet att fokusera på vissa detaljer i stället för andra, är invändningar något att välkomna för kristna som vill ta sin tro på allvar. Det driver oss att lära oss mer om Bibeln!
Källorna till Muhammeds liv
Nya testamentet tål att – och bör – granskas. Det bör även islams heliga text, Koranen. Jämfört med de återkommande akademiska invändningarna mot Nya testamentet och Jesus från Nasaret, är det dock relativt tyst i dag kring den så kallade historiskt-kritiska forskningen om Muhammeds liv och Koranen. I sin Death of a Prophet (2011) tar religionshistorikern Stephen J. Shoemaker vid University of Oregon fasta på detta när han granskar de historiska källorna kring Muhammeds liv och död. Han anmärker på att flera forskares bejakande inställning till den muslimska traditionen står i skarp kontrast till den ”radikala” skepticismen gentemot Nya testamentet. Den äldsta källan till Muhammeds liv sammanställdes å sin sida ”mer än hundra år efter själva händelserna”, skriver Shoemaker. Detta medan det äldsta evangeliet skrevs bara 30 år efter korsfästelsen – under lärjungarnas livstid. Även om Shoemaker invänder mot Nya testaments tillförlitlighet skriver han att källorna till Muhammeds liv ”på det hela taget verkar sämre”. Den tidigaste texten vi har i dag är från senare hälften av 700-talet, 150–200 år efter Muhammeds död.
Koranens historia
Koranen standardiserades först under den tredje kalifen, Uthman ibn Affan (ca 573/576–656), som lät förstöra andra versioner – och ironiskt nog befallde historiens första koranbränning.[4] Olika varianter av Koranen fanns dock fortfarande under den nionde kalifen Abd al-Maliks regeringstid (685–705). Mycket av textmaterialet kan även dateras från tiden före Muhammeds livstid, bland annat till kristna apokryfiska texter. Till exempel återberättar Sura 3:49 och 5:110 att Jesus som barn gjorde lerfåglar levande genom att andas på dem, något som först omnämns i Thomas barndomsevangelium från cirka år 150, en text utan historisk trovärdighet.
Därför kommer det inte som en överraskning när forskaren och islamologen Sameh Egyptson nyligen konstaterade att ”svensk islamologi har fram till i dag varit utomordentligt svag på textkritisk och källkritisk forskning om Koranen och islams ursprung”. För kristna intresserade av apologetik bör detta väcka angelägna frågor och samtalsämnen.
Den tidigare muslimskt troende Nabeel Qureshi, författare till den självbiografiska boken Jag sökte Allah och fann Jesus (CredoAkademin), har berättat att en seriös granskning och jämförelse av islams källor och Muhammeds liv visavi Nya testamentet och Jesu liv var avgörande för honom att bli kristen. Detta illustrerar att det är hög tid att diskutera Koranen och Muhammeds liv seriöst. Samtidigt utmanas detta av radikala krafter. När brittiska Channel 4 planerade en screening av historikern Tom Hollands dokumentär Islam: The Untold Story avbokades den när Holland mottog flera hot.[5]
Får man ifrågasätta islam?
Tyvärr har diskussionen om problematiska inslag inom islam och hur bekännande muslimer teologiskt motiverat våld, också hindrats av språkpoliser. Redan innan det stod klart att Sverige låg på topp när det gällde IS-rekryteringar i Europa reducerades kritiska synpunkter på islam eller islamism till islamofobi. I en intervju i Dagens Nyheter från 2021 menar Michael Krona, medieforskare vid Malmö universitet och expert på IS-propaganda, att debattörer som ville varna för antidemokratiska krafter misstänkliggjordes vilket skadade det svenska arbetet mot radikal islamism: ”Alltför få vågade ge sig in i det här och kritisera. Jag är helt övertygad om att islamofobistämpeln spelade roll där.”
Givetvis har det förekommit – och förekommer – negativa attityder till muslimer. Samtidigt har den övergripande diskussionen kring våldsbejakande budskap inom vissa delar av islam hämmats av anklagelser om islamofobi eller rasism. Tvärtom krävs även här ett mer seriöst samtal om idéer inom islam – utan att göra avkall på muslimers rätt att fritt kunna praktisera sin religion i Sverige. När till exempel den tidigare salafistpredikanten Anas Khalifa, som själv tidigare förespråkade väpnad jihad, förklarade på Twitter vad som fick honom att ta avstånd från en våldsbejakande tolkning av islam, var det en öppen och fri debatt som var avgörande:
En sak som många Imamer (felaktigt) lär ut är att det är totalt förbjudet att ifrågasätta tron. Detta är livsfarlig väg att gå. Att kritisera, ifrågasätta, tveka, tänka och reflektera är just vad som leder till en stabil tro eller övertygelse.
Tvång som väcker motreaktion
Samtidigt som den förtryckande och tvingande formen av islam – antingen via stater eller via terrorgrupper – kräver vaksamhet och ideologisk moteld, gräver den ändå sin egen grav. Detta är något den muslimske liberala tänkaren Mustafa Akyol vid Cato Institute har noterat. I en artikel om protesterna i Iran hänvisar Akyol till hur en kristen pastor hade beskrivit ayatollah Khomeini som ”den bästa evangelisten för Jesus” då landets underjordiska kyrka kanske är den snabbast växande i världen. Eller som någon sa: Sanningen ska göra er fria.
Jacob Rudenstrand, bitr. generalsekreterare
[1] I Sura 5:116-117 framställs även en vrångbild av den kristna treenigheten bestående av Allah, Jesus och Maria.
[2] Något som har getts uttryck för inte minst i Jakob Wiréns bok Att ge plats för den andre (Verbum).
[3] Se t.ex. Richard Burridges What are the gospels?: A Comparison with graeco-roman biography, Eerdmans, 2004.
[4] Sahih Bukhari, vol 6, bok 61, nr 510.
[5] Tom Hollands dokumentär Islam: The Untold Story kan ses på Youtube: https://youtu.be/zzKk0L6H1ms?t=2
Artikeln publiceras i slutet av februari i Till Liv
