Skapelseplan eller inte. Nu lever vi i ett samhälle där majoriteten av befolkningen inte tycks fråga efter vad vi som kristna har att säga vare sig om äktenskapet eller om det goda samhället i stort. Opinionsmässigt befinner vi oss i uppförsbacke. Vad finns det då för skäl att över huvud taget kämpa?
För mig personligen är det två olika svar som har blivit avgörande för mitt engagemang för Bevara äktenskapet-kampanjen.
För det första: om jag bryr mig om mitt eget land kan jag inte stillatigande se på när man stiftar lagar som kommer att få förödande konsekvenser inte minst för det uppväxande släktet.
För det andra: när jag en gång gör räkenskap inför min Herre kommer jag knappas att ställas till svars för vad Sveriges riksdag fattade för lagar; däremot kommer jag med stor sannolikhet att ställas till svars för hur jag förvaltade min kunskap om vad som i denna och många andra frågor är gott och rätt både för mig själv och för vårt svenska folk.
Några iakttagelser i anslutning till dessa svar:
1) Man behöver inte vara någon storslagen analytiker för att upptäcka att frågan om en könsneutral äktenskapslagstiftning inte har ett dugg med de homosexuellas rättigheter att göra. Om frågan hade handlat om det skulle nämligen nuvarande partnerskapslag vara tillräcklig. I stället handlar frågan om de homosexuellas behov av att inte bli betraktade som avvikande. I samma andetag som äktenskapslagstiftningen förs på tal, talas det därför allt oftare om att vi ska göra upp med ”heteronormen”. I praktiken innebär detta att man inte längre ska betrakta dragningskraften mellan man och kvinna som det naturliga utgångsläget – varken i lagstiftningen eller på livets andra områden.
2) Detta, i sin tur, borde få varningslamporna att blinka hos både troende och icke-troende. Utvecklingen sedan partnerskapslagstiftningens införande har ju lärt oss att RFSL och deras meningsfränder inte nöjer sig med något mindre än att heteronormen avskaffas. Därmed är också sagt att den könsneutrala äktenskapslagstiftningen inte är slutpunkten.
Nästa steg kommer i stället att vara heteronormens avskaffande i alla typer av relationer, liksom i alla former av grundläggande och akademisk utbildning. Redan har man på förskolenivå börjat läsa böcker som handlar om mamma och mamma respektive pappa och pappa. Och det är ju självklart att detta måste komma – om heteronormen inte existerar måste vi ju lära våra barn att det är det som gäller!
3) En direkt konsekvens av denna utveckling är också att individens brottning med sin sexuella identitet intensifieras. I ett normlöst samhälle måste vi ju alla ställas inför frågan: ”vilken sort är jag?” Från att tidigare ha varit en brottning hos ett fåtal leder alltså heteronormens avskaffande till att alla människor måste fundera över – och kanske även experimentera med – sin sexuella identitet.
Särskilt ungdomar som upplever sig misslyckade i relationen till det motsatta könet hamnar därför allt oftare i en brottning över om de i själva verket är homosexuella. I ett annat samhällsklimat hade de flesta av dessa inte behövt ställa sig denna fråga.
4) Det vi här har kommit in på är naturligtvis också en del av hur det offentliga rummet sexualiseras. Situationer som tidigare har varit sexuellt neutrala har på så sätt kommit att laddas med sexuella associationer. Om t ex två tjejer eller två killar delar lägenhet uppstår frågan: är de homosexuella, eller delar de bara lägenhet? För inte så länge sedan skulle sådana funderingar ha betraktats som långsökta – men när heteronormen är avskaffad blir de snarast en självklarhet.
Man kan fortsätta att lista exempel på konsekvenser av den utveckling vi just nu ser i det svenska samhället. Min poäng med det jag här har tagit upp är att SEA:s kamp för en bibehållen äktenskapslagstiftning är både angelägen och djupt själavårdande.
Till detta vill jag lägga att det med all sannolikhet kommer en dag när opinionen vänder. När tillräckligt många har upptäckt att heteronormativiteten i praktiken är en nödvändighet, när tillräckligt många män känner sig förnedrade när de måste intyga att de är far till sin frus barn eftersom faderskapspresumtionen tagits bort ur äktenskapslagstiftningen, när tillräckligt många heterosexuella par har nekats adoption för att inga länder vill adoptera sina barn till Sverige … då kommer opinionen att vända.
Och i det läget kommer utmaningen från kyrkans sida vara att tydligare än någonsin visa de homosexuella sin kärlek. Att visa dem att motståndet mot att upphäva de av Gud givna skapelseordningarna inte har sin grund i ett hat mot homosexuella, utan i en omsorg både om dem och om vårt svenska samhälle i stort.
Det är därför som vi inte ska ge upp. Det är därför som Bevara äktenskapet-kampanjen har ett ännu större syfte än sitt mest uppenbara ärende: att verka för en bibehållen äktenskapslagstiftning.
OLOF EDSINGER
Teolog och författare
Generalsekreterare för SALT
– barn och unga i EFS
Ovanstående är del 2 av totalt två delar, där Olof Edsinger skriver om äktenskapets betydelse idag. Del 1 finner Du i nyheten alldeles nedanför.
