Den kristna kyrkan har alltid stått inför utmaningen att anpassa sitt budskap till samtidens uppfattningar. Nu liksom under Dietrich Bonhoeffers tid, skriver Jacob Rudolfsson i samband med 70-årsminnet av Bonhoeffers död.
”Vilken fråga skulle Dietrich Bonhoeffer kämpa för idag?”
Frågan ställdes till författaren Eric Metaxas i samband med SEA:s seminarium om hans bok om den tyske prästen och motståndsmannen Dietrich Bonhoeffer, som vi arrangerade för några veckor sedan ihop med Libris och THS, för att uppmärksamma 70-årsminnet av hans död.
Då jag ledde ett samtal mellan Metaxas och Eskil Franck, Forum för levande historias tidigare överintendent, var jag givetvis nyfiken på svaret från Metaxas som under lång tid studerat Bonhoeffers liv och skrivit den uppmärksammade biografin om hans liv som var ämnet för seminariet. En inspelning från seminariet finns på denna länk.
”Religionsfriheten och hur den idag utmanas även i Väst”, blev det korta men kärnfulla svaret. När helst politiker vill tysta kyrkan i till exempel äktenskapsfrågan, eller när religionsfriheten reduceras till något man bara gör på söndagar, behöver kristna höja sin röst och följa Bonhoeffers exempel, menade Metaxas. ”Man får lov ha det som betraktas som idiotiska uppfattningar”, sa han.
I den nyutgivna svenska översättningen ”Bonhoeffer: Präst – Martyr Ä Spion” (Libris, 2015), beskriver Metaxas hur nazistregimen försökte begränsa den kristna tron till den religiösa sfären.
Mest känt var det som kom att kallas ”Den ariska paragrafen i kyrkan” som förbjöd präster med judisk bakgrund. Vidare pågick det strid inom den tyska kyrkan under 1930-talet. Ledaren för de Hitlertrogna ”tyskkristna”, Reinhold Krause, som var tydlig med att ena den tyska kyrkan i en Reichskirche efter nazismens principer.
Den 13 november 1933 talade Krause inför tjugo tusen personer i Berlins sporthall, omgiven av nazistflaggor och banér där det stod ”Ett rike. Ett folk. En kyrka”. I sitt tal krävde han att den tyska kyrkan skulle göra sig av med varje skymt av judiskhet. Gamla testamentet skulle slopas. Nya testamentet revideras. Korsfästelsen
tonas ner och Jesus skulle spegla ”nationalsocialismens krav”. Krause krävde dessutom att varje tysk präst skulle svära en trohetsed till Hitler. Talet möttes av stora applåder men utanför var folk rasande.
Vid ett möte år 1934 beskrivs det hur Hitler snäste åt prästen Martin Niemöller: ”Det är jag som har byggt upp Tredje riket. Håll dig du till dina predikningar!” Om Hitler kunde kontrollera alla sfärer i det tyska samhällslivet spelade det ingen roll vad som predikades i kyrkorna på söndagarna.
Ur detta formulerade Bonhoeffer och andra Barmendeklarationen som i sex artiklar positionerade sig mot den ”falska lära” som företräddes av nazistregimen. I artikel tre heter det:
”Vi förkastar den falska lära, som om kyrkan fick överlämna formen på sitt budskap och ordning till sitt eget godtycke eller till växlingar i gällande härskande ideologiska och politiska övertygelser.”
Den kristna kyrkan har alltid stått inför utmaningen att anpassa sitt budskap till samtidens uppfattningar, men måste göra motstånd, menade man.
Det är detta som Eric Metaxas anspelar på när han talar om dagens
utmaningar. Nyligen rapporterade Smålandsposten (SMP) att den moderate socialnämndsordföranden Oliver Rosengren i Växjö och kommunens mångfaldssamordnare Suzana Mocevic (den senare även vice ordförande i föreningen Pride Växjö) kallat in den katolska präst som uttalade sig om homosexualitet i samband med en konfirmationsundervisning för samtal.
På twitter den 6 april efterfrågar Rosengren vad som liknar åsiktsregistrering: ”Hoppas nu SMP går från samfund till samfund och frågar vad de tycker. En rejäl kartläggning av homofoberna”.
På ledarplats ställer Marcus Svensson ett antal viktiga frågor:
”På vems mandat kallar en socialnämndsordförande och en kommunal tjänsteman en religiös ledare till samtal för att kritisera teologisk undervisning? Det är ingen hemlighet vad katolska kyrkan har för syn på äktenskapet eller hur den betraktar homosexualitet. Detsamma kan sägas om motsvarande syn inom islam. Är det Rosengrens och Mocevics intention att även uppsöka Växjö Islamiska Center? Ska Filadelfiaförsamlingen i Lammhult kallas in för att skåda ljuset? Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga? Jehovas vittnen? Ulriksbergskyrkan?”
Dietrich Bonhoeffer förbjöds att föreläsa och predika. Senare fängslades han av Gestapo för delaktighet i komplotten mot Hitlers liv. Hans sista ord inför rättegången var: ”Detta är slutet – för mig är det början på livet”. Han avrättades den 9 april 1945 – bara några veckor innan Hitler tog livet av sig och Andra världskriget tog slut.
Bonhoeffers kanske mest kända verk är ”Efterföljelse” (1937), skriven samtidigt som han ledde ett olagligt prästseminarium i Finkenwalde i reaktion mot de ”tyskkristna”. Utbildningen stängdes av staten i slutet av 1930-talet. I sin bok skriver Bonhoeffer:
”Den som går in i efterföljelsen, går in i Jesu död: vi lämnar vårt liv åt döden och det är början av det hela. Korset är inte ett hemskt slut på ett lyckligt liv. Det står i början av gemenskapen med Kristus.
När Kristus kallar en människa, säger han: Kom och dö med mig.”
Jacob Rudolfsson, biträdande generalsekreterare
