För en tid sedan yttrade sig lagrådet med anledning av regeringens förslag till ny lag om ”vissa ingrepp i könsorganen och ändring av det kön som framgår av folkbokföringen”. Lagförslaget innebär bland annat att så kallat juridiskt kön ska kunna ändras redan från att man har fyllt 12 år, och att barn som har fyllt 15 ska kunna genomgå kirurgiska ingrepp i könsorganen utan sina föräldrars medgivande.
Lagrådets kritik är skarp. Förutom att man konstaterar att regeringsformens beredningskrav inte är uppfyllt, och att flera viktiga frågor har lämnats obehandlade, invänder man mot att på detta sätt ta ifrån vårdnadshavarna deras övergripande ansvar för barnen. Eller som det uttrycks i remissvaret: ”Lagrådet ifrågasätter starkt om denna intresseavvägning är förenlig med artikel 8 i Europakonventionen. Vidare är intresseavvägningen svår att förena med regleringen av barnets bästa i barnkonventionen.”
Markeringen är mycket välkommen. Särskilt med tanke på den förvirring som just nu breder ut sig i ungdomsvärlden i frågor som har med kön och könsidentitet att göra. I augusti publicerade nättidskriften PLOS One den första expertgranskade forskningsrapportenav vad som på engelska går under beteckningenRapid Onset Gender Dysphoria. Detta fenomen, som har ökat exponentiellt under senare år, skiljer sig från ”traditionell” könsdysfori eller transsexualism, eftersom det tycks uppstå mer eller mindre ur tomma intet.
Forskarrapporten, som bygger på 256 ifyllda enkäter från föräldrar vars barn har kommit ut som trans under dessa omständigheter, visar på mönster som borde få betydligt fler att ana oråd – eller åtminstone se poängen i att skynda långsamt när det gäller detta.
Ett första sådant är att hela 83 procent av barnen – som i snitt var 15,2 år när de kom ut – hade fötts och könsbestämts som kvinnor. Eftersom könsdysfori traditionellt har varit vanligare bland män, är detta i sig något anmärkningsvärt.
Ett annat mönster är att det i majoriteten av fallen fanns en förhistoria av minst en psykiatrisk eller neurologisk diagnos – däribland trauman, självskadebeteenden, ADHD, OCD och autism.
Ett tredje mönster hade med barnens sociala kontaktnät att göra. Det visade sig att hela 44 procent kom ut som trans efter att en kompis hade gjort det. I 37 procent av kompisgängen hade majoritetenav ungdomarna kommit ut som trans. Detta får forskarrapporten att tala om en form av peer contagion, något som ytterligare understryks av att de flesta haft en osedvanligt hög internetnärvaro veckorna innan de kom ut. Deras främsta rådgivare i frågan tycks ha varit forum på Tumblr och Reddit, med en minst sagt partisk hållning till hur man bör förhålla sig till sin egen könsidentitet.
Det behövs mer forskning kring detta för att slå fast vilka mekanismer som döljer sig bakom Rapid Onset Gender Dysphoria. Jag är dock inte den första som ser paralleller till anorexia nervosa, som i likhet med ROGD främst drabbar unga kvinnor, och som inbegriper ett främlingsskap inför den egna – biologiska – kroppen.
Måtte dessa nya forskningsrön, tillsammans med kritiken av lagrådsremissen, bidra till att regeringen drar tillbaka sitt förslag om att låta 15-åringar genomgå oåterkalleliga kirurgiska ingrepp utan sina föräldrars medgivande!
Läs på DN.se
