En kollektvädjan som skickades ut centralt från Svenska Kyrkan har väckt berättigad debatt. Inför Heliga Trefaldighets dag fanns en bearbetad form av en av den dagens kollektböner. Den nya versionen innehöll formuleringen ”Gud, Heliga Treenighet, Fader och Moder, Son Ä Syster och Broder, och Ande Ä livgiverska och inspiratör”. Fader kompletterades med Moder, Son med Syster och Broder och Anden beskrevs som livgiverska och inspiratör.
När vi möter en ny människa är en av de första frågor: Vem är du? Vad är ditt namn? Vi har inte rätten att identifiera och namnge en annan person, med det givna undantaget för våra egna barn. Respekten för en annan människa innebär att den personen själv får identifiera sig och bestämma med vilket namn man önskar att bli benämnd. Namn har med vår identitet att göra; inte skulle du bejaka att andra utifrån sitt godtycke benämnde dig? Om det är så mellan oss människor Ä hur mycket mer måste det då inte gälla i vår relation till Gud?!
I Bibeln är frågan om Guds namn en stor fråga. Mose ber Gud förklara sitt namn i 2 Mos 3 och får de eviga orden:
”Då sade Mose till Gud: ”Om jag nu kommer till israeliterna och säger att deras fäders Gud har sänt mig till dem och de frågar efter hans namn, vad skall jag då svara?” Gud sade: ”Jag är den jag är. Säg dem att han som heter ,Jag är, har sänt dig till dem.” Och Gud fortsatte: ”Säg israeliterna att Herren, deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt dig till dem. Detta skall vara mitt namn för all framtid; med det namnet skall jag åkallas från släkte till släkte.”
När Gud ska beskriva sitt namn läggs betoningen på två områden. Först på hans väsens suveränitet; han är den han är. Han får inte sitt liv från någon annan. Nej, han är själva källan till allting annat som existerar. Därmed har vi inte rätt att definiera honom; han är den som definierar oss. För det andra betonas hans underbara gärningar i historien; han är fädernas Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.
När Gud senare i förbundet på Sinai ger Mose tavlorna med de tio orden är ett av buden relaterat till Guds namn: ”Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.” Det är uppenbart inte oviktigt hur vi relaterar till Gud och till hans namn.
Nu har vi förmånen att leva i ljuset av Guds fortsatta Ä och slutgiltiga Ä uppenbarelse i Jesus Kristus. I Nya testamentet benämns Gud inte bara Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, utan också som Fader, Son och Ande. Som missionsbefallningen lyder: ”Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.” Matt 28:18-20 Detta är den kristna kyrkan bunden av. Vi bekänner den ende Guden, Israels Gud, den treenige Guden, som är Fader, Son och Ande.
I en feministisk kultur som Sverige är det främst benämningen Fader som är kontroversiell. Utifrån de många hemska fadersbilder som jordiska fäder gestaltat är reaktionen förståelig. Men utifrån Nya testamentet är det ett felslut att gå från våra bilder av vad en fader är Ä vilket förstås kan variera väldigt Ä och sluta oss till hurdan Gud är. Paulus går den andra vägen i Efesierbrevet 3:15 och talar om Gud ”efter vilken allt vad fader heter i himlen och på jorden har sitt namn”. Det är alltså vi jordiska fäder som ska utvärderas utifrån vår fullkomlige himmelske Fader.
Diskussionen som nu uppstått rör vid den kristna trons innersta kärna och handlar om vår gudsbild Ä och den bilden måste vi få från Gud själv. Det är därför de bibliska texterna blir så avgörande. De måste få styra både innehåll och ordval när vi beskriver Gud. Han, om någon, har nämligen rätt att definiera sig själv.
Här finns en balansgång. Det innebär inte ett förbud mot kreativitet och konstnärlighet; nya bilder och metaforer för Gud är förstås välkomna! Bibeln själv svämmar över av olika målande beskrivningar Ä klippa, herde, brudgum, tjänare, örnvingar Ä Ä och själva mångfalden signalerar en öppenhet mot kompletterande bildspråk. Men det måste samtidigt skiljas från att vi skulle ha rätt att ändra Guds namn och försöka förbättra hans egen definition av sig själv.
Som Petrus skriver i inledningen till sitt första brev: ”Från Petrus, Jesu Kristi apostel Ä till de utvalda Ä utvalda enligt Guds, vår faders, plan, helgade av Anden och bestämda till lydnad och rening med Jesu Kristi blod. Nåd och frid åt er i rikaste mått. 1 Pet 1:1-2
Stefan Gustavsson, generalsekreterare
För vidare läsning se Joel Halldorfs text i Dagen ”Slopa tippex-teologin”.
