Historiska museets utställning ”100 % kamp – Sveriges historia” visar sig i praktiken vara hundra procent identitetspolitik. Den egna känslan av att ha blivit kränkt står i centrum, och väckelserörelsens bidrag till historien ignoreras nästan helt. Jacob Rudenstrand reflekterar utifrån ett museibesök i Stockholm.
”Segraren skriver historien” brukar det heta. För den vars kall det tycks vara att påpeka vad som är rätt sida av historien är det givetvis en välkommen uppgift. I den identitetspolitiskt dominerande kulturvärlden är arbetet i full gång. Inte minst på landets museer.
Tidigare har Etnografiska museet genom utställningen Playground belyst frågor kring HBTQ, normer och sexualitet utifrån ett normkritiskt perspektiv. ”100% kamp – Sveriges historia”, på Historiska museet i Stockholm, är det senaste exemplet med ambitionen att få besökaren att tänka ”rätt. För säkerhets skull finns även en lärarhandledning för grundskolan och gymnasiet. Inom kort turnerar utställningen vidare runt om i landet.
På museets hemsida skriver man: ”Utställningen berättar om människor som har tagit strid för sina och andras villkor. Människor som kämpat för rätten att leva, bo och älska på lika villkor oavsett funktionsförmågor, sexuell läggning, tro, kön, klass eller ursprung.” Abort, samkönade relationer, könsidentitet, funktionshinder står i fokus. Ramen för 100% kamp är dock hundra procent identitetspolitik. En ”identitetspolitisk fanfar i Musei-Sverige”, enligt Gunilla Kindstrand i Axess Magasin.
Ämnet är dock viktigt. Starka människoöden som tagit strid mot bland annat teckenspråksförbud och tvångssterilisering presenteras. Men sedan tar det identitetspolitiska nollsummespelet vid och proportionerna kring det upplevda förtrycket blandas friskt. Oro för sjunkande huspriser på grund av ett flyktingboende i grannskapet hamnar i samma kategori som hatbrottsincidenter. Det är den egna känslan av att ha blivit kränkt som står i centrum.
Nutida ”vardagsorättvisor” där en sängförsäljare råkar tro att ett lesbiskt par bara är två väninnor, ska illustrera ett förtryckande mönster från då homosexuella dömdes till straffarbete. Pastorn Åke Greens välkända predikan från 2003 om homosexualitet nämns också. Men inget om dess roll i en principiellt viktig yttrandefrihetskamp – som delades av såväl internationella religiösa som sekulära organisationer. Den kampen osynliggörs i Historiska museets utställning.
Samtidigt som det pågår en debatt kring veckogränserna för abort har 100% kamp i förväg avgjort vad som är rätt sida av historien i den medicinsk-etiska frågan. Fri abort beskrivs som en rättighet under hot – trots att den redan begränsas efter den 22:a veckan. De som problematiserar kring den svenska abortlagstiftningen får dock inte se sina argument redovisade i utställningen. Att det för de flesta abortkritiker handlar om en rättighetskamp, med både biologiska och filosofiska argument, för både kvinnan och barnet osynliggörs. Inga nyanseringar ryms. Till och med Ebba Busch Thors (KD) önskan om en nollvision placeras jämte en attack mot en abortklinik i USA.
Flera rättighetskamper saknas. En plansch ska berätta om rätten till tro. Rätten till tro nämns och attacker mot judiska och muslimska gudstjänstlokaler uppmärksammas. Men inte kristna konvertiters och flyktingars utsatthet. Sveriges religionsfrihet ges ingen bakgrund.
Konventikelplakat, landsförvisningar av konvertiter till katolicismen, baptistdopen och församlingsbildandet i Vallersvik 1848 som enligt demokratiutredningen 1998 ”var födelseögonblicket för Folkrörelsesverige”, omnämns inte. Att 1800-talets väckelserörelser tillsammans med arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen var pådrivande för religionsfrihet, yttrandefrihet, föreningsfrihet uppmärksammas inte av utställningen, som gjorts med stöd av bland annat Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Inte heller att svenska baptistförsamlingar gav kvinnor rösträtt 56 år innan riksdagen.
Varför stanna vid identitetspolitiska symbolfrågor? Och varför osynliggöra väckelserörelsens historiska bidrag? Här kommer därför några förslag till framtida utställningar:
- Väckelserörelsernas betydelse för demokratin på Historiska
- Hur en svensk missionär satte stopp för kung Leopolds skräckvälde i belgiska Kongo på Etnografiska
- Hur de första kristna uppfann idén om människors lika värde på Medelhavsmuseet
- Så stoppade väckelsekristna den transatlantiska slavhandeln på Världskulturmuseet
- Hur kristen tro lade grunden för modern vetenskap på Naturhistoriska museet
- Den svenska pingströrelsen låg bakom fredspristagaren Denis Mukwege på Nobelmuseet
- Kristna – världens mest förföljda grupp på Forum för levande historia
Ingen kan förneka att ovanstående rubriker är högst motiverade. I alla fall om man är intresserad av historien – och inte bara av att skriva den enligt sin egen ideologiska världsbild.
En kortare version av denna artikel har tidigare publicerats på Svenska Dagbladets ledarsida. Klicka här för att läsa artikeln
