Signalen från S-kongressen att det är förbud mot religiösa inslag som garanterar elever att de är fria att forma sin egen uppfattning och framtid, väcker frågor. Särskilt då religiösa inslag var ett genomgående tema under kongressen. Jacob Rudenstrand skriver om varför förbudet mot konfessionella friskolor är problematiskt.
”Det är ingen rättighet att pådyvla våra barn föräldrarnas trosuppfattning” meddelade LO strax innan jul och krävde ett totalstopp av religiösa friskolor. Kampanjen i sociala medier med en bild av fackföreningsordförande Karl-Petter Thorwaldsson har fått gehör inom de breda socialdemokratiska leden. När S-kongressen nyligen beslutade att förbjuda alla konfessionella inslag är syftet att varje ”elev ska vara fri att forma sin egen uppfattning och framtid” och att ”[s]vensk skola ska vara en plats för öppenhet, demokrati och kunskap.”
Huruvida ordförande Thorwaldsson äger målmansansvar för samtliga skolpliktiga barn i Sverige må protesteras av föräldrarna. Vilka barn menar annars LO är ”våra”? Signalen från S-kongressen att det är förbud mot religiösa inslag som garanterar elever att de är fria att forma sin egen uppfattning och framtid, väcker också frågor. Särskilt då religiösa inslag var ett genomgående tema under kongressen.
I sitt kongresstal citerade Stefan Löfven en bön av den amerikanske väckelsepredikanten på 1600-talet William Penn: ”Ge oss mod att möta det nya, tålamod att förstå det främmande och visdom att ta emot det goda som kan finnas där vi minst av allt väntat det. Hjälp oss att vörda all god vilja och strävan. Och om vi avvisar en människas åsikter, bevara oss då från att ta avstånd från henne som person”. Precis innan lyfte även han fram den gyllene regeln ”som den enklaste, tydligaste, mest basala moraliska regeln”. Borde inte religiösa inslag i konsekvensens namn även vara förbjudna på S-kongressen – särskilt då det råder tvekan om dess inverkan på öppenhet, demokrati och kunskap.
Tittar man vidare i S-kongressens förslag till riktlinjer för skolan heter det att man ”vill ha en skola fri från konfessionella inslag, med respekt för de internationella åtaganden som Sverige ingått och de nationella minoriteternas ställning”. Här slår dock förslaget knut på sig själv. Problemet är nämligen att de värden som man framhärdar – ”öppenhet, demokrati och kunskap” – bygger på en konfession. De kan inte bevisas i laboratorium utan bygger på en livsåskådning. Det är en konfession.
I en kommentar till SVT betonade civilminister Ardalan Shekarabi (S) att religiösa inslag, exempelvis bön, ”ska aldrig vara tvingande”. Men redan idag säger Skollagen att ”[u]ndervisningen vid fristående skolor, fristående förskolor och fristående fritidshem ska vara icke- konfessionell” och att ”[d]eltagandet i konfessionella inslag ska vara frivilligt” (SFS 2010:800, 1 kap. 7 §).
Det finns ca 16 000 skolor i Sverige (förskolor, grundskolor, gymnasieskolor). Av dessa är 4 000 fristående skolor och utgör alltså 25 procent av alla skolor. 66 friskolor är konfessionella (54 är kristna, 11 muslimska och 1 är judisk) och utgör i sin tur 0,4 procent av alla skolor i Sverige. Den skola – den muslimskt profilerade Al-Azhar-skolan i Vällingby, utanför Stockholm, vars skolbuss placerade flickor och pojkar på olika platser – som nu intar en oproportionerlig stor del av debatten utgör 0,006 procent av alla skolor i Sverige (eller 0,025 % av alla friskolor). Det är en försvinnande liten del av landets skolor. Nu får samtliga 66 friskolor med kristen, muslimsk och judisk profil bära skulden för vad som kan ha varit en problematisk företeelse vid en av dessa skolor.
Diskussionen borde rimligen vara om Skolinspektionen har gjort sitt jobb och granskat den berörda skolan eller inte – innan man kräver förbud av alla konfessionella friskolor.
Jacob Rudenstrand
Bitr. Generalsekreterare
Svenska Evangeliska Alliansen
