Under hösten har SEA:s Olof Edsinger haft en artikelserie i Världen idag på temat sändebreven i Uppenbarelseboken. I årets sista nyhetsmail låter vi den inledande texten i denna serie fungera som huvudartikel. Kanske kan den stimulera till ett fördjupat bibelstudium under den kommande ledigheten?
Bibelns sista bok skiljer sig från det mesta vi i övrigt känner till från världslitteraturen. Den är en kombination av tre litterära genrer, som under den helige Andes ledning har flätats samman till en helhet: apokalyps, profetia och brev.
I den här artikelserien kommer vi att stanna upp inför Uppenbarelseboken 2–3. För alla som läser dem är det tydligt att dessa kapitel sticker ut från materialet i övrigt. Det är sju kärnfulla brev som har författats på Jesu egen diktamen och som är riktade till ett antal församlingar i nuvarande Turkiet – dåvarande Mindre Asien.
På en karta ser man att breven kommer i geografisk ordning. Det börjar med regionens metropol Efesos. Därefter ligger församlingarna som ett pärlband, först i nordlig och därefter i sydöstlig riktning. Sammantaget kan man säga att platserna bildar en halvmåne. Värt att notera är dock att det fanns församlingar i regionen som inte fick några brev – däribland Kolossai och Hierapolis.
Min tanke med den här serien är att ge en inblick i vad Jesu ord betydde för mottagarna där och då, men också att lyfta fram vad de har att säga till oss i dag. Precis som med Bibelns övriga böcker anser jag att Uppenbarelseboken har ett tilltal till kyrkan i alla tider – och sändebreven är inte något undantag från detta.
Det här understryks också av författarens bruk av sjutalet. Just denna siffra dyker upp på ett antal ställen i Uppenbarelsebokens, och inom apokalyptiken är den en symbol för sådant som helhet och fullkomlighet. Ibland är det också en symbol för Herren själv. Utöver de sju sändebreven talas det sålunda om sju stjärnor, sju andar, sju sigill, sju basuner, sju skålar, sju åskor, sju kronor etc.
Även kopplat till sändebreven förefaller det rimligt att sjutalet signalerar någon form av fullhet: Det som står är Jesu ord till alla typer av kristna församlingar i alla delar av historien. Budskapet är tidlöst, samtidigt som det – precis som breven i Nya testamentet i övrigt – tar sitt avstamp i situationen som rådde när de från början formulerades.
Också själva strukturen för de sju breven kan vara värd att kommentera. Det genomgående mönstret kan spaltas upp så här:
1) Församlingens ängel adresseras. Med stor sannolikhet är ängeln en representant för församlingen. Kanske är den en väktare för dess andliga väl och ve. I kapitel 1 ser vi att änglar symboliseras av stjärnor och att församlingarna beskrivs som ljusstakar, och samma bilder återkommer i kapitel 2 och 3.
2) Jesus beskrivs med hänvisning till hur han tidigare har uppenbarat sig för Johannes i kapitel 1, men också på ett sätt som anknyter till den lokala situationen. Han talar till församlingen som dess rättmätige Kung, Präst och Domare.
3) Jesus ger församlingen beröm för det som är berömvärt i gemenskapen.
4) Församlingen varnas och/eller kritiseras, och kallas till omvändelse där detta är motiverat.
5) Ett löfte ges till dem som troget håller fast vid Herrens kallelse, samtidigt som tilltalet generaliseras till att omfatta även andra som läser – eller snarare lyssnar till – vad som står: ”Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna.”
Ett annat uttryck för att målgruppen är bredare än de ursprungliga församlingarna är de segerpris som utlovas i brevens slut. I dessa kan man nämligen se en koppling till hela Guds frälsningshistoria – från skapelsen till Jesu återkomst.
Kapitel 2 vers 7 talar sålunda om livets träd i paradiset. 2:11 talar om döden, som ju var en konsekvens av syndafallet. 2:17 talar om mannat, som är en anspelning på Israels ökenvandring. 2:26–27 citerar messiasprofetian i Psaltaren 2. 3:5 anspelar på dopet och frälsningen. 3:12 talar om Guds tempel och de troendes identitet i Kristus. 3:20 anspelar på nattvarden och 3:21 slår fast att ”Den som segrar ska jag låta sitta hos mig på min tron” – något som kommer att ske i samband med Jesu andra tillkommelse.
Om inte annat tänker jag att detta illustrerar att det finns olika lager i Johannes text – betydligt fler än vi hinner gå in på i den här serien. Men låt oss ändå göra ett försök att skrapa lite på ytan, och samtidigt säga några ord om hur Jesu ord kan vara ett tilltal in i vår egen tid. Vad har Herren att säga till 2000-talets kristna genom dessa brev?
Olof Edsinger, generalsekreterare
Vill du läsa vidare? Resten av serien, med en artikel per sändebrev, finner du här.
