Den gångna helgens Centerbeslut om att vilja förbjuda religiös omskärelse av pojkar illustrerar hur en del liberaler vill ”befria” människor från religiösa överygelser. Det skapar knappast ett öppet och fritt samhälle, skriver SEA:s Jacob Rudenstrand.
Samhällsdebatten om huruvida föräldrar har rätt att, utan politikers pekpinnar, att uppfostra sina barn i enlighet med sina övertygelser, återkommer allt oftare. Inte sällan rör det sig om en god ambition från liberalt håll att frigöra människor från begränsande strukturer och förtryckande normer. Ett tydligt sådant exempel är hedersproblematiken. Men även vällovliga politiska befrielseprojekt riskerar i längden att bli intoleranta mot sådant som inte stämmer överens med den egna idealbilden. Även liberalismen kan utvecklas till en illiberal ideologi.
Helgens Centerbeslut om att verka för att förbjuda religiös omskärelse av pojkar är en god illustrerar av detta. Lite mer än en dag efter att partiledaren Annie Lööf deklarerade på Twitter att ”vi kommer fortsätta stå upp för ett öppet, liberalt och tolerant samhälle” togs beslutet under partistämman att man ska ”verka för” ett förbud.
Även om många Centerpartister, däribland vice ordföranden Anders W Jonsson, gruppledare i riksdagen och barnläkare, och Daniel Bäckström (C), ordförande i riksdagens kristna grupp, argumenterade emot ett förbud utifrån religionsfriheten röstade en förkrossande majoritet för ett förbud (314 mot 166).
Enligt Dana Pourkomeylian, från ungdomsförbundet CUF som var starkt pådrivande Centerbeslutet, handlade det om en ”liberal principfråga”, enligt en intervju i DN. I realiteten innebär detta att Centerpartiet principiellt vill göra det olagligt att utöva judisk och muslimsk tro i Sverige. För en troende jude är omskärelsen ett förbundstecken med Gud och reglerad i 3 Mos 12:3, och för både judar och muslimer går sedvänjan tillbaka ända till patriarken Abraham (1 Mos 17).
Inom kort debatteras även Moderaternas stämma ett omskärelseförbud, då Sörmlands länsförbund har ställt sig bakom en motion som vill förbjuda omskärelse av pojkar utan medicinska skäl. Att Maria Gilstig (M), kommun- och regionpolitiker i Nyköping, säger att hon ”har svårt att se att den här lilla hudbiten ska kunna störa en hel religion”, tydliggör både den politiska okunskapen och högmodet kring grundläggande religiösa övertygelser. Okunskap om vad som konstituerar judisk tro och högmodet att omtolka en religiös praxis å judiskt troendes vägnar.
Utmaningen mot religionsfriheten tar sig olika uttryck. I Sverige, och resten av Västvärlden, brukar man beskriva kritiker av religiösa uttryck i offentligheten, som aggressiva sekularister. Motivationen för dessa är att förpassa all religion och dess utövning till den privata sfären. Men som argumentationen från Dana Pourkomeylian och CUF visar utgår kritiken här från en specifik syn på liberalismen, nämligen vad den politiske tänkaren Isaiah Berlin har kallat en förvrängning av positiv frihet.
I en av sina mest välkända essäer, som blivit en referenspunkt i liberalismens idéhistoria, talar Berlin om två frihetsbegrepp; ”negativ” och ”positiv” frihet. Den negativa friheten innebär frihet från tvång och förbud från till exempel en förtryckande stat. Den positiva friheten (frihet till) handlar om människors autonomi och självförverkligande.
Om man inte anser att människors fria val leder till att de uppnår sann autonomi – deras sanna rationella jag – kan man se tvång som berättigat, vilket Berlin beskriver som en förvrängning av den positiva friheten.
Även betoningen på den individuella autonomin återkommer i intervjun i DN:s intervju med Pourkomeylian: ”Barn är egna individer med egna rättigheter och egen kroppslig integritet och den måste vi slå vakt om”.
Det är givetvis viktigt att slå vakt om barns kroppsliga integritet, men det finns även andra principer att ta hänsyn till. Minst lika grundläggande som religionsfriheten, och som även är inskriven i Europakonventionen, är nämligen föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan uppfostran som står i överensstämmelse med deras religiösa och filosofiska övertygelse.
Till saken hör att det inte finns någon större rörelse av judar och muslimer som själva är kritiska mot omskärelsen av pojkar. Vi talar alltså här om en liberalism som driver rättighetsfrågor för minoriteter som inte själva ser dessa frågor som ett problem. Forskning visar även att det finns medicinska fördelar med omskärelse av pojkar.
Om man bara argumenterar utifrån principen om individens autonomi och kroppsliga integritet, lär det för övrigt inte dröja länge innan även det kristna barndopet ifrågasätts. Även det initierar ju barn i en troendegemenskap innan de har haft en möjlighet att göra egna och medvetna val. I sitt individualistiska nit glömmer man helt enkelt bort är att alla barn växer upp i ett sammanhang och formas av dess miljö och arv.
Intressant nog illustrerade Centerstämman även en värdeförskjutning hos många av de liberaler som betonar just principen om individens autonomi. Samma helg tog nämligen Centerpartiet beslutet att man vill utreda ett tredje juridiskt kön. I frågan om omskärelsen handlar det alltså om hur religiösa begränsningar behöver övervinnas för att befria individen. I frågan om ett tredje kön handlar det om hur biologiska begränsningar behöver övervinnas för att befria individen.
Denna trend inom det politiskt liberala lägret är universell. Patrick Deneen, professor vid University of Notre Dame utanför Chicago och författare till den uppmärksammade ”Why Liberalism failed” (2018), har till exempel beskrivit att många av de som vänder sig mot människans manipulering av naturen och klimatet, själva inte ser något problem med att manipulera den mänskliga naturen. Målet är att uppnå det sanna jaget.
Det kanske inte är en överraskning att Centerns motto är ”framåt!”. Den stora frågan är mot vad.
Jacob Rudenstrand, bitr. generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen
