Responsen från Svenska Kyrkans biskopar låter vänta på sig. Två andra responser har dock kommit på artikeln i Dagen den 12 december om Jesus sexualetik.
1. I Dagen den 19 december skriver Rolf Ericson: ”Frågan om Jesus har ändrat sig i frågor som gäller uteslutning av människor är då inte avgörande. Jesus satte inga gränser. Han tillät människor att komma nära, som av sin samtid var uteslutna. För mig känns det viktigare att få ha Jesus som förebild än att ha honom som gränsdragare mellan människor.”
Ericson blandar här samman olika frågor. Jesus välkomnade människor och visade att han älskade dem. Men han gav aldrig någon in blanco check av acceptans för varje tänkbar livsstil. Tvärtom gjorde han tydliga gränsdragningar när det gäller vad som är i enlighet med Guds vilja och vad som inte är det. Jesus älskar fortfarande alla mäniskor, men inte alla handlingar. Frågan om en handling är rätt kan därför inte besvaras med att Jesus älskar personen som utför den.
2. Budbärarens redaktör Per-Erik Lund skriver på sin blogg (www.efs.nu/lundidennastund): ”Men jag undrar, Gustavsson, om Jesus bejakar Gamla testamentet, tycker han då också att det är en gudibehaglig gärning att döda den som, som Gustavsson uttrycker det, ’begår homosexuella handlingar’? 3 Mos 20:13. Eller har han ändrat sig?”
Mitt svar, som också är utlagt på bloggen under rubriken ”Jesus har inte ändrat sig”, är följande:
”Det är viktigt att inte blanda samman olika frågeställningar, utan diskutera dem var för sig. En fråga är bedömningen av en handling: Är den god eller ond, i enlighet med Guds vilja eller avvikande från Guds vilja? En annan fråga är straffet för en ond handling . På vilket sätt och av vem ska det onda bemötas? Låt mig utifrån distinktionen mellan bedömning och straff göra tre kommentarer.
För det första är det Jesus bedömning av homosexuella handlingar som jag diskuterar i artikeln i Dagen, inte frågan om straffsatser. Och slutsatsen utifrån det historiska materialet vi har om Jesus från Nasaret är att hans uppfattning innebär ett avvisade av homosexuella handlingar såsom oförenliga med Guds vilja. Hur kan då kyrkan välsigna det som Jesus avvisar?
För det andra är Jesus uppfattning tydlig när det gäller vad som är ett rättmätigt straff för synd. Se Jesus ord i Bergspredikan: Den som förbannar sin broder undgår inte helvetes eld (Matt 5:22-30). Eller i en av dialogerna med fariséerna där Jesus säger: ”Gud har sagt: Den som smädar sin far eller sin mor skall dö.” (Matt 15:4) Och han bejakar att det är så. Jesus uppfattning är alltså densamma som Paulus: ”Syndens lön är döden.” (Rom 6:23) Det gäller all synd: sexuell och ickesexuell, hetero och homo, tanke och handling. Uppfattningen att Jesus mildrar Gamla testamentets dom över synden är en myt och kan bara upprätthållas om man läser evangelierna och samtidigt blundar med minst ett öga. Detta är bakgrunden till vårt behov av försoning: Vår synd har ställt oss under en dödsdom.
För det tredje är tillämpningen av Mose lag begränsad till det teokratiska Israel i gammaltestamentlig tid. Vi ska inte tillämpa den lagen idag. Mose lag hade en frälsningshistorisk funktion att bereda väg för Messias. Därmed kommer den att ha olika tillämpning före respektive efter Messias ankomst – han som uppfyller lagen (Matt 5:17) och som är den verklighet som lagen var en skuggbild av (Kol 2:17). I uppenbarelsen i Gamla testamentet ser vi, i ett kort utsnitt av människans historia, hur Gud konkret välsignar tro och lydnad och straffar otro och synd. Det som skedde i Israel visar för all framtid, i ett antal individuella situationer, vad som kommer att ske på ett universellt plan när Jesus kommer tillbaka.
Som jag förstår det har Jesus alltså varken ändrat uppfattning vad gäller bedömningen av homosexuella handlingar som synd eller uppfattningen att synd leder till död. Däremot har Mose lag, på grund av dess plats i frälsningshistorien, fått en förändrad funktion.”
Stefan Gustavsson
