Vi delar Sarons och Joakim Hagerius längtan efter öppnare församlingsgemenskap och lägre trösklar in till kristen tro. Vi välkomnar samtal om församlingsstruktur och om behoven som i dag finns av att erbjuda människor olika vägar in till kristen tro och gemenskap. Däremot menar vi att resonemangen om medlemskap och sexuell livsstil, såsom de redovisats i Dagen 17/4, är ohållbara.
Hagerius perspektiv väcker följande fråga: Hur kan ett medlemsbegrepp med lägre livsstilsinnehåll locka fler människor, utan att undervisningen samtidigt också ges ett lägre livsstillsinnehåll?
Gör ett tankeexperiment: Om församlingen är tydlig i sin undervisning om att utlevd homosexualitet är synd, hur många homopar är då intresserade av att gå med som medlemmar? Om församlingen i stället tystnar i frågor om sexualetik och efterhand får en grupp aktiva och ansvarstagande medlemmar som lever i homosexuella relationer, hur ska man sen kunna ta upp Nya testamentets undervisning? Vi är därför övertygade om att Sarons nya hållning är ett allvarligt steg i fel riktning, som kommer att leda till en uttunning av kristen tro.
Målet med ändringen av medlemsbegreppet, att sänka trösklarna till församlingen, kan alltså endast uppnås om man samtidigt tystnar i frågor om Guds vilja. Det kan aldrig vara vägen framåt för en kristen församling. Vi noterar också att Hagerius inte svarar ja eller nej på frågan om utlevd homosexualitet är en synd, trots att det här finns ett principiellt antingen eller. Antingen är utlevd homosexualitet i strid med Guds vilja och bör avvisas eller är den i enlighet med Guds vilja och bör välsignas.
Alla vi människor ”är influerade av synd, och alla har olika symptom på det”, konstaterar Hagerius. Ja, budskapet om Jesus är till just för syndare, för trasiga människor, och den som blir en kristen är fortfarande en syndare i behov av Jesus. Men att vi alla är syndare är inget bra argument för att sluta tala om konkreta synder, oavsett vad för slags synd det handlar om.
I församlingen måste vi också skilja mellan att å ena sidan kämpa med och falla i synder och å den andra sidan att bejaka och försvara det som är synd. Den som lever i registrerat partnerskap – framöver i enkönat äktenskap – gör ju inte det i ånger över ett nederlag i kampen, utan som en stolt bejakelse av enkönad sexualitet. Det är inte förenligt med nytestamentlig tro.
När Hagerius talar om ”att visa respekt för varje människas utgångspunkt” är det inte en problemfri formulering. Som kristna är vi kallade att visa respekt för varje människa – skapad till Guds avbild och älskad av Gud – och ge vidare av kärlek såsom Jesus har lärt oss. Men det är inte detsamma som att varje människas utgångspunkter med nödvändighet är värd vår respekt.
Jesus första predikan började enligt Markus med orden: ”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänder och tro på budskapet.” (Mark 1) Det finns alltså utgångspunkter som Jesus inte hedrar, utan ber oss vända oss ifrån. På samma sätt beskriver Paulus sin verksamhet i Efesos: Jag har ”offentligt ? och enträget uppmanat både judar och greker att omvända sig till Gud och tro på vår herre Jesus” (Apg 20).
Som kristna är vi lärjungar till Jesus och kallade att följa i hans fotspår. Han valde inte att lägga sig lågt för att få fler med sig. Han undvek inte friktion med samtiden, utan stod för sin övertygelse i varje läge. Han utmanade de självsäkra, kritiserade de religiösa och varnade de förmögna.
Han kom med fräsch kritik av en inskränkt förståelse av sabbatsbudet, samtidigt som han skärpte udden i sexualetiska frågor.
Den kristna församlingen är, som någon sagt, inte ett museum av helgon, utan ett sjukhus för syndare. För den som kämpar med sin inre människa, oavsett vad den kampen handlar om, erbjuder evangeliet nåd, förlåtelse och kraft. Men aldrig utifrån en kompromiss med vad som är sant och rätt. Att frikoppla medlemsbegreppet i församlingen från frågan om det kristna livets innehåll leder till just en sådan olycklig kompromiss.
Stefan Gustavsson, generalsekreterare SEA, Tuve Skånberg, direktor Claphaminstitutet, Stefan Swärd, ordförande EFK, Christer Roshamn, ordförande EFK:s Medarbetarförbund, Kjell-Axel Johanson, Elimkyrkan Stockholm, John van Dinther, New Life Stockholm och Göteborg (EFK), Bo Wetteus, EFK-pastor Örebro, Magnus Davidsson och Niclas Ljung, Elsborgskyrkan Falun (EFK), Kjell Waern, New Life Stockholm (EFK), Andrew Thompson, Korskyrkan Stockholm (EFK), Daniel Norburg, Immanuelskyrkan Malmö (EFK), Rikard Eugenzon, EFK-pastor Vargön
