Är det viktigt att äktenskapet bevaras? För kristna borde den frågan inte vara svår att besvara. Nästan allt i tron relaterar på något sätt till äktenskap och familj.

Bibeln börjar och slutar med äktenskap och bröllop. Höjdpunkten i skapelsens båda delberättelser är att Gud instiftar äktenskapet mellan man och kvinna: Var välsignade och föröka er. Därför ska en man överge sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru. De två ska bli ett. Äktenskapet byggs kring den unika komplementaritet som kan ge upphov till nytt liv – eller snarare: som sätter in man och kvinna i det sammanhang där de tillsammans blir del av Guds fortgående skapelse av nytt liv.

När Gud överlämnar buden handlar ”första budet” på ”tavla två” om familjen (hedra mamma–pappa), det sjätte budet om äktenskapet (bryt ej äktenskap), det nionde om ”huset” (begär ej din nästas hem och familj) och det sista om man–hustru (begär ej en annans hustru).

I dag vill många fokusera att Jesus föddes i ett stall, men lika centralt genom kyrkohistorien är att Jesus föds i en familj där Maria och Josef ingått äktenskap.

När Jesus sände ut sina lärjungar var det till ”husen” – hushållen – som generellt bestod av ett äkta par med deras barn och ytterligare några vuxna. När Jesus bygger sin församling är familjen förebilden – men här finns också något som är större än så:

Jesus säger att vi för att förstå hur han ser på äktenskapet, måste få detta givet till oss. Tydligast har vi fått denna förståelse genom Paulus, som förklarar att äktenskapets instiftelse bär på en stor ”hemlighet”. Detta handlar om att äktenskapet inte är en förebild för Kristus och kyrkan. Istället är det hur Jesus vinner sin kyrka till sig – vilket var bestämt före jordens grund var lagd – som är förebilden för hur äktenskapet instiftas vid skapelsen.

Äktenskapet handlar om trofast förbundskärlek. Inte minst viktigt är att det är i man–kvinna-relationen nytt liv kan bli till, och att Gud önskar att barn blir medvetet om Hans kärlek genom föräldrarna. Då man och kvinna utgör Guds avbild tillsammans behöver Guds kärlek bli synlig i både dess kvinnliga/moderliga och manliga/faderliga uttryck. Detta är vad Gud vill i äktenskapet.

Men ska då kyrkan bara försvara äktenskapet för att det är instiftat av en god Gud som vill oss väl? Nej, också för att det verkligen är människorna – inte minst barnen – till godo.

Vare sig vi är troende eller ej finns det bara ett sätt ett barn kan bli till på.

Samhället är beroende av man–kvinnna-relationen för sin fortlevnad, och i alla civilisationer – och så långt tillbaka de historiska källorna sträcker sig – har denna unika relation inramats med äktenskapet. Inte minst är barnet beroende av sina föräldrar och att det finns en norm som knyter samman mamma–pappa–barn.

Barnkonventionen stadgar att barn har rätt att, så långt det är möjligt, få vetskap om sina föräldrar och bli omvårdat av dem. Den slås fast att familjen är ”den naturliga miljön för alla dess medlemmars och särskilt för barnens utveckling och välfärd”.

Forskningen backar upp ståndpunkten att det bästa för ett barn är att växa upp i en trygg, kärleksfull familjemiljö – tillsammans med både mamma och pappa. I dag ökar kunskapen om att barnet behöver båda.

Statistik visar att äktenskapet tillgodoser dessa behov bättre än andra lösningar. Sambopar separerar dubbelt så ofta som de som ingått äktenskap, och gifta homosexuella par fyra gånger så ofta.

Det går inte heller att säga att om äktenskapet görs könsneutralt stärker det äktenskapet som institution, då en sådan omdefinition skulle skilja äktenskapet helt från föräldraskapet i normativt hänseende.

Äktenskapet skulle förlora i värde, och i förlängningen skulle färre barn få växa upp tillsammans med både sin mamma och sin pappa.

Det finns nog inte något socialt problem i dag som är större än äktenskapets och familjens sammanbrott. Det finns nog inte heller något socialt problem som inte skulle åtgärdas något, om äktenskap och familj stärktes långsiktigt. Äktenskapet, familjen och man–kvinna-relationen har genomgått en större omvälvning under de senaste 3-5 decennierna än under de senaste 3-5 millennierna. Dagens familjekris saknar motstycke.

Viljan att göra äktenskapet könsneutralt ingår i det tankemönster som bidragit till att äktenskapet försvagas.

Låt mig återvända till inledningen: Ska kristna engagera sig i att bevara äktenskapet mellan man och kvinna? Jag menar att svaret är ett självklart ja.

OLA NILSSON

Författare till boken

För äktenskapet – i tiden

Artikeln är publicerad i tidningen Dagen idag den 9 januari.