Niels Paarup-Petersen (C) invänder mot att ”mer religion skulle vara en lösning på förortens problem” (Aftonbladet 2 maj). Som kristen är jag skeptiskt till att se tron som ett statligt styrmedel. Kristendomen handlar om att ”så älskade Gud världen att han gav den sin ende son”. Inte om att fostra goda medborgare, kulturarv, eller alla människors lika värde. Det har varit konsekvenser av kristen tro.
Däremot gör Paarup-Petersen åtminstone två misstag.
För det första, han gör ett kategorifel. Han ser ”samhällen byggda, inte på religion, men på liberala värderingar” som mer fria. Men att ställa ”religion”, en alltför bred kategori, mot ”liberala värderingar” är att jämföra äpplen och päron. Debatten rör en specifik livsåskådning – kristendomen – med specifika försanthållanden om människans natur och den yttersta verkligheten, som inte delas av alla religioner.
För det andra, Paarup-Petersen blundar för historien. I Monty Pythons film ”Life of Brian”, frågar John Cleese karaktär retoriskt: ”Vad har romarna någonsin gett oss?”. Som svar får han en lång rad teknologiska, akademiska, medicinska, och juridiska framsteg. Kritiken mot kristendomen påminner om detta misslyckade pep talk. Samtidigt är den vanlig. Ministern för högre utbildning och forskning, Matilda Ernkrans, delade nyligen en artikel med samma sorts budskap: ”Vad har kristendomen någonsin gett oss?” En hel del, faktiskt.
Ironiskt poängterade den kände historikern Tom Holland i The Spectator i påskas kristendomens betydelse för mänskliga rättigheter. I Världen idag sa Dick Harrisson nyligen: ”Oavsett vad man tycker om Jesus, Gud och Bibeln, så har vårt västerländska tänkande väldigt starka band bakåt till synen på människovärdet som finns i kristendomen”.
Att Niels Paarup-Petersens uppskattar ”en tydlig separation av kyrka och stat” är välkommet. Denna idé formulerades av baptistpastorn Roger Williams på 1600-talet.
Allt har så klart inte gått spikrakt i kristendomens historia. Men alternativen är knappast att föredra. Och visst gör de kristna kyrkorna mycket gott i Niels Paarup-Petersens hemstad, Malmö? Inte minst för integrationen.
Jacob Rudenstrand
Läs artikeln på Aftonbladet.se
