Det blev en sällsynt osaklig slutreplik av Bo Rothstein i GöteborgsPosten den 19 juni. Rothstein tar sats utifrån att vi som replikerat på hans påståenden att religiösa skulle visa prov på högre grad av korruption, intolerans, rasism och nationalism än andra,inte först har hört av oss till honom för att be om hans källor. Men dels är flera av dessa källor redan kända sedan tidigare (det är inte första gången som Rothstein är ute i detta ärende), dels finns det en överväldigande mängd forskning som visar på motsatsen till vad han påstår i sin artikel. (För exempel, se längst ned i detta inlägg.)
Den brist på kongruens som vi påpekar i vår replik syftar därtill primärt på argumentationen i hans egen artikel. Vi skriver bland annat: ”Antalet länder där människor inte i någon större omfattning praktiserar religion är till exempel ganska lätträknade. Vi antar att Rothstein menar att vårt eget hörn av Europa kvalar in där, liksom länder med en utbredd kommunistisk ideologi. Men att säga att det är frånvaron av religion som ligger bakom den i Norden så höga sociala tilliten är ändå väl magstarkt. När han därtill skyller den bristande tilliten i södra Europa på katolska kyrkan begår han en form av dubbelfel, eftersom den nominella kristendom som i dag präglar dessa länder (som han betraktar som orsaken till det onda) är fullt jämförbar med den nominella protestantism som kännetecknar Sverige (som han ser som icke-religiös och framhäver som positiv).”
Inget av detta bemöts dock av Rothstein. Däremot klagar han på att vi inte själva anger några källor i repliken. Sanningen är den att vi via mail har försett honom med ett antal sådana källor. Däremot är inte GöteborgsPosten en vetenskaplig tidskrift, och i likhet med Rothstein själv valde vi därför att hålla vår text på en mer populär nivå.
Rothstein klagar på att vi tolkar hans artikel som ett angrepp mot kristendomen, eftersom ”ordet kristendom är inte nämnt i min artikel”. Men flera av hans exempel hänvisar till forskning i kristet präglade regioner, och han nämner specifikt ”evangeliska kyrkor” och det ”katolska södra Italien”. Att då säga att man inte har använt ordet ”kristen” blir närmast småaktigt. Och om Rothstein på allvar menar att allareligiösa människor är mindre moraliska än ateister säger han ju i klartext att majoriteten av världens befolkning tillhör denna lägre stående kategori.
Och inte minst brännande: Att på detta sätt dra alla olika religioners utövare (kristna, buddhister, muslimer, animister …) över en kam måste ärligt talat beskrivas som extremt ovetenskapligt!
Angående Rothsteins hållning att ”den obligatoriska skolan” inte bör vara konfessionell, är även det en tämligen udda formulering. I vår replik påpekade vi tydligt att ”även konfessionella friskolor lyder under svensk skollag, och därmed följer samma läroplan som den kommunala skolan”. Ingen av oss förordar med andra ord en utbildning helt och hållet genomsyrad av religion.
När Rothstein avslutar med att det ändå bör vara tillåtet med ”söndagsskola” blir det direkt pinsamt. EU-stadgan slår tydligt fast att föräldrarna ska ha möjlighet att ”tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa, filosofiska och pedagogiska övertygelse” (14:3). Detta avser självklart inte vad som sker på fritiden – allt annat än frihet att dela sin tro utanför skoltid skulle ju strida mot både religions- och föreningsfriheten – utan just vad som sker på skoltid. Vad Rothstein för fram som en ”kompromiss” är alltså i själva verket ett angrepp inte bara på religiös tro, utan också på våra internationella konventioner.
Jag förväntade mig betydligt bättre av en professor i statsvetenskap!
Olof Edsinger
Några exempel på kritik av Rothsteins källor:
https://wmbriggs.com/post/17238/
https://berkleycenter.georgetown.edu/essays/are-non-religious-children-really-more-altruistic
http://eprints.lse.ac.uk/67566/1/Muthukrishna_What_is_the_association_between.pdf
”Less Religion, Better Society? On Religion, Secularity, and Prosperity in Scandinavia”, https://onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1111/j.1540-6385.2011.00619.x
Se även Paul Segerstroms föredrag på Claphaminstitutets 10-årsjubileum: http://www.claphaminstitutet.se/demokrati/christianity-the-roots-of-europe-and-the-western-world/
Några böcker och artiklar som tydligt pekar på motsatsen till Rothsteins tes:
Woodberry, Robert, The missionary roots of liberal democracy, American Political Science Review 106:2 (2012), 244-274.
Brooks, Arthur, Who Really Cares: The Surprising Truth About Compassionate Conservatism, Basic Books (2007).
Stark, Rodney, America’s Blessings: How Religion Benefits Everyone, Including Atheists, Templeton Press (2012).
Exempel på vetenskapliga undersökningar och forskningsöversikter om behandlar samhälleliga och kulturella effekter av 1800-talets svenska folkväckelse:
Hallingberg, Gunnar, Läsarna: 1800-talet folkväckelse och det moderna genombrottet (2011)
Swärd, Lydia:Väckelserörelsernas folk i Andra kammaren: Frikyrkliga och lågkyrkliga insatser i svensk politik(1954)
Larsson, Tage,Väckelsen och Sundsvallstrejken 1879(1972)
Lundkvist, Sven, Tron och gärningarna. Svenska Missionsförbundets bakgrund och utveckling till omkring 1970 (2003)
Exempel på vetenskapliga undersökningar om behandlar den pentekostala kristendomens effekter i det globala syd under senar delen av 1900-talet och början av 2000-talet:
Martin, David, Tongues of Fire. The Explosion of Protestantism in Latin America,Blackwell (1990)
Miller, Donald & Tetsunao Yamamori, Global Pentecostalism: The New Face of Christian Social Engagement, University of California Press (2007)
