President Obamas sjukvårdsreform är välmenad men strider mot djupa religiösa och etiska övertygelser. Religionsfriheten står inför stora utmaningar i Västvärlden. Det skriver SEA:s samordnare Jacob Rudolfsson i Dagen.
I en av Pew Forums senaste mätningar uppges tre fjärdedelar av världens sju miljarder människor nu bo i länder med höga restriktioner på religionsfriheten. Samtidigt som 200 miljoner kristna riskerar våldsamma förföljelser i 35 länder, brottas Västvärlden med svåra frågor kring religionens roll i det öppna samhället Samtidigt brottar Västvärlden med utmaningar mot religionsfriheten. Ett exempel på detta är den del av Obamas sjukvårdsreform, i amerikansk folkmun ”HHS mandatet”, som Dagen rapporterade om 16/10. Debatten om denna problematiska del av en välmenad lagstiftning har jag under hösten haft möjlighet att följa på nära håll på plats i Washington DC, där jag även mött flera av de uttalade kritikerna.
Lagstiftningen från 2011 innebär att universitet, hjälporganisationer och företag Ä även de som grundar sig på en religiös övertygelse (kyrkor och andra ”religiösa arbetsplatser” är undantagna) Ä måste tillhandahålla sterilisering och preventivmedel som kan framkalla aborter, vilket strider mot djupa religiösa och etiska övertygelser, i synnerhet hos katolska institutioner.
Efter intensiva protester från olika grupper erbjöds organisationerna år 2012 en anpassningstid för att kunna revidera sina övertygelser. Men som Hannah Smith, jurist på den religiöst obundna Becket Fund for Religious Liberty har uttryckt det: ”I grund och botten säger regeringen; ,Vi tar era religiösa principer på allvar, därför ger vi er ett år till för att komma över dem,”.
Vita Huset har även signalerat att försäkringsbolagen i framtiden kan bekosta steriliseringarna och preventivmedlen. Men att låta de religiösa
organisationerna därmed indirekt stå för notan är fortfarande moraliskt
problematiskt.
Den amerikanska debatten kretsar till stor del kring själva definitionen av religionsfrihetsbegreppet. Handlar det om ”det fria utövandet av religion”, som det första tillägget i Bill of Rights garanterar eller bara ”friheten att tillbe” (eng. ”freedom of worship”)? Ett begrepp som flera ledande politiker, däribland president Obama och utrikesminister Kerry har använt.
Flera av USA:s ledande religionsdebattörer har kritiserat denna urvattning av religionsfrihetsbegreppet i samband med kravet på religiösa organisationer. Ingen av dem kan knappast stämplas som ”kristen höger”. New York Times-kolumnisten Ross Douthat skrev förra året i en uppmärksammad krönika att ”[f]örsvararna av HHS mandatet noterar att den skyddar friheten att tillbe, vilket den gör. Men knappast ett verkligt fritt utövande av religion”.
Thomas Farr, direktor för Religionsfrihetsprojektet vid Georgetown universitetet och tidigare chef för amerikanska utrikesdepartementets internationella religionsfrihetsarbete, har sagt att ”lagen tvingar katolska och andra kristna institutioner att antingen överge sina grundläggande övertygelser eller betala ruinerande böter som skulle sätta dem i konkurs”.
I våras sa pastorn Rick Warren att det statliga kravet på religiösa organisationer att tillhandahålla tjänster som de har samvetsbetänkligheter kring eller uppfattar som förkastliga är att säga till troende att de inte kan vara religiösa i civilsamhället. ”Om religion bara är tillbedjan kunde man lämna sin religion vid dörren till templet, moskén, kyrkan osv. [Ä] Det finns människor idag som vill omdefiniera religionsfriheten till friheten att tillbe.”
I sin senaste bok ”The Global Public Square” (InterVarsity Press, 2013), konstaterar Os Guinness att den amerikanska regeringen undergräver sitt eget ideal om allmän sjukvård: ”Med mer än 5000 sjukhus i USA, var katoliker pionjärer och supportrar av allmän sjukvård långt innan politisk liberalism tog upp frågan, och kommer att vara det långt efter, oavsett restriktionerna på deras frihet”, skriver Guinness.
Den annars så återhållsamme Ross Douthat skriver avslutningsvis att det är dags för dem som vill bötfälla katolska sjukhus att ge upp sin fasad av att ”respektera religionsfriheten”:
”Säg vad ni verkligen tycker: att vårt religionsutövande hotar allt som är gott och anständigt, och att ni kommer att göra allt som finns i er makt att böja oss till er vilja. Kändes det inte bättre? Nu kan vi kämpa vidare.”
Religionsfriheten är ingen självklarhet. Inte ens i Väst.
Jacob Rudolfsson, samordnare.
Artikeln har även publicerats i Dagen.
