Sverige är känt för sin samförståndsanda. Vi söker kompromisserna, den minsta gemensamma nämnaren, smörjmedlet som gör att friktionen inte märks Ä Som nattfjärilar flockas runt en lampa, tenderar vi att gravitera i riktning mot majoritetens uppfattning. På många sätt har detta förhållningssätt tjänat oss väl och skapat ett land med förhållandevis få konflikter och oroshärdar.
Baksidan är att det också skapat ett stort mått av underdånighet gentemot makten och majoriteten. Som folk har vi en lång historia av underordning: vi har underordnat oss kungen, statskyrkan, det statsbärande partiet Ä Vi saknar i hög grad den attityd som t ex amerikaner tar för självklar: I have the right to my opinion. Jag har rätt till min egen åsikt.
Inte minst gäller detta synen på religion. Från Uppsala mötes beslut 1593 och under 400 år framåt hade vi statskyrka; alla svenska medborgare måste tillhöra Svenska Kyrkan. Mellan 1726 och 1858 gällde dessutom konventikelplakatet som förbjöd alla enskilda religiösa sammankomster utanför statskyrkans kontroll. Det är först från 1 januari 1952 som full religionsfrihet råder i Sverige. Då först kunde svenska medborgare gå ur Svenska kyrkan utan att gå med i något nytt samfund!
Idag är statskyrkan som väl är avskaffad, enhetskulturen på många områden uppbruten och Sverige ett allt mer pluralistiskt samhälle. Men samtidigt finns det starka tendenser att på livsåskådningens område införa en ny enhetskultur, en ny statsreligion: istället för evangelisk-luthersk tro en sekulär livsåskådning som alla förväntas underordna sig.
Jag har ofta mött journalisters förvåning över att jag som kristen har Ä kristna övertygelser. Det allmänna antagandet är att om någon är kristen så är man det utifrån sekulära förutsättningar och man behåller bara de delar av kristen tro som går att inordna i ett sådant perspektiv.
Detta är bakgrunden till Manifest för samvetsfrihet som vi publicerar idag.
Manifestet presenterar den kristna trons utgångspunkt Ä tron på en levande treenig Gud Ä och ringar in tre konkreta områden som är av stor betydelse för vår kulturs framtid.
Det första området gäller människovärdet. Kristen tro hävdar att alla människor har ett inneboende värde, eftersom vi är skapade till Guds avbild. Manifestet utmanar kristna att tillämpa denna höga syn på människan genom att hängivet hjälpa den svage, sjuke och behövande och konsekvent betrakta varje människa som viktig, från befruktningen till den naturliga döden.
Det andra området gäller äktenskapet. En ny lagstiftning förändrar inte vår övertygelse om äktenskapet som ett livslångt förbund mellan en man och en kvinna. I ett pluralistiskt samhälle, med olika uppfattningar i många frågor, är denna klassiska äktenskapssyn en fortsatt legitim uppfattning som måste respekteras.
Normkritik är sedan några år ett modeord och ett viktigt inslag i undervisningen i skolan. Problemet är att det ofta enbart innebär kritik av vissa traditionella normer, istället för en brett upplagd diskussion om normer och värderingar. I dagsläget är det faktiskt kristen tro som är det mest normkritiska perspektivet när det gäller synen på sexualitet.
Det tredje området gäller samvets- och religionsfriheten. Vi avvisar tanken på ett sekulärt samhälle; Sverige är ett pluralistiskt samhälle med olika livsåskådningar och religioner som tillsammans måste få finnas i det offentliga. Både individer och sammanhang måste garanteras rätten till full samvets- och religionsfrihet. En sekulär stat ska inte ta ställning i eller påtvinga åsikter och uppfattningar på områden där religionsfriheten ger medborgarna ansvaret.
Kristna ledare från hela bredden av kristna traditioner står bakom manifestet. Nu kan du tillsammans med dem stå upp för människovärdet, äktenskapet och samvets- och religionsfriheten genom att skriva under manifestet!
På www.samvetsfrihet.se kan du skriva under manifestet, skriva ut det och sprida det till andra, läsa blogginlägg och följa diskussionen om manifestet.
STEFAN GUSTAVSSON
Generalsekreterare
Svenska Evangeliska Alliansen
