Det är viktigt med distinktioner. Så brukar statsvetare och politiska kommentatorer resonera när det gäller politiska partier och ideologier. Men när det är religion som ska analyseras då verkar det vara legitimt att sätta kategorierna på undantag. Så och när Bo Rothstein ska lansera sin slutsats att religionen inte bidrar till ett bättre samhälle (DN 1/3).

Det finns flera problem med Rothsteins religionskritik.

För det första är det meningslöst att kritisera religion i allmänhet. Det är ungefär som att kritisera politik i allmänhet. Verkligheten är förstås att det finns både destruktiv och konstruktiv politik, liksom det finns destruktiv och konstruktiv religion. Och destruktiva och konstruktiva sekulära livsåskådningar.

För det andra är kritiken obalanserad. Rothstein bortser från de positiva saker som religion kan bidra med. Han hänvisar till ”World Value Study” som mäter människors förhållande till religion och jämför sedan med mätningar kring korruption. Ju ”mer religiös befolkningen är i ett land, desto högre är i allmänhet korruptionen” skriver Rothstein. Men mätningarna visar inget orsakssamband utan endast att det finns en korrelation. Som motvikt visar en jämförelse mellan Pew Research Centers 2012 Government Restrictions on Religion Index och Transparency Internationals 2014 Corruption Perceptions Index att det finns en korrelation mellan begränsad religionsfrihet och högre grad av korruption.

I boken ”God,s Century”, av bland annat forskaren Monica Toft, vid Harvarduniversitet, går författarna igenom demokratiutvecklingen i världen från 1972 till 2009. Det visar sig att i 48 av 78 länder (62 procent) hade religiösa aktörer en positiv roll för demokratiutvecklingen. ”I de flesta fall där demokratin var på marsch mellan 1972 och 2009, hade friheten en vän i religionen”, skriver de.

För det tredje är kritiken självförgörande. Rothstein blundar för att han själv har en livsåskådning och om alla livssyner bör förpassas till privatlivet, bör väl han själv föregå med ett gott exempel och begränsa sin egen från den offentliga arenan? För inte är det väl så att alla livsåskådningar förutom Rothstein egen bör hållas privat? Det vore knappast en demokratisk hållning.

Stefan Gustavsson
Generalsekreterare på Svenska Evangeliska Alliansen

Fotnot: Artikeln har även publicerats på DN.se/debatt