Från SEA:s sida har vi länge hävdat att det Ä på grund av politikers och medias klåfingrighet Ä är dags att inrätta en civilrättslig ordning. Statsminister Löfvens omdiskuterade intervju i Kyrkans tidning är bara det senaste exemplet, enligt Stefan Gustavsson.
Relationen mellan kyrka och stat är ett ständigt återkommande dilemma. Ända sedan 300-talet och kyrkans övergång från förföljd minoritet till dominerande livssyn har frestelsen funnits där. Från två håll. Staten vill använda kyrka för sina syften och kyrkan ser möjligheter att dra nytta av staten. De dåliga exemplen är allt för många.
I den ortodoxa traditionen har kyrkan ofta knutits till nationen på ett osunt sätt. Därav namnen: grekisk-ortodox, syrisk-ortodox, rysk-ortodox Ä I katolsk tradition har man inte bara utvecklat en egen statsbildning Ä Vatikanen med egen armé och egna diplomatiska beskickningar Ä utan också på många platser gått armkrok med staten.
Luthersk tradition i Sverige har haft samma dilemma. Reformationen kidnappades delvis av Gustav Vasa och under 1600-talet växte kyrka och stat samman. Det gav oss en luthersk statskyrka under 400 år och en osedvanligt dålig historia vad gäller religionsfrihet. Först i och med lagen om religionsfrihet 1951 fick vi i Sverige full religionsfrihet. I samband med millenieskiftet skildes så äntligen kyrka och stat åt. Åtminstone trodde vi det.
Tyvärr sitter de mentala banden kvar hos allt för många. Statsminister Löfvens omdiskuterade intervju i Kyrkans tidning den 22 juni är bara det senaste exemplet. I egenskap av Sveriges statsminister säger han där:
Ä Jag kan förstå att man av trosskäl kan ha svårt att få ihop det, men kyrkan som öppen demokratisk kyrka är en organisation som står för människors lika värde. Människor som älskar varandra, oavsett kön, ska ha samma rätt till vigsel. Vi socialdemokrater arbetar för att alla präster ska viga alla, även samkönade par. Jag ser parallellen till barnmorskan som vägrar att utföra aborter. Jobbar man som barnmorska måste man kunna utföra aborter, annars får man göra något annat. Det är samma sak för präster som inte vill viga samkönade.
Uttalandet är illavarslande och har med rätta kritiserats från många, många håll. Problemen är legio.
För det första låter landets statsminister här meddela att trosskäl Ä alltså kyrkans lära Ä övertrumfas av ”kyrkan som öppen demokratisk kyrka”. Men kyrkans lära är inget man kan rösta om; den är given av Jesus och apostlarna.
För det andra återkommer det felaktiga argumentet att frågan skulle handla om människovärdet, vilket inte är fallet. Alla människor är lika mycket värda, men alla relationer ska inte kallas äktenskap. Att vi i Sverige avvisar polygami beror inte på att människor med polygama önskningar har ett lägre människovärde, utan det beror på att vi inte anser att polygama relationer ska få äktenskapets status.
För det tredje anknyter statsministern till den långa socialdemokratiska traditionen att vilja påverka kyrkan utifrån socialdemokratisk ideologi. Perspektivet är snart hundra år gammalt och bygger på tanken: Låt oss ta kontroll över kyrkan i stället för att avskaffa den. Statsministern säger det rakt ut: ”Kyrkan kommer att vara en intressant arena för socialdemokratin inom oöverskådlig tid, jag kan inte se slutet på det engagemanget.”
Personligen undrar jag var biskoparna har tagit vägen? Oavsett vad man tycker i sakfrågan om samkönade vigslar Ä min uppfattningar är inte precis en hemlighet Ä så borde alla sidor protestera. Högljutt protestera! I många sociala politiska frågor höjer biskoparna gärna sin röst. Men här handlar det ju om kyrkans frihet och kyrkans identitet. Vi ska inte ha en statsminister år 2017 som menar sig ha rätt att i egenskap av statsminister peta i kyrkans lära eller kyrkans ordningar Ä oavsett vilken kyrka det handlar om. Kyrkans ledning borde samfällt protestera, men hitintills är det tyst som i en grav.
Från SEA:s sida har vi länge hävdat att det Ä på grund av politikers och medias klåfingrighet Ä är dags att inrätta en civilrättslig ordning. Vi måste värna kyrkans frihet! Elisabeth Sandlund skriver i Dagen (som även Dagens Nyheter stämde in i):
”Det finns bara en konstruktiv möjlighet Ä att ändra äktenskapslagstiftningen i grunden och införa en obligatorisk civilrättslig procedur för själva vigseln så att staten tar hela ansvaret och inte lägger ut den på entreprenad. Sedan kan varje trossamfund själv utforma den festliga ceremonin där äktenskapslöftena bekräftas på det vis som överensstämmer med dess egen teologiska hållning utan att staten är det minsta inblandad.”
Läs gärna också Annika Borgs vassa kommentar. Annika Borg har inga problem med samkönade vigslar (och enligt henne är det knappast något underskott av präster som är villiga att viga samkönade par), men gör en glasklar analys av problemet med en statsminister som lägger den politiska näsan i blöt när det gäller kyrkans inre angelägenheter.
Trender kommer och går. Statsministrar kommer och går. Men den kristna tron är till sitt innehåll bestående. Varför? Därför att ”Jesus Kristus är densamme i går, i dag och i evighet” (Heb 13:8.)
Stefan Gustavsson
Generalsekreterare Svenska Evangeliska Alliansen
Varför Svenska kyrkan ska styras av politiska partier i form av nomineringsgrupper är en omdiskuterad fråga. I Almedalen 2013 arrangerade vi ett samtal om vad politiseringen gör med Sveriges största kyrkosamfund. Klicka här för att se seminariet (Medverkande: Maria Ludvigsson, SvD, Olle Burell, S, och Andreas Johansson Heinö, Timbro)
