Det är enkelt att hålla med biskop Martin Modéus när han skriver vackert om kärlek (SVD 13/4). Även andra debattörer skriver engagerat om Gud och kärleken. Självklart ska den kristna kyrkan stå på kärlekens sida! Men löser verkligen svepande formuleringar om kärlek de teologiska och moraliska utmaningar som den kristna kyrkan står inför?
Gud är kärlek, säger aposteln Johannes. Störst av allt är kärleken säger aposteln Paulus. Det är ett underbart faktum att Gud älskar oss och har visat sin kärlek till oss i Jesus Kristus. Men att Gud älskar oss innebär inte att han därmed bejakar varje vägval som vi gör. När det gäller efterföljelsen och ett liv i samklang med Guds vilja så ser våra personliga områden av kamp och svårigheter olika ut, på sexualitetens område precis som på andra områden, och vi har verkligen fått olika tunga kors att bära – tänk på de kristna i Syrien som i sin efterföljelse kallas till martyriet.
Den kristna kyrkan måste också fråga efter Guds vilja. Här gör dessutom politiken bäst att hålla sig på armlängds avstånd. Politik handlar om hur vi bäst ska strukturera samhället och göra livet nu så drägligt som möjligt. Och i ett fritt samhälle kan människor, oavsett religiös övertygelse, engagera sig politiskt. Politiken säger däremot inget om vad som händer andra sidan döden och kan inte uttala sig om människans synd, frälsning eller förtappelse – eller om karma och reinkarnation eller om utslocknande. Allt det är frågor som religionerna ger olika svar på. Det ligger utanför politikens kompetensområde att bedöma vad en person tror om ett liv bortom döden.
Ingen kristen ifrågasätter att vi människor är älskade av Gud. Frågan gäller: hur vill han att vi ska leva?
Bibeln består inte av lösryckta bevisverser för olika uppfattningar, utan det finns en genomtänkt helhetssyn på livet som Bibeln utgår ifrån. Startpunkten är den goda skapelsen som kommer ifrån Gud och som ligger under Guds välsignelse.
Här är texterna tydliga med att vi är skapade till man och kvinna och att Guds ursprungliga tanke för sexualiteten är det livslånga äktenskapet mellan en man och en kvinna. Det är just detta perspektiv som Jesus utlägger i Markusevangeliet 10 när han talar om äktenskapets syfte; texten refererar just till skapelsen. Paulus avvisande av samkönade sexuella relationer i Romarbrevet 1 utgår också från detta skapelseperspektiv. Den traditionella undervisningen kan därför inte avvisas som baserat på isolerade bibelverser; den uttrycker konsekvensen av den kristna tron på skapelsen.
Den kristna kyrkan har sin uppfattning inte enbart för att den stämmer med de bibliska texterna, utan också för att den stämmer överens med tillvarons grundstruktur. Biologiskt är sexualitetens grundsyfte fortplantning och det är enbart man-kvinna-relationen som principiellt sett är fruktsam. Fysiologiskt är det mannens och kvinnans kropp som är anpassade för varandra. Komplementariteten mellan man och kvinna Ä eftersträvansvärd i alla andra sammanhang Ä är grundläggande för den klassiskt kristna äktenskapssynen.
Jesus har visat oss vad kärlek är. För den som studerar den historiske Jesus är det uppenbart att inte heller här fungerar svepande generaliseringar om kärlek som en magisk nyckel. Jesus predikade omvändelse och tro, uttalade anklagande verop över sin tids förhärdade ledarskap, grät över Jerusalems invånares ovilja att omvända sig. Begreppet synd är verkligen inte främmande för honom.
En av de saker som nyare Jesusforskning betonar är att Jesus måste förstås som en skrifttrogen jude. I sina debatter och dialoger med samtiden hänvisade han konsekvent till vad Gud har sagt i Skriften och han uttolkade dess innebörd. Detta kan den kristna kyrkan inte bara lättvindigt vifta bort.Kärleken till sin nästa ska vara den kristnes kännetecken. Men all kärlek ska inte vara sexuell. Föräldrar älskar sina barn, vänner älskar varandra, vi är kallade att älska vår nästa. Frågan om i vilka relationer kärleken ska uttryckas sexuellt är en egen fråga; den går inte att besvara genom en hänvisning till att kyrkan är för kärlek.
Frågorna om sexualitet och äktenskap har alltså många fler dimensioner än om vi är för eller emot kärlek. Så är det ju också för Svenska Kyrkan, som avvisar polygami och i den frågan inte köper ett enkelt; ”men de älskar ju varandra”. Och när det gäller samkönade vigslar finns det Ä officiellt sanktionerat Ä två motsatta uppfattningar inom Svenska Kyrkan.
Förenklingar och schabloner kan vi gott vara utan, oavsett från vilket håll de kommer.
Stefan Gustavsson, Generalsekreterare Svenska Evangeliska Alliansen
