Det hade varit positivt om . åtminstone hade gjort mer research innan man köpte in sina dokumentärer. Tyvärr brister dokumentären Jesus hemliga familj som sändes under julen ur ett historievetenskapligt perspektiv. Det är inte heller första gången public service misslyckas, skriver Jacob Rudenstrand.
För många i Sverige handlar julen om Jesus – och ibland om mer eller mindre spekulativa teorier om Jesus. Åtminstone om man får tro Aftonbladets Peter Kadhammar. I en kolumn, med den kvällstidningsanpassade rubriken ”Den slipprige blottaren är svaret på Jesus Kristus och jungfru Maria”, illustrerar han det senare genom att påstå att Maria, Jesu mor, utsattes av en blottare. Enligt Kadhammar – som tidigare sett mord på missionärer som något positivt och likställt mission med folkmord – resulterade mötet mellan Maria och blottaren i Jesu födelse. Knappast ett passande ämne vid en tid då majoriteten av världens kristna firar Jesu födelse.
Det kan heller inte tas som ett seriöst inlägg i en historisk diskussion om Jesus från Nasaret. Någon hänvisning till historiska källor anges inte, det påstås bara som om själva påståendet skulle göra det sant – vilket det inte är.
Ett aningen mer seriöst försök att diskutera Jesus under julen var SVT:s inköpta dokumentär Jesus hemliga familj. Som kristna bör vi välkomna ärliga försök att undersöka kristendomens historiska anspråk – inte minst i jultider. Men just den här dokumentären lämnar mycket övrigt att önska. Grundläggande följer Jesus hemliga familj, som alltså ställer sig frågan om Jesus var gift och hade barn, tre huvudsakliga spår:
– Det man kan kalla indicieargumentet
– Papyrusfragmentet ”Evangelium om Jesus hustru”
– Teorin om Jesu familjegrav i Talpiot
Ur ett historievetenskapligt perspektiv är dock samtliga dessa spår ytterst svaga, något som dokumentärens dramatiska musik, dataanimeringar och inklippta intervjupersoner tycks kompensera för.
För det första, indicieargumentet har stötts och blötts i århundraden. Det är ingen hemlighet att det var vanligt bland judiska män i Jesu ålder att ha fru och barn, inte minst bland hans efterföljare. Exempelvis nämner Matteusevangeliet att Petrus var gift (Matt 18:14). Och när Paulus i Första Korinthierbrevet 9:5 motiverar varför han och Barnabas ska få ta med sig sina fruar på sina missionsresor, nämner han Petrus, Jesu närmaste medarbetare, de övriga apostlarna, samt Jesu egna bröder som förebilder i detta. I en sådan argumentation vore det ett trumfkort ifall han även hade kunnat nämna att Jesus varit gift. Utifrån ett källkritiskt perspektiv talar detta för att Jesus inte var gift, för om han hade varit det hade man även nämnt henne tillsammans med hans syskon, vilka flera gånger nämns vid namn i källmaterialet (Markus 6:3, Lukas 8:19-20).
För det andra gör dokumentären en stor sak av Harvardprofessorn Karen King och det papyrusfragment som fick namnet ”Evangelium om Jesus hustru” och presenterades under en konferens i Rom 2012. Papyrusbiten som är skriven med koptisk text och innehåller raden ”Jesus sade till dem, ’Min fru…’” blev snabbt världskänt, men visade sig vara en bluff. Det är dock intressant att notera att dokumentären Jesus hemliga familj producerades 2023, medan Karen King redan år 2016 medgav att papyrusbiten med stor sannolikhet är en förfalskning. Och då hade kritiker under flera år pekat på flera problem med papyruset. Nu nämner dokumentären förvisso detta, och intervjuar även den undersökande journalisten Ariel Sabar som avslöjade hela historien. Men först efter en rafflande genomgång av vad papyruset skulle kunna betyda. Allt för en bra story!
För det tredje hänvisar SVT-dokumentären till den ännu äldre nyheten om ”Jesu familjegrav” i det som idag är Jerusalemförorten Talpiot. Den amerikanska dokumentären The lost tomb of Jesus av den israeliske filmmakaren Simcha Jacobovici väckte stor uppmärksamhet när den sändes 2007. Nu liksom då för Jacobivici fram tesen att de små benkistor som upptäcktes i Talpiotgraven 1980 skulle vara Jesu familjemedlemmar. Detta på grund av namninskriptionerna på kistorna (Jeshu, son till Josef; Mariam; Mariamne Mara; Matia; Jofa och Juda, son till Jeshu). Enligt Jacobivici är Mariamne Mara identisk med Maria Magdalena och menar att detta är bevis för att hon var gift med Jeshu/Jesus.
Invändningarna mot Jacobivicis tes är dock flera: Namnen på benkistorna hör till de allra vanligaste namnen från denna tid. Det är alltså ingen överraskning att det finns gravar med dessa namn. Det finns heller inget som säger att det måste vara just ”Jeshu” och inte någon av de andra männen i graven som ”Mariamne Mara” var gift med. Och varför skulle Jesus ha sin familjegrav nära Jerusalem och inte i Nasaret, som var deras hemort? Detta till trots läggs mycket av dokumentärens tid på Simcha Jacobovicis kontroversiella teorier.
Vid sidan om dessa spår görs även en rad märkliga och ohistoriska påståenden i Jesu hemliga familj. Som att de betydligt yngre gnostiska texternas esoteriska och förandligade Jesus, som tar avstånd från den materiella världen, skulle vara ”mänskligare”. Bland annat nämns Nag Hammadi-fyndet Filipposevangeliet från senare delen av 200-talet med texten att Jesus ”kysste henne [ofta] på [munnen]”. Detta ska indikera Jesu intima relation med Maria Magdalena. Men förutom att orden ”ofta” och ”munnen” saknas pga att manuskriptet är skadat, är en kyss inom den gnostiska traditionen en metafor för att förmedla gnosis, kunskap. Och vad som inte framkommer i dokumentären är att i en annan text från Nag Hammadi, Jakobs Andra Uppenbarelse, används samma språkbruk om Jesus och lärjungen Jakob.
Enligt dokumentären ville Katolska kyrkan hemlighålla de gnostiska texterna, men många av dem har varit kända länge och gör själva inte anspråk på att vara kristna utan just gnostiska. De tillkom mellan 150-350 e Kr och saknar därmed både tidsmässig och personlig närhet till Jesus. De utgör därför inget historiskt källmaterial om Jesus; de är källor om hur gnostikerna tänkte under århundradena efter Jesus. Ändå diskuteras de till stor del okritiskt i dokumentären.
Det hade varit positivt om SVT åtminstone hade gjort mer research innan man köpte in sina dokumentärer. Tidigare har man gjort liknande misslyckade inköp som Jesus sista dagar (intressant nog skapad av nyssnämnde Simcha Jacobovici) som sändes under påsken 2020. Den grundade sig i en vild teori om att Jesus skulle ha finansierats av Herodes Antipas och att den sista måltiden egentligen var ett politiskt strategimöte. Det påstås även att evangelierna inte baserades på ögonvittnesskildringar utan är politisk propaganda.
Att evangelierna väcker frågor om den historiska tillförlitligheten är inget nytt. Men frågan är om det finns någon annan historisk persons liv som har behandlats lika tendentiöst som Jesus i dokumentära sammanhang. Inte minst i samband med de stora kristna helgerna borde public service vara måna om att lyfta fram seriös forskning om den historiske personen Jesus från Nasaret.
Frågan är för övrigt vad för historisk djupdykning SVT erbjuder när vi närmar oss Ramadan? Historikern Tom Hollands omtalade dokumentär Islam, The Untold Story, som undersöker Koranens och haditherna historiska tillförlitlighet, kanske? Eller känns det tryggare att bara kritisera den kristna tron?
Jacob Rudenstrand
Bitr. generalsekreterare Svenska Evangeliska Alliansen
