Inte sällan har Nya testamentet avfärdats som myter och Jesus reducerats till en projektionsyta för människors favoritidéer. Men som apologeten Wesley Huff nyligen påpekade i världens största podcast, ”The Joe Rogan Experience”, för evangelierna oss i närkontakt med verklig historia. Det skriver Jacob Rudenstrand.
När analysföretaget Ungdomsbarometern strax innan jul utropade Jesus till årets influencer 2025 var det många kyrkor som hurrade. Även om skeptiker säkert invänder mot en sådan profetisk förutsägelse innan året ens har hunnit börja, märker vi ändå av ett nyvaket intresse för samtal om tron. Fler unga konfirmeras än tidigare år, kyrkor ser fler medlemmar ansluta sig, samtal om Gud och kristen tro blir allt vanligare, och internationellt toppar Bibeln försäljningslistor.
Samtidigt präglas samtalet om vad vi kan veta historiskt om Jesus från Nasaret av allt annat än seriös forskning. Inte sällan reduceras kristendomens förgrundsgestalt till en projektionsyta för människors favoritidéer. Enligt SSU var Jesus sosse då ”han var grym på fördelningspolitik” medan han för många Trumpanhängare är vapenvurmande republikan. I Jonas Gardells Om Jesus (2009) påstås det att den traditionella bilden av Jesus som Guds son är skapad långt senare av kyrkan. Och strax innan jul påstod en dokumentär i SVT att de mer sentida gnostiska evangelierna ger en bättre bild av Jesus. Kanske hade Göran Greider trots allt rätt när han talade om Jesus som en ”böjbar prototyp”. Ungefär det Jordan B Peterson gett uttryck för.
Att Jesus har funnits är oomstritt bland historiker, men frågan är vilka andra historiska personer som kan ses som ”böjbara prototyper”? Karl Marx som en djupt kristen evangelikal debattör som förordade en fri och öppen marknad? Kreativt påstående kanske men knappast seriöst? Snarare skulle det med rätta beskrivas som historierevisionism.
Inte sällan har de fyra evangelierna i Nya testamentet avfärdats som historiska källor på grund av sitt övernaturliga innehåll. När världens största podcast med 14 miljoner lyssnare, ”Joe Rogan Experience”, nyligen gästades av doktoranden i Nya Testamentet vid Torontos universitet, Wesley Huff, belystes det dock hur andra antika biografier innehåller hänvisningar till det övernaturliga – utan att möta samma ifrågasättanden.
Det belystes också hur Matteus, Markus, Lukas och Johannes är ögonvittnesskildringar. Ett konkret exempel som åskådliggör detta är den häpnadsväckande överensstämmelsen i namnstatistiken i Nya testamentet och det vi idag vet om dåtidens judar i Judéen och Galilén. De två populäraste pojknamnen i det judiska Palestina var Simon och Josef, vilket stämmer väl överens med namnfrekvensen i evangelierna och Apostlagärningarna. Om man däremot jämför med den judiska befolkningen i Egypten vid samma tid skiljer sig namntrenden dramatiskt. Samma sak när det gäller de mer sentida gnostiska evangelierna, vilket styrker uppfattningen att dessa texter inte var skrivna av människor som var ögonvittnen eller samtida med Jesus. En liten, men talande detalj till evangeliernas fördel.
Liknande omdöme kan sägas om andra inslag i de fyra evangelierna som geografi, växtliv, politik och språk som det idag räcker med Wikipedia för att undersöka. Vid den tiden krävdes god kännedom om landet, något Huff påpekade. Och om det är en utmaning för moderna människor att filmatisera en påhittad berättelse som Ronja Rövardotter utan att anklagas för att vara ”naturanalfabeter” då man klippt in fel fågelljud vid fel årstider, är det intressant att notera att Nya testamentet håller bättre standard.
Gardells påstående att kyrkan skapade idén om Jesus som Guds son långt senare, undergrävs också när Wesley Huff nämner den tidigaste avbildningen av korsfästelsen. Intressant nog är det i form av en hånfull avbildning á la Charlie Hebdo: ”Alexamenosgraffitin”, från 100- eller 200-talet, som föreställer en människa med åsnehuvud hängandes på ett kors men rumpan utåtvänd. Bredvid står en man som tillber den löjeväckande korsfäste personen och den grekiska texten: ”Alexamenos tillber sin gud”. Syfte var att beskriva kristendomen som idiotisk då man trodde att en korsfäst kunde vara Gud.
Och som Wesley Huff påpekar i Joe Rogans podcast insåg de första kristna att döda inte kan uppstå av sig själva om utgångspunkten bara är naturen. Men att som historiker utgå från att vi lever i ett slutet universum vore enligt Huff att ta på sig ideologiska skygglappar. De första kristna hävdade trots allt att den Gud som skapat naturen hade uppväckt Jesus. Och de historiska fakta vi har idag om vad som följde på Jesu död – begravningen, den tomma graven, de många påtagliga mötena med den uppståndne och den kristna kyrkans överraskande och kraftfulla framväxt – kräver en förklaring utan dogmatiska låsningar vid en naturalistisk världsbild.
Att evangelierna brukar anklagas för att vara partsinlagor säger inget om sanningshalten. Tänk bara på vittnesmålen från Förintelsen. Trots att de berör subjektiva upplevelser avfärdar vi dem inte utan är angelägna om att lyssna. Kanske något att tänka på nu när Jesus trendar?
Jacob Rudenstrand, bitr. generalsekreterare
En kortare version av denna artikel har även publicerats i Mariestads-Tidningen.
