I dagens Dagen läser jag Öyvind Tholvsens ledartext, där han diskuterar – och kritiserar – det så kallade Seoul Statement. Som generalsekreterare för SEA, som bildades som en förlängning av den svenska Lausannekommittén, håller jag med Tholvsen om att detta dokument är av en delvis annan karaktär än de tre tidigare huvuddokumenten från Lausanne. Detta är också något som påpekas i den introduktion till dokumentet som skrivits av Lausannerörelsens huvudledare och där de allra första meningarna lyder:
The Seoul Statement does not stand alone. It is significant because it builds upon an amazing foundation of the Lausanne Covenant, the Manila Manifesto, and the Cape Town Commitment. Together, they stand as contemporary reflections of biblical convictions and values. The Seoul Statement addresses contemporary gaps that the Theology Working Group (TWG) deemed necessary to address for the sake of strengthening and sharpening today’s global mission.
Lite längre ner skriver man också:
Because the Seoul Statement supplements, not replaces, the foundational documents, it does not attempt to be comprehensive or to repeat themes already highlighted in them. The Seoul Statement is meant to be used alongside the State of the Great Commission report so that Congress participants could be informed about both theological and strategic aspects needing attention, as they related to the Congress’ theme: ‘Let the church declare and display Christ together’. These two documents of the Lausanne 4 journey are designed to encourage biblical reflection and collaborative action for the Congress and beyond.
Man kan naturligtvis välja att inte hålla med om denna bedömning och efterfråga ytterligare ett mer heltäckande dokument. Tholvsen efterfrågar även mer av motiverande vision och värme, och ställer sig kritisk till Seoul Statements karaktär av teologiskt lärodokument. Till detta har jag flera kommentarer, som förhoppningsvis kan vara klargörande även för andra som står Lausannerörelsen nära. Samtidigt vill jag vara tydlig med att även jag har vissa synpunkter på innehållet; jag anar helt enkelt att det tagits fram under en viss tidspress.
- Det stämmer som sagt att Seoul Statement har en annan karaktär än de tre tidigare Lausannedokumenten. Det stämmer också att det blev en del diskussion kring detta under kongressen, och särskilt då kopplat till att alltför få personer hade varit delaktiga i själva textförfattandet. Processen som ledde fram till dokumentet var dock gedigen, då den byggde på ett flerårigt lyssnande till de olika regionerna inom Lausannerörelsen. Men i slutändan var det alltså rörelsens teologiska kommitté som höll i pennan den här gången.
- Det är samtidigt missvisande att, likt Tholvsen, presentera Seoul Statement som summan av ”vad konferensen egentligen åstadkom”. (Särskilt som alla dokument denna gång publicerades inför kongressen, inte under eller efter.) Det mest omfattande, och för den globala missionen sannolikt viktigaste, materialet från kongressen var nämligen State of the Great Commission Report, som är en över 500 sidor lång text med tre huvuddelar: A) Fakta och statistik om den globala kristenheten och missionen. B) 40 nyckelfaktorer och trender som har framkommit i den globala inlyssningsprocessen och som kommer att påverka kristenheten under de kommande 50 åren. C) Regionala reflektioner från Lausannerörelsens 12 geografiska regioner.
- Angående Seoul Statements karaktär så innehåller dokumentet sju huvuddelar: A) Evangeliet och Bibelns stora berättelse. B) Skriftens auktoritet och en evangelikal bibelsyn och -hermeneutik. C) Kyrkan. D) Människosyn och sexualitet. E) Lärjungaskap, helighet och mission. F) Kyrkans försonande uppdrag. G) utmaningar och möjligheter med den tekniska utvecklingen. Man hade förstås kunnat lägga till fler områden, men dessa har alltså mejslats fram utifrån de ”listening calls” som har genomförts under de senaste åren.
- Själv läser jag Seoul Statement både som ett klargörande av vissa grundläggande frågor, där inte minst avsnittet om en evangelikal bibelsyn och hermeneutik sticker ut som mycket matnyttigt. Men jag läser det också som ett sätt att hålla samman Lausannerörelsen i stort. Inte minst det som Tholvsen inleder sin ledartext med – behovet av att ”definiera just Lausanneevangelikaler till skillnad från andra som kallar sig evangelikaler” – spelar in här. Till viss del kanske man kan säga att Seoul Statement är det Globala Syds sätt att göra en markering: Här står vi och kommer inte att flytta oss. För att samarbeten ska kunna blomstra även framöver behöver vi därför vara trygga med var rörelsen står, till exempel så att progressiva bibeltolkningar inte tillåts ta över även inom denna gemenskap. Då, om något, är risken stor att Lausannerörelsen drabbas av handlingsförlamning.
- Men med allt detta sagt: Diskussionen om Seoul Statement kommer sannolikt att fortgå, och vi har ännu inte fått en slutgiltigt stadfäst version att förhålla oss till. Även jag har som sagt en och annan synpunkt på innehållet, och faktiskt också på tillvägagångssättet. Men ovanstående är tänkt som ett förtydligande av läget i stort.
Olof Edsinger, generalsekreterare
