– Det är viktigt att vi som kristna är tydliga med att tala även i komplicerade frågor som skilsmässa och omgifte. Ett ärligt och nyfiket studium av vad Bibeln säger i dessa frågor kan lära oss mer, säger Olof Edsinger, generalsekreterare i Svenska Evangeliska Alliansen.
Ungefär hälften av alla äktenskap i Sverige spricker. Den tydliga trenden påverkar inte bara samhället i stort utan också svensk kristenhet. När Svenska Evangeliska Alliansen i höstas anordnade konferensen ”Uppdrag: Guds rike” handlade ett av seminarierna om just skilsmässa och omgifte. General-sekreteraren Olof Edsinger hade gått på djupet i de bibeltexter där Jesus och Paulus tar upp detta. Han beskriver det som en ärlighetsfråga.
– Alltfler skiljer sig också i kyrkan. Det är en sorg för många av oss, och samtidigt är det påfallande sällan vi talar om äktenskap och skilsmässa i prediksstolen. Det kan samtalas om det vid fikaborden, men undervisningen kring detta har nästan tystnat i kyrkan, säger han när vi talas vid på telefon.
Osäkerhet
– Dels handlar det nog om en osäkerhet – man vill inte trampa på ömma tår. Kanske också en osäkerhet kring hur Bibeln ska tolkas i vissa lägen. Men huvudfrågan tror jag ändå är rädsla – man vill inte stöta sig med någon.
Olof Edsinger talar om det som elefanten i rummet – ett ämne som berör många, men då man inte talar om det dör till slut den delen av undervisningen i församlingen.
– Det är aldrig bra. Säkerligen talas det mer om det i själavårdsrummet än i predikstolen. Det finns en logik i det: Svåra personliga frågor kan man jobba med på ett annat sätt i själavårdsrummet. Men man kan inte heller helt undvika det i våra större samlingar. Tron kommer av predikan. Adresserar vi vissa frågor enbart till själavårdsrummet tappar vi också möjligheten att genom vägledning och undervisning staka ut en riktning och att uppmuntra och stötta dem som faktiskt kämpar – att visa vad som är värt att kämpa för, fortsätter han.
Skilsmässa är i vårt samhälle idag mer eller mindre accepterat. Men vad säger egentligen Bibeln?
– Jag vill framhålla några saker innan vi går in på vad Jesus säger. Det första är att vi har en hållning kring kärlek och relationer i vår kultur som handlar om: Vad gör att jag mår bäst just nu? Fokus ligger på att så fort det känns jobbigt ska vi gå. Vi gör alltså vår nuvarande känsla till norm. Det är självklart så att skilsmässa för många är en mycket stor sak. Men det finns också ett kulturellt tryck att man ska ge upp väldigt snabbt. Den hållningen måste vi utmana i kyrkan.
– En anledning till att vi har så många skilsmässor i vår tid är att vi har högre krav på relationer idag. Äktenskapet har mycket blivit ett projekt för självförverkligande. Medan det i klassisk kristen vägledning mer har betonats att äktenskapet är en plats för helgelse. Jag formas genom att kopplas samman med en annan person som inte är jag men som jag står nära. Jag formas också till Kristuslikhet genom att öva mig i att offra mig för min partner, att ge mig till honom eller henne.
– Sedan är det genuint svårt att hålla ihop i vår tid och vår kultur: Vi har ett högt tempo, båda jobbar ofta heltid, det finns liksom ingen luft i systemet och man får som sagt inte samma stöd från omgivningen. Man har kanske egna frågor att jobba med. Samtidigt har många unga idag en väldigt klassisk målbild av att bilda kärnfamilj och att hålla ihop resten av livet. Mycket mer än man hade för kanske tio, tjugo år sedan. Men ofta är man så själsligt trasig och förvirrad att det är svårare än tidigare att hålla ihop även om man vill, fortsätter Olof Edsinger.
Det finns debattörer som säger att ett äktenskap inte håller mer än tio, femton år och det borde vi acceptera – vad säger du om det?
– Jag tror att det finns en tydlig kallelse att tänka livslångt kring våra äktenskap. Att det verkligen är ett mycket specifikt undantag om det inte skulle vara så. Det vi ständigt återkommer till här är ju barnen. I de allra flesta fall är det ur deras perspektiv bättre om mamma och pappa håller ihop.
– De flesta parterapeuter skulle också säga, att om det finns en vilja att hålla ihop, en vilja att jobba på problemen, så är det ofta möjligt att ta sig ur även svåra låsningar. Det finns en genvägsattityd i vår kultur där man inte tar tjuren vid hornen och gör jobbet.
Varför har det blivit så här?
– Jag tror att det ligger i hela tidsandan att vi går efter minsta motståndets lag. Vi har också ändrat vårt kärleksbegrepp – kärlek har idag blivit det som bekräftar mig och känns enkelt. Medan klassisk kristen kärlek handlar mer om det som kostar något och om att ge sig själv till andra. Det är faktiskt 180 graders motsatt budskap. Därför förstår vi ofta inte Bibelns vägledning i dessa frågor.
– Vi lägger in vår kulturs definitioner i det vi läser, och då blir det fel därför att det är inte vad Bibeln talar om. Läser du exempelvis Efesierbrevet 5 står det att vi ska älska varandra, framförallt att männen ska älska sina hustrur. Men så konkretiserar Paulus: ”Såsom Kristus har utgett sig själv och dött” för dem. Snacka om motsatsen till att ”vi hänger ihop så länge det känns bra”! Det är den kärleken som Paulus talar om: Även när det känns som värst håller vi ihop. Sedan behöver det modifieras utifrån några extrema situationer. Men det är som sagt olika världsbilder som möts här.
Ibland möter man sådana som är väldigt kategoriska när det handlar om skilsmässa och äktenskap – som säger att skilsmässa alltid är fel. Men vad säger egentligen Bibeln?
– Det är viktigt att vi sätter oss in i vilka frågor som diskuterades i den judiska kulturen när Jesus talade. Vi vet att det fanns starka grupper bland rabbinerna som drev en väldigt liberal syn på skilsmässa. Det var vanligt med skilsmässa och det var också vanligt med polygami bland judar i Jesu samtid. Jesus markerar mot denna hållning, inte minst därför att hela poängen med äktenskapet är att skydda den svagare parten. Den som har sitt på det torra, som har försörjning och sådana bitar, har klarat sig – man kan dra vidare till en annan relation, men man lämnar då ofta någon väldigt utsatt efter sig.
– På Jesu tid var det många rabbiner som menade att mannen ändå kunde ta ut skilsmässa av vilka orsaker som helst. Det Jesus säger är att det inte alls är vad Skriften säger. Jesus nämner speciella orsaker som otukt eller otrohet – då har man brutit mot förbundet på ett sådant sätt att det inte är rimligt att begära att man ska vara kvar. Samtidigt är Jesus tydlig med att man måste inte skiljas för att någon har varit otrogen – även då kan man hitta tillbaka till varandra.
– Ibland har vi läst in att Jesus på något sätt gör upp med hela Gamla testamentets undervisning i de här frågorna. Det tror jag faktiskt inte att han gör. Exempelvis tror jag att det för Jesus vid en legitim skilsmässa var möjligt att gifta om sig. Det var en självklarhet i den judiska kontexten.
– I den judiska förståelsen fanns egentligen fyra konkreta innebörder i äktenskapslöftet: Man lovade varandra trohet och sexuell gemenskap – intimiteten hör ju till äktenskapet. Sedan fanns också de materiella behoven med, ofta exemplifierade med kläder och mat på bordet. Det var de fyra områden man tog ansvar för när man gifte sig, och därmed fanns det en bredare syn på att om man svek på de områdena, då var det grund för skilsmässa.
– Jag ser två diken i vår syn på skilsmässa i dagens svenska kristenhet: Ett dike är att man blir väldigt liberal i de här frågorna och ser varje skilsmässa som oundviklig. Ett annat dike är när det blir väldigt strikt: Det är bara när du kan påvisa otrohet, eller (som Paulus lägger till) om, en ickekristen partner begär det som du kan skilja dig.
– Själv menar jag att exempelvis våld i hemmet och pågående missbruk är tydliga uttryck för att man i grunden har svikit det äktenskapliga förbundet. Förbundet är den tydliga överlåtelsen där man tar hand om varandra, ger sig till varandra. Om man då misshandlar sin partner har man fundamentalt brutit mot hela förbundstanken, och då menar jag att man i praktiken initierat en skilsmässa, säger Olof Edsinger.
– Om då den andra partnern tar ut skilsmässa därför att det är en så pass dysfunktionell situation, då har jag svårt att se att det skulle strida emot Bibelns ord. Att tvinga någon att vara kvar i en relation som så tydligt är till skada för en själv eller barnen … Nej, jag har svårt att se det i den helhetssyn som Bibeln ger i de här sakerna.
Du talade också om Paulus och den grekiskromerska kulturella kontexten? Han skiljer sig lite från hur Jesus talar om skilsmässa?
– Det är det som är så intressant. När vi inte känner till den specifika situationen missar vi ibland vissa nyanser. När det gäller Paulus skriver han i en grekisk-romersk kontext i Första Korinthierbrevet. Även där ser vi dock ett eko av det som ingick i den judiska äktenskapslagen: mat, kläder, intimitet och trohet. När Paulus argumenterar för att det är bra att förbli singel, så säger han ju att när man är gift måste man vara sin partner till lags. Där finns både det sexuella samlivet och den materiella välfärden inräknade, så han bottnar i det tänkandet.
– Samtidigt fanns i den romerska lagen en väldigt enkel juridik kring skilsmässa: Man kunde i princip bara bestämma sig för att lämna, så var det avklarat. Det verkar ha funnits personer i Korinth som hade en felaktig förståelse av äktenskap och sex. Man såg det som något mindre värt och något som man inte skulle ägna sig åt som kristen. De utnyttjade de juridiska möjligheterna att helt enkelt lämna sin partner så att säga ”för Jesu skull”.
– Paulus säger: Så kan ni inte bete er! Har ni som kristna lovat något ska ni stå fast vid era löften. Om det sedan är så att den icketroende insisterar på att lämna, då kan ni inte tvinga honom kvar. Men du som kristen ska absolut inte bara lämna. Då ska ni försona er med era män. Det verkar särskilt ha varit en grupp kvinnor i Korinth som hade den synen. Det finns alltså även här en kontext som vi måste ta hänsyn till.
Jag tänker att skilsmässor ofta också resulterar i trasiga människor – hur tar vi itu med det?
– Det är därför jag tänker på att kyrkan behöver vara en motkultur – kunna visa att det finns ett annat förhållningssätt. Att vi ibland också behöver sänka ambitionsnivån – det kanske inte är målet med äktenskapet, att det ska förverkliga mig maximalt. Det kanske inte går att ha den visionen och samtidigt tänka livslånga relationer? Men vi gör det bästa av det här livet tillsammans.
– Luther talade om äktenskapet som en ”korsskola” – att ta mitt kors och följa Jesus i att göra mig beroende av en annan bristfällig människa. Det är kanske just så jag ska se på det? Då blir jag inte lika besviken när jag märker att det är just bristfälligt. Där tror jag att kyrkan har en jätteviktig uppgift: att å ena sidan ha höga ideal ifråga om trohet, men å andra sidan sänka idealen i fråga om självförverkligande. Himmelriket kommer inte här på jorden och framförallt inte genom någon annan människa.
Många församlingar har äktenskapskurser och äktenskapsskolor?
– Det är ett alldeles utmärkt uttryck för det här. Dels finns det goda nycklar i vår kristna tro till att få relationer att funka. Men vi behöver också inse att det är en konst att leva tillsammans. Här behöver vi stötta varandra och ge redskap för att leva tillsammans, avslutar Olof Edsinger.
Eva Gustafsson
Läs på hemmetsvan.se
