Ledarträning är något som även SEA behöver satsa på, inte minst för att det var en så central prioritering i Jesu eget liv på jorden. De senaste veckorna har detta bland annat yttrat sig i en debattartikel om de fem tjänstegåvorna och en stor ekumenisk barnledarkonferens i Uppsala. SEA:s Olof Edsinger reflekterar runt en del av SEA:s uppdrag som kanske inte alltid har upplevts som självklar.
En av mina stora passioner i livet är att uppmuntra till och utrusta för kristet ledarskap. Vid första anblick kanske inte detta låter som någon helt självklar uppgift för SEA. Men ju mer jag har tänkt på det, desto mer övertygad har jag blivit att det även för oss kan vara viktigt att finnas med i olika former av ledarträning.
En viktig motivering till detta står att finna i vårt missionella uppdrag. I SEA:s syftesparagraf kan man exempelvis läsa att vi ska ”ta initiativ som leder till att evangeliet bär frukt i evangelisation, omvändelse och handling”. I vår mer utförliga visionsformulering slås det fast att vi ska ”bygga ett nationellt nätverk av evangelikala/evangeliska kristna i Sverige, som tillsammans och i sina olika sammanhang utvecklar och bidrar med evangelikal teologi och tillämpar den i församlingsarbetet, i den teologiska debatten och i samhällsdebatten”. Och allt detta kräver naturligtvis ledarskap – och därmed också både ledaruppmuntran och ledarträning.
Något annat som har slagit mig när det gäller detta är att ledarträning var en så central del av Jesu egna prioriteringar. Först och främst genom hans träning av sina tolv lärjungar, men också på andra sätt. I Matteus 9 kan vi exempelvis läsa om hur ”Jesus gick omkring i alla städerna och byarna, och han undervisade i deras synagogor och förkunnade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor.” Och så lägger evangelisten till: ”När han såg folkskarorna förbarmade han sig över dem, för de var härjade och hjälplösa som får utan herde” (Matt 9:35–36).
Vad vi här kan se är faktiskt att ett av mänsklighetens största problem är relaterat till just ledarskap. Vi är ”som får utan herde” – alltså utan den typ av ledare som Herren skulle önska att vi leddes av. I versen därpå kan vi därför läsa att Jesus konstaterar: ”Skörden är stor men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han skickar ut arbetare till sin skörd” (Matt 9:37–38).
Svaret på denna bön kan till stora delar sägas handla om olika former av ledarträning. Under de senaste veckorna har detta därför legat till grund för två konkreta satsningar för SEA:s del. Den första var en insändare, den andra en konferens.
Insändaren skrev jag tillsammans med några andra ledare från olika delar av Sveriges kristenhet. Den publicerades i tidningen Dagen under rubriken ”Alla tjänstegåvorna behövs”. På nätet fick den den betydligt mer klickvänliga rubriken ”Sverige behöver flera apostlar”, och vårt eget rubrikförslag löd ”Viktigt skapa en kultur för alla de fem tjänsterna”.
Var för sig säger nog alla dessa rubriker något relevant om artikelns innehåll. Men själva poängen med texten var alltså att vi i Sveriges kristenhet behöver öppna upp för fler ledare som har ett driv till att sträcka sig bortom det vi redan har ”erövrat”. Vi behöver män och kvinnor med ett lite mer offensivt mindset, som vågar ta risker och pröva nytt för Kristi rikes tillväxt. Särskilt uppenbart är detta behov om vi ska kunna utöka antalet församlingsplanteringar – något som vi i Sverige är i stort behov av. Men det kan också sägas ha ett egenvärde att låta ledarskapet i våra befintliga sammanhang fungera i team. Nya testamentet talar nämligen ytterst sällan om ledare som arbetar ensamma, men ofta om personer som står tillsammans i sina respektive ledaruppdrag. Ett viktigt syfte med detta är ju också att komplettera varandra, något som inte minst undervisningen om de fem tjänsterna sätter strålkastarljuset på.
Den andra satsningen som gått av stapeln under senare tid, och där SEA fick finnas med på ett hörn, var den stora ekumeniska barnledarkonferensen i Uppsala. Totalt var vi nästan 900 personer på plats, och själv hade jag det spännande uppdraget att fungera som planeringsgruppens ordförande.
Inte heller barnledarkonferensen är kanske något jättetypiskt SEA-arrangemang. Men själv har jag svårt att se något mer strategiskt arbete för en organisation som vill bidra till att förvandla detta land för evangeliet. På barnledarkonferensen är vi nämligen med och formar kyrkans framtid i Sverige! Barnen är ju för övrigt både nutidens och framtidens kyrka. Därtill utgör de grunden för vårt framtida ledarskap.
En annan ledarträningssatsning som vi just nu ber och funderar kring är SEA:s WilberforceAkademi. Under Jacob Rudenstrands pappaledighet har vi haft paus i denna satsning, men vi håller dörren öppen för en omstart nu till hösten. Var gärna med och be om vishet när det gäller detta!
Nya testamentet talar varmt om det kristna ledarskapet. När Paulus undervisar om de andliga tjänsterna talar han om dem som Guds och Kristi gåvor till församlingen (se Ef 4:11). Till sin vän Timotheos skriver han också: ”Om någon gärna vill få en församlingsledares tjänst, så önskar han sig en god uppgift” (1 Tim 3:1). I Romarbrevet, slutligen, uppmuntrar han till ett tydligt och frimodigt ledarskap när han skriver: ”Den som leder församlingen skall vara nitisk” (Rom 12:8).
Allt detta får också du och jag bära med oss när vi tänker på den kristna kyrkans ledarskap. Och det får sporra oss att – i SEA och på andra håll – både uppmuntra till och utrusta för ett gott kristet ledarskap!
