Kyrkan måste ständigt reformeras. Gång på gång behöver vi som troende fråga oss själva: Lever och lär vi på ett sådant sätt att vi rätt förvaltar den ström av liv som förmedlas genom Skriften och den tidiga kyrkans exempel? Hämtar vi kraften ur den kristna trons källsprång, eller skapar vi överbyggnader, traditioner och ”system” som hindrar det som Herren vill göra ibland oss?
Områdena som kan behöva reformeras är flera. Vi har nyligen firat minnet av den protestantiska reformationen, med dess betoningar av Skriften, nåden, Kristus och tron. I denna artikel vill vi peka på en annan typ av reformation, nämligen upprättandet av de fem tjänster som vi ser i Nya testamentet: apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare. Vi är övertygade om att detta är en ödesfråga för församlingen i vår tid – åtminstone om vi ska nå den nivå av mission, evangelisation och församlingsplantering som vi behöver under de kommande åren.
De fem tjänsterna står tillsammans på ett enda ställe i Nya testamentet. Det är Paulus som nämner dem i Efesierbrevets fjärde kapitel, när han skriver om deras roll att utrusta de troende för uppbyggandet av Kristi kropp. Han visar att alla fem behövs om vi ska nå fram till enheten i tron och till en mognad som motsvarar Kristi fullhet (se Ef 4:11–13). Men dessa tjänster och de funktioner de representerar dyker upp på betydligt fler ställen i Skriften. De fem tjänsterna och deras särart spelade en avgörande roll för hur evangeliet blev förkunnat och förkroppsligat i den tidiga kyrkan.
Här tror vi därför att det finns något viktigt att lära. Rent allmänt rymmer Nya testamentet en karismatisk dimension som lyfter fram Guds suveränitet att fördela sina gåvor som han själv vill (se 1 Kor 12:27–30). Denna dimension ska inte spelas ut mot sådant som struktur och organisation – till exempel att församlingen har en präst eller pastor och/eller ett äldsteråd eller en styrelse. Däremot tror vi att vår tids sätt att strukturera församlingslivet ibland riskerar att fjärma oss från Nya testamentets tankar gällande sådant som gåvobaserat ledarskap, de fem tjänsterna och att jobba tillsammans i team.
Konkret upplever vi att våra traditionella strukturer favoriserar två av de fem tjänsterna på ett oproportionerligt sätt – nämligen herden och läraren. Det finns förstås olika orsaker till detta. Delar av kyrkan ifrågasätter till exempel att alla fem tjänsterna fortfarande är i funktion. Särskilt aposteln rationaliseras ofta bort, då man är rädd för att blanda ihop denna tjänst med Jesu ursprungliga tolv apostlar. Rent allmänt kan det också finnas en känsla av att apostlar, profeter och evangelister skapar ”oro” i församlingen. De passar inte in i våra traditionella strukturer, och kan på så sätt röra om lite i grytan.
Men från vår horisont är det alltså viktigt att både tala om och bereda plats för alla fem tjänsterna. Vi betraktar inte dessa som ”positioner”, utan tänker i grunden funktionellt: var för sig representerar de gåvor och kallelser som varje församling behöver bli betjänad av. Om någon av de fem saknas, saknas något viktigt i gemenskapen.
Men varför behöver vi alls sätta ord på detta? Räcker det inte att arbeta som tidigare, utan att göra något väsen av vilka gåvor och tjänster vi har blivit tilldelade? Nej, vi tror faktiskt inte det – av åtminstone tre olika skäl:
- I stora delar av Sveriges kristenhet har herden, och i viss mån läraren, kommit att uppfattas som ”default-läget” i fråga om ett sunt andligt ledarskap. Det är bara genom att synliggöra alla fem tjänsterna som vi kan utmana detta tänkande.
- Till följd av herde- och lärartjänstens monopolställning saknas ofta förebilder för personer med en apostolisk, profetisk eller evangelistisk tjänst. Risken är därmed att de får svårt att se en plats i den etablerade församlingen.
- Till detta kommer frågan om kultur. Om vi vill fånga upp människor med ett mer ”offensivt” mindset behöver detta premieras också i församlingskulturen. Det behöver vara OK att ta initiativ, att experimentera och att ibland också göra misstag. Om normen är att allt måste vara perfekt (läraren) och att ingen får komma i kläm (herden), kommer vi effektivt att skrämma våra pionjärer på flykten!
Vår övertygelse är att Sverige är i stort behov av en ny våg av apostlar, profeter och evangelister. Män och kvinnor som kan plöja nya fåror, som därefter kan brukas av hela församlingen gemensamt. Vilka sammanhang vill anta utmaningen att bidra till det kulturskifte som behövs för att detta ska bli verklighet?
Martin Alexandersson, utvecklingskonsulent EFS
Marina Bratterud, pionjärkonsulent Frälsningsarmén
John Derneborg, pastor i Pingstkyrkan Vänersborg och inspiratör för New Wine Sverige
Olof Edsinger, generalsekreterare Svenska Evangeliska Alliansen
Jonas Melin, pionjärkonsulent Svenska Alliansmissionen
Peter Svanberg, samordnare för församlingsgrundande, Equmeniakyrkan Region Öst och Syd
Julia Wellstam, församlingsplanterare Kingdom House Örebro, Evangeliska Frikyrkan
Läs på dagen.se
