Igår blev det klart att EU vill stöder en fredad zon i Irak för de kristna minoriteterna kaldéer/assyrier/syrianer och andra utsatta. Samtidigt har omvärldens reaktioner på Islamiska statens angrepp dröjt. Nästan tre månader tog det innan Sveriges utrikesminister erkände att Islamiska staten (IS) bedriver ett folkmord mot kristna i Syrien och Irak. ”Det som sker är ett folkmord”, sa Margot Wallström (S) i Studio Ett nyligen.
I november gav Margot Wallström dock beskedet att endast ”risk för folkmord föreligger” i sitt svar på en riksdagsinterpellation och menade att den juridiska definitionen är väldigt ”snäv”. Däremot att IS systematiska härjningar är ”ett brott mot mänskligheten”. Då hette det att ”den enda långsiktigt hållbara vägen framåt i Syrien är att få till stånd en politisk process och lösning”. Men att IS nu ”måste krossas”. I ett uttalande på UD:s hemsida planerar regeringen ett militärt bidrag till den utbildningsinsats som upprättats i norra Irak. När detta kan ske framgår dock inte.
Det har knappast rått någon brist på rapporter om den etno-religiösa rensning som IS bedriver. Målet är att kultur, historia och oliktänkande människor ska raderas från jordens yta och att upprätta ett islamiskt kalifat. I ett videoklipp som nu sprids via sociala medier förstör extremister 3000 år gamla skulpturer i Ninevemuséet med släggor och slagborrar. Även biblioteket i Mosul har sprängts med uppemot 10 000 böcker och mer än 700 manuskript. Enligt den katolska människorättsorganisationen Aid to the Church har IS kidnappat uppemot 350 människor från assyriska kristna byar i Syrien och att avrättningar har påbörjats.
I den nya rapporten ”Edge of extinction”, framtagen av tidigare amerikanske senatorn Frank Wolf, som under flera år uppmärksammat förföljelsen av kristna minoriteter, skildras några av terrorgruppens värsta övergrepp, i synnerhet mot kvinnor och barn.
En kristen kvinna, vars familj inte kunde fly Qaraqosh på grund av makens blindhet när IS invaderade staden den 6 augusti 2014, berättar att när jihadisterna nådde deras hus fick de ultimatumet: ”Konvertera annars dödar vi dig.” Strax därpå tog de kvinnans treåriga dotter från hennes knä för uppfostra henne som sin egen. ”Hon saknas fortfarande”, konstaterar rapporten. Liknande fall av kidnappningar omnämns. Till och med av barn så unga som sju månader. I rapporten berättar en 19-årig yazidisk kvinna som lyckades fly att hon hölls fången tillsammans med 700 andra flickor.
I en rapport från FN:s barnrättskommitté, som släpptes den 4 februari 2015, kastas ljus över de kidnappade flickornas öde. Där framgår det att ”marknader” har upprättats av IS ”där de säljer bortrövade barn och kvinnor med prislappar på” samt att det tidigare Badush-fängelset nära Mosul nu används som ”provisoriskt fängelse” för ”barnsexslaveri”.
Barnrättskommittén rapporterar också om det systematiska dödandet av barn till minoriteter, inklusive ”flera fall av massavrättningar av pojkar, samt rapporter om halshuggningar, korsfästelser av barn och begravningar av levande barn”.
Situationen är akut. Efter folkmordet i Rwanda 1994 fanns det gott om självkritik på grund av undfallenheten att ingripa och att FN:s säkerhetsråd vägrade använda termen ”folkmord”. Frågan är om inte tiden snart är ute för att man ska ha lärt läxan.
Jacob Rudolfsson, Bitr. Generalsekreterare
